Vårvind, kom in
Kylan har tröttat mig och allt står still
Vårvind, när jag var din
betydde kylan ingenting
Så starkt, hjärtat mitt var

Vårvind, vart blir minnen av?
Kylan är ännu kvar
Vårvind viner stillsamt in
Kylan besitter mitt skinn
Så starkt, hjärtat mitt en gång var

Dina ögon påminner mig om galaxen, färgglad och djup.
Ditt leende är solskenet, eftersom det lyser genom gott och dåligt.
Och ditt hjärta ... Åh, hur det sprider sig.
Hjärtans vänlighet slår som pinnar på en ståltrumma, vibrerar och slår mot alla som hör det med känslor. Du är en krusning i tiden men din mening går klart igenom minnen från alla andra. Du är min vän och du är min gåva. Det här är min gåva till dig.
Jag är glad att vi träffades. Jag hoppas att din krusning gör att du gör något omöjligt.
----------------------------------
To Cat, because she understands.