Submit your work, meet writers and drop the ads. Become a member
Saturday, March 14th and the time is precisely 10:30am.

      I'm an introvert but not really by choice. In most scenarios I just always had to learn to manage on my own and solitary became an addiction. Most of my Saturdays consisted of getting high and playing MKX and Call of Duty on my Playstation 4. Yeah, my life is
as interesting as watching wet paint dry.

     That Saturday was different. I walked about the mall with my best-friend Vad, who I hadn't
seen for ...two weeks maybe? Vad and I met in kindergarten but later reconnected in Jr. school. Him, Kofi, Adrian, and J were the most friends I had and even so, it was a rare occasion I got out the house to hang out. I hated parties but loved music; small events were definitely my thing.

    Vad's mom gave us the car for the day and we made our venture to the mall. The car ride to the mall consisted of us sharing what we've been doing during the time we haven't seen each other. Vad was doing pretty good; he had a new polo outfit complimented with a gold Rolex all from saved up money from working with his dad. I didn't really have much to say."I master prestiged in Ghosts." were all I had to offer. It caused a huge laughter between the both of us but a sense of seriousness was in the air. After the laughter he said he knows what I'm doing and I dapped him. Not much people were good at deciphering my crazy maze-like plans.

   I had already made two stops; the food court and FinishLine. Spinster, a music store, was my final destination. I'd been going to Spinster for about three years but this was my first time in I'd say three months. During my first two stops in the mall, Vad was MIA. Luckily, on my way to Spinster I spotted him at the Ralph Lauren store, "Of course that's where he'd be." I chuckled to myself under my breath as I watched him strain his scrawny arm.

  I browsed the rock section, only to be disappointed at BMTH's classic Sempiternal album not being there.
I had already bought the album but I wanted the actual vinyl to play when I got home.
"****!", I said impulsively.
I felt a million eyes land on me and that's when I realized Vad was missing again.
I scanned the room, spotting him at the counter. He was talking to the new countergirl  girl. She was light skinned with blonde hair, obviously dyed. Her cheeks were fat and covered in freckles or acne, I don't know. Light bulbs were highly inferior to her smile and then she caught me. She caught me! I started off looking for Vad and ended up scrutinizing this girl's existence! It was an awkward feeling and I quickly brushed it off and broke awkward eye contact. I couldn't find Sempiternal but I found SGT. Pepper's Lonely Hearts Club Band by The Beatles. I carefully glanced at Vad, being sure not to even look at the counter girl. He signaled me to come over and I did, passing  countergirl the vinyl.
"Yo, this is my bestfriend Trá. Trá, this is-"

"She has a name tag bro", I said while quickly glancing at the tag reading,"Ana".

"So...The Beatles? They're music is nice.", she slipped in. I know they say you shouldn't judge a book by its cover but looking at countergirl, I mean Ana - I'd never think she listens to the Beatles. Something about her screams mainstream. Ironically, she could use the same saying for me with my hipster appearance.

"Yeah, they're my third favorite band what's your favorite song?" I asked, only testing her.
She smiled and said it feels like I'm testing her so I gave a quick glare, realizing how transparent my test was.

"Lucy in the Sky With Diamonds", she said as she passed me my vinyl and change. I chuckled and smirked because I watched her eyes scrutinizing the back of the vinyl. As I took my things, my eyes met with Ana once again and for a second, Vad wasn't near us but my thoughts aren't reality and he was still there, handsome and tall and captivating the eyes of Ana as my eyes scanned her aesthetic aspects. I stood there with a facade, smiling as Vad and Ana shared smiles. A sense of jealousy took over my emotions but I quickly suppressed it with memories from my past relationshit. Countergirl swiftly went from a goddess who's feet I'd kiss to just being countergirl.

Interrupting their conversation ever so politely, "It was nice meeting you Ana" is what I said as I made my way out the store motioning to Vad to let's leave.
Kylia Apr 2017
Vad var det vi sa när vi
sträckte ut våra armar
Vad var det vi sa när vi två
tittade ut ifrån berget
Vad var när vi skrek när drommar bar oss bortom stan
Å, en dag ska vi härifrån

Och vis ska slåss
Ja, vi ska slåss mot goliat
Så tror på mig,
för jag vet att du är modigast

//

What was it that we said, when we
threw our arms up against the wind
What was is that we said,
when we watched, hand-in-hand, from the mountaintop
What was it that we shouted, when our dreams
carried us far beyond the city
One day,
we'll leave this place.

So we shall fight
Goliath never stood a chance ;
Trust me
for I am testimony
to your courage
lyrics from Goliat by Laleh, a song that means alot to me. My english adaptation  below :-)
Sebastian Jun 2015
Du sa mer i tystnad än i orden
Du gav ett namn åt längtan
Inget håller dig bunden

Det var mer än vad jag nånsin gjorde

Tog det första steget, jag förstår det
Man kunde visst ändå,
I rädsla finna modet

Det var mer än vad jag nånsin gjorde
swedish poem by me
Ashlagh Naighlim Jul 2010
Pe cand noaptea se lasa si nimanui nu-i pasa,
Pe cand ceata-ndeasa si acum far-de-prefata,
Pe cand lumina piere si se lasa cu durere,
Masca eu o pui deoparte si ma definesc aparte.

Caci ma vezi ziua schimbator,pe emotii trecator,mijlocitor
Sad sau merg,vorbesc sau tac,dar sunt tot un...liliac.
Caci doar eu ma inteleg si fluier mut,caut coleg...
Dar de unde sa gasesc,noaptea zbor,ziua zabovesc.

Stau si plang,stele de stele,indurerat,companie-mi tin doar ele.
Luna nu o mai suport,imi strica lumea ce mi-o port...
Indoliat mereu,dar nu se vede,caci doliu-mi tot...cine ma crede?
Nimeni,caci imi scriu doar mie;Sa ma cunosti?!...e Blasfemie.

Hai sa-ncerc sa ma arat...usor,sa nu dau indarat.
Schimbat in singur,deci cu timpu,trecutau anii,schimband grupu,
Cutand mereu fata far-de-zar,siguranta pura,dar e in zadar;
vesnic adaptiv,renuntator,am invatat constant *** e sa mor.

Trecutau anii,evoluand,am luat cu mine tot,furand,culegand.
Tarziu mi-am dat seama *** de izbutesc...In invizibil eu traiesc
Domino eu mesteresc si involuntar,mereu,eu il pornesc;
Toate piesele-mi cad in sac,se evapora...plang si tac
Munca,alinare o secunda,dau masca jos,da sa se-ascunda
Urlu,magai,simt,gandesc si mereu ma pacalesc.

Cautand mereu ambrosie,dar nectaru tot ma chinuie...
Trec prin sange si prin sentiment cu idealu-mi stimulent
Dau de-o ea si dau de mine,dara EA nu da sa vie...

Va ascult *** reprosati,radeti,inghiontiti,bucurosi sau suparati,
Calcati pe voi,calcati pe mine,ignorati si totusi tine...
Gasiti refugiu-n contradictii,fugiti de voi,va luati de dictii
Si astfel tot ma atacati,priviti spre mine indignati...

De ce? eu pur "sange" m-am nascut,fara frica si nu m-a durut
Ati venit,m-ati "educat",fara mila si regret,tot voi m-ati conturat.
Sad in fata voastra-acum,reprosati,ma indemnati pe alt drum.
Ce vina am eu ca v-am ascultat?,fac ce stiu,ce ma-ti invatat.

M-am luptat,m-am ridicat,de unde voi m-ati aruncat,
Si cu aripi noi noute,diferite,...dar dragute...
Am decis sa nu v-ascult,sa fac ce stiu,tot mai mult
Si astfel ne-am departajat,in voi si eu,...TERIFIANT!

V-ati semnat propriu testament,sa va dau iubire vehement,
Va dau tot ce batjocoriti,va dau ce nu vreti pana muriti,
Dar cu timpul s-a schimbat,ati invatat,ati evoluat...
Tot,tot,tot,ce eu am dat,miseilor,ati manipulat...

Am luptat,am incercat,ce simt,pe  voi e insemnat,
Tatuaj fara de voie,nevazut,scris cu lamaie;
Caci il vad,il desclusesc,in oglinda eu privesc
Intorsi pe dos pana la moarte,va citesc ca pe o carte.

Am trecut incet,incet,printre voi,plin de regret...
Sa va iubeasca Dumnezeu,caci in lumea me-as doar eu.
Emotiv,departajat,scriu in stele-ndoliat...
Preamarind singuratatea,cunoscand nici-cand dreptatea!

Greu de inteles,desprins,incalcit parca-n adins.
Zbor acum si scriu departe,bucurand scantei de soapte.
Sad in somn,visez pucioasa,tremur vesnic dupa raza.
Si tipand pe ploaia deasa,ma asez usor,...mi-e greata.
Josephine Lnd May 2013
An empty ******* tank, but with full throttle
been running on idle on top gear,
now the engine has seized up and I
am forced to surrender every morning
to the fact
that I have to eat pills not to go into myself,
go into a corner and go under

and even though I’m on the maximum dose
there are still days when I can’t
get outside the door
just laying down, sinking through the couch, back down
to a state I don’t want to allow
but I have no other choice but to keep breathing
as if I were on ten thousand meters altitude

and I have no other choice but to surrender to
the fact that I can’t handle myself,
that I wouldn’t get up without
these forty milligrams a day
yet still I stand there with my sword drawn behind my back
can’t let the guard down unto the enemy that is reality

and now they say I have a bipolarity they
want to medicate, stabilize
my moods
I have a flawed brain, I have a flawed history
been making too many bad choices, involved myself
in too many ****** up people and got stuck
as if I didn’t have any other choice
when really I just could have opened my eyes
and see my own part of the story
  that I’ve always been looking for someone more broken than
what I’ve been,
to take care of, in stupid attempts
to drown out my own weakness

it’s as if I’ve always wanted to find excuses
for feeling the way I do, being the way I am,
that I don’t function at all
  never wanted to realize that it was in me
the fault lied
  always on the hunt for someone who could destroy me anew
so I didn’t have to see that I was already annihilated
by myself,
so I didn’t have to see that there were no hangman,
that I stood there with the axe in my own hands
and blood on my shoes

//

en tom jävla tank, men med gasen i botten
har kört på tomgång på högsta växeln,
nu har motorn skurit och jag
är tvungen att kapitulera varenda morgon
inför det faktum
att jag måste knapra piller för att inte gå in i mig själv,
gå in i ett hörn och gå under

och trots att jag ligger på maxdos
så finns det fortfarande dagar då jag inte klarar av
att ta mig utanför dörren
bara ligger, sjunker igenom soffan, ner tillbaka
till ett tillstånd jag inte vill tillåta,
men jag har inget annat val än att fortsätta andas
som om jag befann mig på tiotusenmeters höjd

jag har inget annat val än att kapitulera inför
det faktum att jag inte klarar av mig själv,
att jag inte skulle idas resa mig upp utan
dessa fyrti milligram om dagen
  ändå står jag där med svärdet draget bakom ryggen
kan inte släppa ner garden inför den fiende som är verkligheten

och nu säger de att jag har en bipolaritet
som de vill medicinera, stabilisera
mina stämningar
jag har fel på hjärnan, det är fel på min historia
har gjort för många dåliga val, har involverat mig
i för många fuckade människor och fastnat där
som om jag inte hade något annat val
när jag egentligen bara kunnat öppna ögonen
och se min egen roll i det hela
  att jag ständigt sökt någon trasigare än
vad jag själv varit,
att ta hand om, i korkade försök
att överrösta min egen svaghet

det är som att jag alltid velat hitta ursäkter
för att jag mår som jag mår, är som jag är,
att jag inte fungerar alls
har aldrig velat inse att det var hos mig
felet låg,
ständigt på jakt efter nån som kunnat förgöra mig på nytt
så jag slapp se att jag redan var tillintetgjord
av mig själv,
så jag slapp se att det inte fanns någon bödel,
att jag stod med yxan i min egen hand
och blod på mina skor
Firoiu Daniel Dec 2014
Imi soptesti vorbe dulci, in timp ce-ti ascuti spinii,
Ca prin vraja ma atragi printre portile gradinii.
Si se-nchid in urma mea cu un scartait incet,
Soarele dispare-n zare lasand cerul violet.

Eu te caut fermcat printre atat de multe flori
Ce ma incanta si m-atrag cu ale lor calde culori,
Frunzele fosnesc in juru-mi, in explozii de ecou
Tu incet prepari veninul in amurgul indigou.

Si pasesc increzator, nestiind ca o sa m-ataci
Fiindca asupra ta vegheaza o armata de copaci,
Si ma zgarie si-mi par un sinistru labirint
Luna imi ghideaza calea cu a ei raza de argint.

Stralucesti printre frunze atragandu-mi privirea,
Caci mirosul tau ma cheama si-mi ineaca gandirea,
Inima-mi tresare tare fiindca tu-mi promiti saruturi
Inauntru o simt *** bate simultan cu mii de fluturi.

Si imi canti incet un cantec intr-o liniste de gheata,
Insusi labirintul verde se trezeste usor la viata.
E o lume de poveste, totu-mi pare ca-i un vis
Tu sirena din adancuri, ma atragi inspre abis.

Simt liane *** se aproapie, si se incolacesc pe mine
Si ma trag tot mai aproape aducandu-ma la tine.
E de ajuns sa te privesc si raman pe loc lovit
Simt doar inima *** bate, caci in rest am amortit.

Nici medusa insa-si cu ai ei ochi patrunzatori
N-ar putea sa ma inghete si sa-mi dea asa fiori.
Cu niste lanturi cuprinzi intreaga mea fiinta
Impietrit si fascinat eu privesc cu neputinta.

Ghimpii-ncep sa ma intepe  si in carne isi fac loc
Simt veninul *** patrunde si *** sangele ia foc.
Caci cu cat m-apropii tot mai mult tu ma ranesti,
Si in crunta-mi suferinta tu continui sa zambesti.

Sfaramat in mii de cioburi, ma atarn de-un fir de ata
Doar prezenta ta himera ma mai tine acum in viata.
Insa tu dai drumu lantului, si ma zgarii violent,
Din atatea rani deschise veninul se scurge lent.

Naucit ca sunt iar liber, tremurand m-am ridicat
Chiar si ghimpii tai uscati, eu incet i-am scuturat.
Doar in inima au ramas, caci mi-e frica-n lipsa lor,
Viata incet mi se va scurge printe gauri s-am sa mor.

Simt un foc adanc in suflet care arde irizat
Si cu infinita lui ardoare, ma consuma infometat,
Caci te vad acum mai clar si incep sa realizez,
Ma ranesti doar stand acolo desi eu ma-ndepartez.

Nu sunt ghimpii ascutiti ce m-au stors usor de sange
Nici veninul tau fierbinte ce din vene mi se scurge
Nu-s nici vorbele otravite ce le spui tu cu blandete,
Caci desi nu vrei s-o faci, ma ranesti prin frumusete.
Arlene Corwin Jun 2019
This will be a part of my soon to come book Swedish Book.  It's called "Vad Som Helst" or "Anything".
Grace May 2012
Varför känner jag mig tom inuti
No one knows
bryr jag verkligen vad du tycker
I do care
Jag blev vansinnigt förälskad
It almost drives me insane when I think about it
kan vilken som helst förstå
does any one understand
varför är jag som jag är
I was made that way
inser någon ärren i har inifrån och ut
No one does notice
Jag är en människa
I will not change
emil hernried Mar 2018
Hej jag heter Kalle, jag är 17 vårar

och
jag är trött på att tårar faller ner från min kind.
Det hände senast i torsdags morgon i klassrummet när nina skapat ett
instagram konto
som hette kalle balle kalle balle är ful.

Jag tyckte det var töntigt för vi är sjutton år,
men alla andra skrattade så vad ska man göra då ?
Läraren sa inget fast han allting såg
han bara twittra på om något som jag ej kommer ihåg.

Även om dem flesta mobiler är på surr
så hör jag allt twitter som pågår i detta ***.
och jag vet att det mesta inte är om mig
och jag vet att man inte borde bry sig men
jag bryr mig.

och det känns så motsägelsefull
för jag har alltid hört att det är någonting fint i att bry sig
att bry sig,
men nu när jag är större är det som att världen har växt med mig
och nu finns det för mycket att bry sig,
att bry sig om.

Hej jag heter Kalle och jag mår inte bra,
jag får notiser om att det är så ungdomar ska ha det.
Jag sitter i min plats längst bak i klassrummet till vänster,
när jag plötsligt ser en bild,  
jag tror jag ser ett mönster.
här uppifrån som utanför vårt fönster.

för vi är ett *** fullt av instängda fåglar,

det finns svanar som alla anar kommer växa och bli kända som alla vill vara
det finns kråkor som är stolta över att ta andras lycka/ det andra har , och det finns hackspettar
och duvor
gökar
ugglor,
och jag

och jag är rädd att jag är en pingvin eller en struts
jag vet inte om ni vet men av alla 10000 fåglar är just dem de ända som inte kan flyga
och jag tror jag är en pingvin
men kanske är det bra för jag är jag.
a swedish one ...
bonvkiller Oct 2018
centipedes eating away my memories
bury me alone,no place to call home
an enemy in my own body
a traitor to the troupe
skin and flesh have no rest
the wicked never sleep
creeping away from the stone cold grave
i lay awake in her place
a vad existence in her wake
she´ll see me in the morning
sawing away at our living source.
just a quick one i wrote out of boredom
Arlene Corwin May 2018
I saw Lars Lerin, Sweden's great watercolorist, interviewed this morning. (If you don't know who he is look him up. You'll adore his painting genius and modest charm. A great, great artist with principle, technique and endless ideas.
It inspired me to write this:
✍️
Vad som helst means anything in Swedish.
Mateuš Conrad Jul 2016
vänster, samt vad är kvar / left, together with what's left (Sveedish).

i didn't tell you which hemisphere of
the brain was affected, the uncensored region
you might say - unaffected by
αφασια - a fine balancing act:

right*                              |                     ­       left
imagination                                        ­          logic
intuition                                                  langu­ge
insight                                                  reaso­ning
music                                                   arithmetic
art                                           science in general
= Σ, a holistic basin            = Σ, a rat in a maze

so no wonder - the left was pumped up studying
chemistry and not really bothered about
theological-humanism or humanism per se,
arguments came, arguments went,
some argued, some prayed, it was all a bit
like a fiery hoopla thrown in the air with
a dog jumping through it at the same time -
but what i don't understand is how,
certain aspects of knowledge encapsulating
a universal breadth of things are based upon
limitations, limitations that are, after all
the particulars - like Socrates mused,
universally we can all see the stars -
blind men and speech coupled with
imagination are a particular cut-off point,
as i guess are astronauts - star-gazing must
seem rather boring after you've seen the earth
from above like that - never mind the photographs
from up there, won't do it justice -
so let's say we have the above stated schematic of
variations in the hemispheres - why did
i get this adrenaline / steroid boost in language?
the only reason i can think of is that this language
was acquired, it's technically an inorganic part of me,
should it be organic akin to the body it would
have to be spoken to a child in some remote part
of Poland, any haemorrhage is an organic event,
it's this inorganic implant in me that's surfacing
and seems unaffected, rebellious against the body's
change... for a minute there i thought i handled
the whole debate well, now i'm not so sure -
it's this music pounding that's affecting the writing,
sometimes you get it right, sometimes you get it wrong,
but the compensation is... it's on digital paper,
i'm not chopping down the Amazon or stealing
other people's toilet paper... language usage based
upon misnomer-ism, a theory that to encompass
a well-intended vocabulary given the depth of
all human vocabulary is a sheer impossibility unless
it be limited, and by being limited invokes
emotional connection to averse reaction via a censor
or without a censor - or was that the expectation
to understand left and right in a classroom with prim
instances of use of thought out immortality and
Japanese perfectionism in the garden? mortal, mistake,
mortal, mistake - and if mortality wasn't bad enough
the insistent lamentations of a would-be-heaven-to-come.
now i can write blah blah blah blah blah blah blah, blah
like this forever, but i just have a feeling for anymore,
it's this contradictory lamentation of what
adequate language activity is expected of anyone -
or why the qualities of the left are only partially damaged,
and the sudden exponential rush to compulsive
writing, hermit-like-existence and overall boredom
with existence (i hate that in england there's a
distinction between existence and life... existence always
has negative connotations, to me it just means life
in slow-motion- i.e. out of every instance; or?
attention to detail). but it's true, that's how it's spoken
in england - existence bad, life good - or why is it
that both self and ego are used in psychology?
they're no longer proper pronouns, so i guess they can
act as bumper stickers or boxing bags to bash
about because no one is going to write or speak a
sentence using them, well the self is still used more,
no ego-tripping as they say - but you wouldn't
exactly write, so self went to the corner-shop
and bought myself a brimful of asha (forty-five!),
one's german, the other is latin, and we're bashing
these words about with theories, structures
of necessary conviction while using a more fluid
system of pronouns, but we nonetheless kept them
for theoretical purposes, supposing we wouldn't
hurt anyone in the process... why keep both?
it's like two histories colliding - the history of barbaric
invaders from the north with their ram-like
persistence to keep talking, and the southerners who
didn't like the runes and like Greek thought.
i don't know, seems like a bordello in terms of keeping
any language tidy.

p.s. i wonder why, with the right hemisphere being
unaffected i do not experience lucid dreaming...
i guess the brain just said: dreaming is irrational
when justifying a good night's sleep.
Mimmi Jan 2021
It's like I know the problem

I see the problem

But I don't understand the definition of what a problem is

I see three thousand windows to houses I don't recognize

And now I'm back at square one and I have no clue




"Fattar ingenting"

Det är som att jag vet problemet
Ser problemet,
Men förstår inte vad problem är,
Ser tretusen fönster till hus jag inte känner igen.
Och nu är jag tillbaka på ruta ett och fattar ingenting.
Translation of one of my Swedish poems
amme Dec 2019
Jag undrar, känner Lady vad jag känner?
Bjöd ut henne på middag, ville vara mer än bara vänner.
Opera musik, något fint vin, pasta och ***** frikadeller.
Bildar mig en framtid med henne som vackra akvareller, slurpar upp spaghettin och undrar om hon kommer finnas på andra änden.
Men Lady var intresserad av andra grejer.
Eh.
Bagateller.
Sånt som händer.

Ett snedsteg man lär sig av i livets lidande.
Har ändå inte tid för romantik, måste lufsa vidare.
Bort från tragedi, monarki och slavdrivare.
Bort från folk som berikar sig med att tro att alla andras perspektiv av dom är genom en stjärnkikare.


Men man är ju närsynt som få.
Dammar in dimman vill försvinna, övervinna alla hinder men det är svårt.
Ger eloge till alla er som finner fingret ni kan stoppa ringen på, men förstå.
Paniken som uppstår av insikten att tiden rinner, broar brinner,
tjejer som du känner vill hellre vara dina vänner för dom väntar på Mister grå.

**** it..
Det ba så.
Låt det gå
vilken låt
stå på tå
låt musiken föra dig till morgondagen,
glöm igår.
Låt dom skörda,
fortsätt så.
Tills du når
varje mål.
Låt tiden läka alla sår.
agnes Nov 2019
tunga täcken och dina andetag
bläcket i din hud och dina fina ord
jag glömmer nästan att sängen är dekorerad med mitt blod
fläckar som du låter finnas kvar

du känns som mitt paradis
för ibland vill du hålla om mig
men oftast vill du ha mer
dina händer är för ivriga och blåmärken är bevis
du ser ledsen ut men du fortsätter ändå
jag tror att det är okej för du vill ju ha mig

jag vill gråta
du vill romantisera
du säger ju att jag är fin när jag gråter
även när det är du som orsakat tårarna
gillar du det?
är du stolt?
för mina ögon brinner när dina bara är blå

jag är en saga och du är min prins
det finns ingen krona på ditt huvud
så du låter makten koras i dina händer istället
men det är
                      okej
vi är okej

du greppar hårt och blåser på såren
lämnar mig för ett bloss från cigaretten
jag känner lukten av rök på dina kläder
men jag vet att jag inte ska fråga
aldrig ifrågasätta
för då hade jag kanske sett
att dina ord var mjuka men din säng var hård
att dina löften vara stora men dina lögner var större
jag faller alltid för dig ändå

jag håller dig i handen och allt jag säger är fel
mina kläder är värdelösa
mina ord är ett evigt eko
du varnar och du säger
                                           f ö r l å t
men du vet aldrig vad du ber om ursäkt för

alkohol i vårt blod och mina tårar på din kudde
din själ som låtsas vara trasig
min själ som skriker ditt namn
aldrig någonsin hittar de till varandra igen
för illusionen är förstörd och till **** får jag syn
du är inget mästerverk och jag tycker synd om de andra
de som ser när dina ögon blir mörka
de som ser dina läppar runt en flaska

mörka väggar och du är borta
någon dag kommer du få höra
om natten jag spenderade hos din vän
eller telefonsamtalen från personen du träffade senast för en kvart sen
viskningar på stan och folk som ser igenom dig
du är en kliché
och inget känns okej längre
Phoenix Grammer Dec 2018
Du kommer att skriva in det på en översättningswebbplats
men det kommer att bli en annan översättning än vad det egentligen betyder.men trevligt försök
i think this is funny in a way
Cedric McClester Mar 2022
By: Cedric McClester

The war in Ukraine
Has turned sour
And it’s gettin’ dire
By the hour
Putin must not
Remain in power
Because his demeanor
Is very dour

The war in Ukraine
Has reached a stalemate
Buttressed by Putin’s
Unique brand of hate
See his endgame
Is hard to calculate
And the bombs that he drops
Changes everyone’s fate

The war in Ukraine
I sincerely fear
Will not be limited
Nor will it stop there
And threats of nukes
Gives us quite a scare
For those wolf tickets
We need to prepare

The war in Ukraine
Has demonstrated
That “Vad The Destroyer”
Has miscalculated
The resistance he’s met
Was not anticipated
And that salient fact
Can’t be overstated











Cedric McClester, Copyright © 2022.  All rights reserved.
Mateuš Conrad Feb 2019
my writting hand
suddenly becomes a shadow,
pecking, peering,
hunched,
   liberated by the scraps
of a keyboard...
   and then,
i hear the answer:
        handsåsomkråka....
   hand like crow...
zeus didn't peer
into the lake and agree
with narcissus...
    odin...
  peered into his own
shadow,
and imagined himself
plucking from the depths,
his missing eye!
det skriver,
             så vad är de
                             "utfärda"?
               mayst jag, känna?
       sjukligbonde -
  ah...
  besläktad Sverige
     invadera Polen
             í de stor...      skyfall?
(syndaflod)...

                            diese ist
mein sprache:
          diese ist mein
   mischling seele...
                   und noch
            gott, mit uns!

                    narrauftrag:

   auf diese inseln...
ich sprechen
         die herr neu-sächsin;
                     jawohl?

— The End —