Jag slänger min blick bortom vägen
Där vidare sträcker sig den outgrundliga världen
Mitt hjärta fylls av en längtan
Som präglas av en tidlös väntan

Vad var det vi sa när vi
sträckte ut våra armar
Vad var det vi sa när vi två
tittade ut ifrån berget
Vad var när vi skrek när drommar bar oss bortom stan
Å, en dag ska vi härifrån

Och vis ska slåss
Ja, vi ska slåss mot goliat
Så tror på mig,
för jag vet att du är modigast

//

What was it that we said, when we
threw our arms up against the wind
What was is that we said,
when we watched, hand-in-hand, from the mountaintop
What was it that we shouted, when our dreams
carried us far beyond the city
One day,
we'll leave this place.

So we shall fight
Goliath never stood a chance ;
Trust me
for I am testimony
to your courage