Submit your work, meet writers and drop the ads. Become a member
Gorba Apr 2020
Hon brukar ha på sig en mössa
Som gömmer en del av långa håret
En gyllene kaskad som inte blöter
Men är ***, lugnande, och skiner
Mössan skämmer aldrig bort ansiktet
Huset till hennes fina ögon, gul, grå, och blå
En blandning som måste bedömas som perfekt
Så tydlig som en plus en är lika med två

Det känns alltid bra att resa söderut
Att flygga utifrån språngbrädan
Och att ta **** tack vare vinden
Som blåser periodiskt när hon andas ut

Jag landar då på hennes mun
Som hyser den hemliga bron
Som väntar på att jag närmar mig för att hälsa på,
Inte varje gång, men det blir alltid en härlig överraskning då

Jag brukar stanna kvar där en stund
Vaggad av vågorna bildas av hennes läppars kurvor
Och inser att man kan väl resa utan att flytta på sig
Jag står här orörlig och kysser henne
Det räcker för att skapa nya banor
Som leder till ett ställe som kallas extas
Ett ställe som kan enbart finnas
När vi är tillsammans,
När det finns inget avstånd mellan oss
När vi är i mitten av en sensuell dans
Det är klart att jag vill ta ingen paus
Men hellre fortsätta tills natten gradvis raderas av solen
Tills det är dags att börja om resan igen.
I love John, she said, euphemising me to play dead,
I said sure but inside my head I started picturing him in my bed.

Outside the filthiest room I sneakattacked and started to consume,
our lips began to fume and his smile erased the gloom.

Skipped the bread for some red wine, at least it wasnt moonshine,
couldnt walk any further on the line since it felt too ******* fine.

I knew it would be trouble as soon as I got stung by his stubble,
so we formed a brown and grey bubble, made the population double.

I find myself hiding, from all the decorous chiding,
we're foolishly sliding, in our bubble of bliss we're confiding.

Slippin by the sleeping moose, watch the penguins as they snooze,
No need to even zip the ***** since he's the drug I choose to use.

Inhale the scent of his collarbone, entering my safety zone,
watch him while he's getting ******, the smell of ****'s like his cologne.

Catching the sunrise, never knew that it could comprise such a beauty of that size,
but seein' it through his reddish eyes, makes me wanna demise the kingdom down between my thighs,
just give it away to this guy so I can keep on getting surprised by the Castlewood morning skies.
Sebastian May 2015
Vårvind, kom in
Kylan har tröttat mig och allt står still
Vårvind, när jag var din
betydde kylan ingenting
Så starkt, hjärtat mitt var

Vårvind, vart blir minnen av?
Kylan är ännu kvar
Vårvind viner stillsamt in
Kylan besitter mitt skinn
Så starkt, hjärtat mitt en gång var
swedish poem (so I don't forget)

— The End —