Submit your work, meet writers and drop the ads. Become a member
Sebastian May 2015
Solskenet verkar
bara stanna för en dag
Värmen drar sig snabbt tillbaka
och ger plats åt en välbekant kyla

Som har satt sina spår
under alla dessa år

På väg mot nya skyar
Ändå samma blåa färg
Jag bosätter mig här
och ger plats åt samma gamla tankar

Som har satt sina spår
under alla dessa år

Regnmolnen verkar
favorisera mitt hem
Jag skulle aldrig nånsin kommit hit
men det fanns plats åt samma gråa skurar

Som har satt sina spår
under alla dessa år
swedish poem by me
Aabid Rumi Feb 2017
Koi ghilla na ab aur na koi shikayaat hogee
Ab jo mohobat tujsay hoge,wo bakamaal hoge...
Dekh liya hai jo  mizaaj hummnay teraa
Koi khata na ab aur na koi kammee hogeee

Humpay jo karam huva tha,aaj  samj aanay laga
Pehle  shayed tanha thay,aaj har taraf shor behnay laga
Huvi jo gustakhi ,andher khudkay jank naa sakhay
samma unki mohobat ka , Na janay khudpay kabsay chalnay laga....

shambal  raha tha jo dheery dheery,lo aaj bikharnay do zara
Kuch apni tasveer mai,rang merey b bharnay do zara
Koi inaam ** teray kabil ,rakhdu wo terey kadmou mai
Laikin tujsa naa kio aur na  tere jaisi koi hogee....
Ab jo Inayat tujpay hoge,wo lazawaal hogee..

khaaboon mai kho kr hum haqeeqat ko jaan naa sakhay
Sab tha pani he pani par hum kuch pebchaan naa sakhay
Zindagi ki mojoo pay sawaar hum bataktey rehai veeran-e-samandar mai
Muntazir mai sahil unka tha ,par hum kuch dekh naa sakhay..

Ilteja jo kabhi kee hee nhi,aaj jee bhar k faryaad karnay do zara
Dabay zakhmu ko andher he andher aaj samandar karnay do zara
Hai qabool ab sab tera,zindagi mai bas shamil hoga  
Rahai naa sansay mujmai sahee,Laikin  judaa naa Rumi say tu hogee

Ab jo ebadaat tujpay hogee,wo bemisaal hogee..

########penned by Aabid Rumi
AGAR KOI KAMI HOGI TOH BATA DENA MUJAY
MAI KHUD KO SAWAAR LOOGA BAS AAP K LIYE
CASEY May 2013
I want to find the pieces of you,
That noone else can see.
Those exquisite parts where your soul, your destiny,
Runs free.

The parts of you that want
This kind of love forever..
Our eyes would meet
And the earth would move,
As we came together..

We would dance,
You and I..
Turning slowly,
Hands to hips.
Creating melodies with our love,
With crescendos rising towards,
The meeting of our lips.

But, for now.

I can trace the soft lines of your skin,
Luminous ivory in this darkness.
I can taste the curves of your soft pink lips,
Revelling in the fire of our passionate kiss.

I can watch those same lips as they press together and then part,
As I trace the wondrous maps of veins over your sweet *******,
Back to your heart.

And that, my dear, is where I shall make my home.
brian mclaughlin Sep 2015
words so in-edible
you just can't keep them down
they move your insides
you regurgitate
you've had your fill
but the children must play

their game
proving they are better than you
their onslaught of disrespect continues

they don't know when to stop

they have no idea what they cause

in truth, they don't even care

they don't seem to realize
they are responsible
for the pain they bring
the spirits they crush
and the hearts they break

their way is the only way
the game must be won
even if the cost
includes their humanity

the frozen places
are always the loneliest
agnes Jul 2021
han
jag skulle ljuga om jag inte erkände att jag minns dig
jag minns hur din famn var som en vagga för min trötta kropp
jag minns hur ditt leende satte ett stopp på allt jag trodde att jag var
för med dig så räckte inte mina andetag eller trösten jag trodde skulle göra dig hel
det räckte inte med maten jag fyllde din kyl med eller när jag träffade dina vänner som kollade på tjejer som om de vore tårtor i ett skyltfönster
precis som du gjorde

du höll upp mig med ett snöre med saxen nära till hands
snälla klipp ner mig och låt mig träffa marken innan du hinner skada mig igen
tänk om jag hade sagt så
tänk om jag sa åt dig att sluta
istället lät du mig vakna i fläckar av blod och i en kropp som inte längre kändes som min
men du lät mig aldrig vara ledsen för det var ju din själ som skulle vara trasig
det var ju du som förtjänade sympati
för en gång sa du ju
                                      f ö r l å t
och om jag inte säger okej till allt du vill så är det mitt eget fel
det är mitt fel att dina ögon inte längre är blå
men att mitt lår är lila från ditt grepp

jag minns den mörka parkeringsplatsen och hur jag gick från skratt till chock av din hand runt min hals
tänk om det hade varit suddigt som en dröm
istället minns jag mer än jag önskar
hur allt var så naturligt och självklart för dig
och då var det redan för sent att säga nej
min rygg mot din vägg blev min plats och jag skämdes över såren som du skapade
för kanske var det jag som låtit dem ta form
smärta
du bar en mantel av svek och ändå kunde jag inte se igenom dig

din skönhet försvann i ögonblicket mitt namn och våldtäkt nämndes i samma mening
men även nu känns det fortfarande som att jag vill säga okej
att allt är...
                    okej

— The End —