"bry" poems - Hello Poetry

-Opening- Some things are part of you And yet you have no control. Certain memories and habits are - And my sister was just so. On the morning of the funeral Mum gave me a mint, a polo I ****** it for a while And felt the ‘o’ Dissolving into a thin hoop Of mint on my tongue. And somewhere in there was the memory Of other moments spent ******* the ‘o’s of meditation Years, sometimes decades ago. There was no narrative to these memories Save me And during those moments that narrative Could not see itself, Or the relative position of its parts, But moments do not need narrative To be complete Like Bryony, I’ve found life to be Oftentimes bad for me, Like confectionary And cut flowers Short and sweet. -1- Bryony is now a rose, But once upon a time She was a mischievous Kink in a hose. At Kingswood Drive, Ben and Bry on the same side: “Daniel – help us out! The water’s stopped- Look down the end and check that it’s not blocked.” At last! A chance to be of use! The baby bursts with pride - Just as the hose unkinks And sprays him in the eye. -2- Bryony ran away from home To join the circus known as Camden Town A world of orphans with piercings Selling t-shirts to clowns. I didn’t understand it, Neither did mum and dad. But we went to visit once, me and mum, I must have been about six, Can’t remember much, But it must have been a good night – Always is – When you end up in high heels and a dress. I was her little manniken In a whole world of fashion. -3- “Dan? Pass my bag there with the moisturising lotion.” I do so, and by return of post – A vague memory of a smoky blond from photos. I always thought she would be a model When we were growing up. I didn’t tell her until recently When she’d acquired the cheekbones for it But now her skin rippled With dry amusement At the notion. -4- At the hospice they admired Her strong will and determination To join the dots Of visitors With a shaky stubborn line From declining throne To the swing seat In the garden. “They’re lovely here.” She said. They were not trying to change her, They were helping her accept. -Ending- An ending fitting for a start A rhyme she made me Learn by heart My earliest memory of her Playing pattercake And saying: Make up, make up Never, never break up. Make up, make up Never, never break up.

0

Feb 20, 2011

Feb 20, 2011 at 6:19 PM UTC

daniel-james

Bryony

-Opening- Some things are part of you And yet you have no control. Certain memories and habits are - And my sister was just so. On the morning of the funeral Mum gave me a mint, a polo I ****** it for a while And felt the ‘o’ Dissolving into a thin hoop Of mint on my tongue. And somewhere in there was the memory Of other moments spent ******* the ‘o’s of meditation Years, sometimes decades ago. There was no narrative to these memories Save me And during those moments that narrative Could not see itself, Or the relative position of its parts, But moments do not need narrative To be complete Like Bryony, I’ve found life to be Oftentimes bad for me, Like confectionary And cut flowers Short and sweet. -1- Bryony is now a rose, But once upon a time She was a mischievous Kink in a hose. At Kingswood Drive, Ben and Bry on the same side: “Daniel – help us out! The water’s stopped- Look down the end and check that it’s not blocked.” At last! A chance to be of use! The baby bursts with pride - Just as the hose unkinks And sprays him in the eye. -2- Bryony ran away from home To join the circus known as Camden Town A world of orphans with piercings Selling t-shirts to clowns. I didn’t understand it, Neither did mum and dad. But we went to visit once, me and mum, I must have been about six, Can’t remember much, But it must have been a good night – Always is – When you end up in high heels and a dress. I was her little manniken In a whole world of fashion. -3- “Dan? Pass my bag there with the moisturising lotion.” I do so, and by return of post – A vague memory of a smoky blond from photos. I always thought she would be a model When we were growing up. I didn’t tell her until recently When she’d acquired the cheekbones for it But now her skin rippled With dry amusement At the notion. -4- At the hospice they admired Her strong will and determination To join the dots Of visitors With a shaky stubborn line From declining throne To the swing seat In the garden. “They’re lovely here.” She said. They were not trying to change her, They were helping her accept. -Ending- An ending fitting for a start A rhyme she made me Learn by heart My earliest memory of her Playing pattercake And saying: Make up, make up Never, never break up. Make up, make up Never, never break up.

90

Thank you Shaun, for the pictures and flowers. Thank you Lily, for the ray of sunlight. Thank you Bry, for psychopathic measure. Thank you D, for the feeling of good pleasure. Thank you Tay, for tea and bears. Thank you Meg, for Sherlock and apples. Thank you Zee, for robots and twins. Thank you Carrie, for fangirling and friendship. Thank you Liam, for support and superheroes. Thank you Paul, for understanding and ingenious. Thank you Ceryen, for fake names and shared tears. Thank you Chiara, for Italian cheese and fanfics. Thank you Rod, for fish and evil. Thank you Lia, for kitties and souls. Thank you Stephen, for gravestones and vegetables. Thank you Christine, for mercurial and poetical love. Thank you Caitlin, for product design and Poundland. Thank you Jordan, for weddings and Brenda. Thank you Conaill, for DT and Courbet. Thank you Brendan, for axes and aunts. Thank you Tom, for form time and Brittany. Thank you George, for philosophies and pigeons. Thank you Morgan, for video games and hearing. Thank you Alice, for Pokemon and tumblr. Thank you Aliyah, for hearing aids and help. Thank you all, for reading and listening. Thank you, me, for absolutely nothing.

0

Oct 19, 2014

Oct 19, 2014 at 10:13 AM UTC

a-f-moment

Thank You.

Thank you Shaun, for the pictures and flowers. Thank you Lily, for the ray of sunlight. Thank you Bry, for psychopathic measure. Thank you D, for the feeling of good pleasure. Thank you Tay, for tea and bears. Thank you Meg, for Sherlock and apples. Thank you Zee, for robots and twins. Thank you Carrie, for fangirling and friendship. Thank you Liam, for support and superheroes. Thank you Paul, for understanding and ingenious. Thank you Ceryen, for fake names and shared tears. Thank you Chiara, for Italian cheese and fanfics. Thank you Rod, for fish and evil. Thank you Lia, for kitties and souls. Thank you Stephen, for gravestones and vegetables. Thank you Christine, for mercurial and poetical love. Thank you Caitlin, for product design and Poundland. Thank you Jordan, for weddings and Brenda. Thank you Conaill, for DT and Courbet. Thank you Brendan, for axes and aunts. Thank you Tom, for form time and Brittany. Thank you George, for philosophies and pigeons. Thank you Morgan, for video games and hearing. Thank you Alice, for Pokemon and tumblr. Thank you Aliyah, for hearing aids and help. Thank you all, for reading and listening. Thank you, me, for absolutely nothing.

54

Hej jag heter Kalle, jag är 17 vårar och jag är trött på att tårar faller ner från min kind. Det hände senast i torsdags morgon i klassrummet när nina skapat ett instagram konto som hette kalle balle kalle balle är ful. Jag tyckte det var töntigt för vi är sjutton år, men alla andra skrattade så vad ska man göra då ? Läraren sa inget fast han allting såg han bara twittra på om något som jag ej kommer ihåg. Även om dem flesta mobiler är på surr så hör jag allt twitter som pågår i detta *** och jag vet att det mesta inte är om mig och jag vet att man inte borde bry sig men jag bryr mig. och det känns så motsägelsefull för jag har alltid hört att det är någonting fint i att bry sig att bry sig, men nu när jag är större är det som att världen har växt med mig och nu finns det för mycket att bry sig, att bry sig om. Hej jag heter Kalle och jag mår inte bra, jag får notiser om att det är så ungdomar ska ha det. Jag sitter i min plats längst bak i klassrummet till vänster, när jag plötsligt ser en bild, jag tror jag ser ett mönster. här uppifrån som utanför vårt fönster. för vi är ett *** fullt av instängda fåglar, det finns svanar som alla anar kommer växa och bli kända som alla vill vara det finns kråkor som är stolta över att ta andras lycka/ det andra har , och det finns hackspettar och duvor gökar ugglor, och jag och jag är rädd att jag är en pingvin eller en struts jag vet inte om ni vet men av alla 10000 fåglar är just dem de ända som inte kan flyga och jag tror jag är en pingvin men kanske är det bra för jag är jag.

0

Mar 2, 2018

Mar 2, 2018 at 1:05 AM UTC

emil-hernried

Fåglar Flyger Fritt (typ)

Hej jag heter Kalle, jag är 17 vårar och jag är trött på att tårar faller ner från min kind. Det hände senast i torsdags morgon i klassrummet när nina skapat ett instagram konto som hette kalle balle kalle balle är ful. Jag tyckte det var töntigt för vi är sjutton år, men alla andra skrattade så vad ska man göra då ? Läraren sa inget fast han allting såg han bara twittra på om något som jag ej kommer ihåg. Även om dem flesta mobiler är på surr så hör jag allt twitter som pågår i detta *** och jag vet att det mesta inte är om mig och jag vet att man inte borde bry sig men jag bryr mig. och det känns så motsägelsefull för jag har alltid hört att det är någonting fint i att bry sig att bry sig, men nu när jag är större är det som att världen har växt med mig och nu finns det för mycket att bry sig, att bry sig om. Hej jag heter Kalle och jag mår inte bra, jag får notiser om att det är så ungdomar ska ha det. Jag sitter i min plats längst bak i klassrummet till vänster, när jag plötsligt ser en bild, jag tror jag ser ett mönster. här uppifrån som utanför vårt fönster. för vi är ett *** fullt av instängda fåglar, det finns svanar som alla anar kommer växa och bli kända som alla vill vara det finns kråkor som är stolta över att ta andras lycka/ det andra har , och det finns hackspettar och duvor gökar ugglor, och jag och jag är rädd att jag är en pingvin eller en struts jag vet inte om ni vet men av alla 10000 fåglar är just dem de ända som inte kan flyga och jag tror jag är en pingvin men kanske är det bra för jag är jag.

38