Mín trega rapul við vegur av vatnast,
og blóðig gráta niðast báði og mín føvningur.
Mín glæstri oygdur svíkja mín ektaður grunur,
for Í føla so dimmi, álvuligur.
Innan Í skjóla.
Og innan har, Í fella burt, sum um Í hava tær doyggja,
og fella, um enn sum a dreygur fella.

Tú bjarga meg frá sjálvur.
Innan mín dimmi dagur, tú kom for meg.
Mín lethe. Mín ást. Mín vindrongur.
Takkar.

~Translation~

My pain falls by way of tears of water from my eyes,
and ****** tears down both of my arms.
My shining eyes betray my true thoughts,
for I feel so dark, not very happy.
Inside I hide.
And in there, I swooned away, as if I had been dying,
and fell away, even as a dead body falls.

You save me from myself.
In my darkest days, you came for me.
My lethe. My love. My friend.
Thank you.


(Inspired by Turid Torkilsdottir by Tyr and also one small part taken from "Dante's Inferno" The Epic Poem.)

Det var länge sen, vi såg varandra
En dag som jag aldrig kommer glömma
Vi satt på soffan hos mig, det var lugnt då
Två själar i ett ***, verkligen lyckliga och fria
Åtminstone, jag minns att det kändes så
Vi tittade på en film, vars titel jag inte kommer nämna
För att det är för svårt att komma ihåg detta
Så svårt att fokusera
När det finns en sån tjej som sitter så nära
Ett ansikte, en kropp, en sinnesstämning, idealiska
Jag kunde inte sluta begrunda
Jag håller på att ordna och skriva
Allt som virvlar just nu i min hjärna
”Jag har tur!”, kan jag väl påstå
För sen, vi gick till sovrummet och fick komma
Så nära som natur kan tillåta
Under en natt som blev den tredje och sista
Innan du bestämde dig att flytta tillbaka
Nu, känns det konstigt för att du är borta
Är det ett riktigt minne eller drömde jag?  
Livet är som en berg- och dalbana
Som man inte riktigt har kontroll på
Fast, det finns en sak som du kan göra
Varje dag, ta ett steg baklänges bara
Utan att titta över axlarna
Titta hellre upp på himlen, du kan gärna stirra
Kanske ser du åter en hund som rider en sköldpadda
Tänka på mig och börja skratta
Tills du är tvungen att sluta gå
För det finns nån som står i vägen
Nån som kanske gjort detsamma
Med ögonen fast på molnen
Om jag skulle vara helt ärlig, måste jag avslöja
Att i hemlighet, hoppas jag det blir jag
Det låter självisk förstås, det vet jag
Men det är väl min dikt så jag får bestämma
Resten av historien kommer jag inte berätta
Det är bara att tänka sig
”Den som lever får se”.

/    bittida en morgon innan solen upprann
    innan fåglarna började sjunga...

    can't escape the trill of ᚱ:
       as you can't escape the ᛞ (dagaz):

the wheel of day...

                           could be:
     ᛟ (ōþala) -
                   without a concept of
wheel, of motion, of day...

             ᚷᛚᛁᚾᚨ  (glina)
                             ᛁ             (i)

                    ᚲᛉ'ᛚᛖᚲ      (człek)
                                          
                         ᚾᛁᚨ'  (nią)....

thequartering's
      response on the she-ra video...

yes:
     man... a "visual" creature...
i'm most notably a visual creature
having closed my eyes,
listening to leśne licho,
         Żywiołak... etc.

urotsukidōji:
             that japanese version of
******* animation...
          
                    dark star by
                                        poliça...

i mean: how can you even convince
yourself
   that japanese animation
         and walter, valter dishney
can make up a coexistence in
  the framework of the english speaking
world?

urotsukidōji standing in line
                        with snow white?!
ninja scroll made into
a siamese with the lion king
                                       hybrid?

mind you, two days of fasting and drinking
only liquid,
   and today's walk with
two tortilla wraps of southern
fried chicken... and
     drinking a strawberry & lime
        shveedish cider rekorderlig?

feeling the balance of digestion
shoot to the head...
            rekindling the sugar levels,
having exhausted
intake of sugars and feeling
my body resort to breaking down
reserve fat?

                 god... what a relief
  returning to the intake, taking a break from
fasting.

jag skulle ljuga om jag inte erkände att jag minns dig
jag minns hur din famn var som en vagga för min trötta kropp
jag minns hur ditt leende satte ett stopp på allt jag trodde att jag var
för med dig så räckte inte mina andetag eller trösten jag trodde skulle göra dig hel
det räckte inte med maten jag fyllde din kyl med eller när jag träffade dina vänner som kollade på tjejer som om de vore tårtor i ett skyltfönster
precis som du gjorde

du höll upp mig med ett snöre med saxen nära till hands
snälla klipp ner mig och låt mig träffa marken innan du hinner skada mig igen
tänk om jag hade sagt så
tänk om jag sa åt dig att sluta
istället lät du mig vakna i fläckar av blod och i en kropp som inte längre kändes som min
men du lät mig aldrig vara ledsen för det var ju din själ som skulle vara trasig
det var ju du som förtjänade sympati
för en gång sa du ju
                                      f ö r l å t
och om jag inte säger okej till allt du vill så är det mitt eget fel
det är mitt fel att dina ögon inte längre är blå
men att mitt lår är lila från ditt grepp

jag minns den mörka parkeringsplatsen och hur jag gick från skratt till chock av din hand runt min hals
tänk om det hade varit suddigt som en dröm
istället minns jag mer än jag önskar
hur allt var så naturligt och självklart för dig
och då var det redan för sent att säga nej
min rygg mot din vägg blev min plats och jag skämdes över såren som du skapade
för kanske var det jag som låtit dem ta form
smärta
du bar en mantel av svek och ändå kunde jag inte se igenom dig

din skönhet försvann i ögonblicket mitt namn och våldtäkt nämndes i samma mening
men även nu känns det fortfarande som att jag vill säga okej
att allt är...
                    okej