Jag går såhär, dag efter dag.

Det känns i varje andetag.

Vinden i ditt hår,

varje liten tår.

Jag vill låta dig gå

men trots allt gör det ont ändå.

Jag vill bli kvitt denna smärta,

men den kommer alltid finnas i mitt hjärta.

Det känns i allt jag gör.

Jag går såhär till den dag jag dör.

Hösten vandrar norrut
Små steg

Denna vackra årstid
som släcker hopp

och väcker liv i
det trott utdöda

Tidigt på morgonen
brinner träden

som sol
som längtan

Strange things, these eyes that wander only to find a beaten path
It was like magic, when I saw the numbers, saw the signs
And then she was, like magic, brilliant, full of flourish and such
And she was dark but luminescent, an enigma
And as it unraveled before me, all in one fell swoop
Did I feel alive again, but for a moment
Until from her grasp I fell, even before meeting her eyes
To see her wisping with the breeze
And see her wander
And squander herself on petty things
To avoid the clutch
Of that which would hold her