Hello PoetryVoting

Vote

Voting-Boards

Home

HomeFollowingInboxNotifications

Read

ReadLiftedFeedsHeartedHistoryMy poemsNew poem

Explore

ExploreOrbitsWordsTagsClassics
Log in
0
Stars
0
Embers
0
Alerts
0
Inbox

Vote

Voting-Boards

Home

HomeFollowingInboxNotifications

Read

ReadLiftedFeedsHeartedHistoryMy poemsNew poem

Explore

ExploreOrbitsWordsTagsClassics
Log in
0
Stars
0
Embers
0
Alerts
0
Inbox

Kapeng Barako VIII

Sa sulok ng isipang dinadaluyong ng mga sanlibong sala-salabat na tanong may paanyaya kang pagdamay ang layon mula unang lagok, mainit ang pagsalubong. Maraming katanungang pumapatak sa diwa Tila ulang tikatik, ulang walang sawa Hindi lang ‘ano?’, ‘sino?’, o ‘saan?’ ang humiwa Puso’y sinugatan ng ‘paano?’, ‘bakit’ at ‘kailan kaya?’ Sa bawat pagsikat ng araw sa Malarayat sa Silangan Lulubog din ito tan’aw ang Maculot sa kinahapunan Tagumpay at sigla noong kapanahunan Mga bituing nawawala, pagsapit ng sangang-daan Kaya’t hindi dapat malasing, malango Sa naabot na rurok o kayamanang lumago Pagka’t batas ng Kalikasan ang siyang nagtuturo Na lahat ng ito sa malaon o madali’y maglalaho Pag-ibig na busilak, mananatiling buo.
Request permission to use this poem
Written by
JunLit
M / Los Baños, Ph
Published
Nov 19, 2018
Lines·Words
21·111
Notes

My eighth in my Brewed Coffee Poems series; poems much influenced by my memories of my old home and childhood in Lipa, Batangas.

Tags
#coffee
Permission

Request to use this poem

Tell JunLit how you would like to use it. We review requests before forwarding them.

AboutBlogFAQPrivacyTermsContact
© 2009-2026 Hello Poetry/v27.0 by @eliotyork
Explore
Hello PoetryVoting
Write