Submit your work, meet writers and drop the ads. Become a member
Josephine Lnd May 2013
An empty ******* tank, but with full throttle
been running on idle on top gear,
now the engine has seized up and I
am forced to surrender every morning
to the fact
that I have to eat pills not to go into myself,
go into a corner and go under

and even though I’m on the maximum dose
there are still days when I can’t
get outside the door
just laying down, sinking through the couch, back down
to a state I don’t want to allow
but I have no other choice but to keep breathing
as if I were on ten thousand meters altitude

and I have no other choice but to surrender to
the fact that I can’t handle myself,
that I wouldn’t get up without
these forty milligrams a day
yet still I stand there with my sword drawn behind my back
can’t let the guard down unto the enemy that is reality

and now they say I have a bipolarity they
want to medicate, stabilize
my moods
I have a flawed brain, I have a flawed history
been making too many bad choices, involved myself
in too many ****** up people and got stuck
as if I didn’t have any other choice
when really I just could have opened my eyes
and see my own part of the story
  that I’ve always been looking for someone more broken than
what I’ve been,
to take care of, in stupid attempts
to drown out my own weakness

it’s as if I’ve always wanted to find excuses
for feeling the way I do, being the way I am,
that I don’t function at all
  never wanted to realize that it was in me
the fault lied
  always on the hunt for someone who could destroy me anew
so I didn’t have to see that I was already annihilated
by myself,
so I didn’t have to see that there were no hangman,
that I stood there with the axe in my own hands
and blood on my shoes

//

en tom jävla tank, men med gasen i botten
har kört på tomgång på högsta växeln,
nu har motorn skurit och jag
är tvungen att kapitulera varenda morgon
inför det faktum
att jag måste knapra piller för att inte gå in i mig själv,
gå in i ett hörn och gå under

och trots att jag ligger på maxdos
så finns det fortfarande dagar då jag inte klarar av
att ta mig utanför dörren
bara ligger, sjunker igenom soffan, ner tillbaka
till ett tillstånd jag inte vill tillåta,
men jag har inget annat val än att fortsätta andas
som om jag befann mig på tiotusenmeters höjd

jag har inget annat val än att kapitulera inför
det faktum att jag inte klarar av mig själv,
att jag inte skulle idas resa mig upp utan
dessa fyrti milligram om dagen
  ändå står jag där med svärdet draget bakom ryggen
kan inte släppa ner garden inför den fiende som är verkligheten

och nu säger de att jag har en bipolaritet
som de vill medicinera, stabilisera
mina stämningar
jag har fel på hjärnan, det är fel på min historia
har gjort för många dåliga val, har involverat mig
i för många fuckade människor och fastnat där
som om jag inte hade något annat val
när jag egentligen bara kunnat öppna ögonen
och se min egen roll i det hela
  att jag ständigt sökt någon trasigare än
vad jag själv varit,
att ta hand om, i korkade försök
att överrösta min egen svaghet

det är som att jag alltid velat hitta ursäkter
för att jag mår som jag mår, är som jag är,
att jag inte fungerar alls
har aldrig velat inse att det var hos mig
felet låg,
ständigt på jakt efter nån som kunnat förgöra mig på nytt
så jag slapp se att jag redan var tillintetgjord
av mig själv,
så jag slapp se att det inte fanns någon bödel,
att jag stod med yxan i min egen hand
och blod på mina skor
Dawnstar Jan 2018
Now Fleming told the agency
what was required of me:
that wind might be converted
to electric energy.

"Before the snow flies,
and with all due haste!"
So I packed my sulphur
and I packed my case;
I ascended glassy stairdreams
to the roof of the place,
and I spoke real plain
to the agency man,
saying, "Take a little risk
on my redan plan."

But all that's left of Scotland
is the spiral runes,
so I'm setting up a mission
on a salt embankment,
and I'll build a nice house
on the green, green dunes.
agnes Jul 2021
han
jag skulle ljuga om jag inte erkände att jag minns dig
jag minns hur din famn var som en vagga för min trötta kropp
jag minns hur ditt leende satte ett stopp på allt jag trodde att jag var
för med dig så räckte inte mina andetag eller trösten jag trodde skulle göra dig hel
det räckte inte med maten jag fyllde din kyl med eller när jag träffade dina vänner som kollade på tjejer som om de vore tårtor i ett skyltfönster
precis som du gjorde

du höll upp mig med ett snöre med saxen nära till hands
snälla klipp ner mig och låt mig träffa marken innan du hinner skada mig igen
tänk om jag hade sagt så
tänk om jag sa åt dig att sluta
istället lät du mig vakna i fläckar av blod och i en kropp som inte längre kändes som min
men du lät mig aldrig vara ledsen för det var ju din själ som skulle vara trasig
det var ju du som förtjänade sympati
för en gång sa du ju
                                      f ö r l å t
och om jag inte säger okej till allt du vill så är det mitt eget fel
det är mitt fel att dina ögon inte längre är blå
men att mitt lår är lila från ditt grepp

jag minns den mörka parkeringsplatsen och hur jag gick från skratt till chock av din hand runt min hals
tänk om det hade varit suddigt som en dröm
istället minns jag mer än jag önskar
hur allt var så naturligt och självklart för dig
och då var det redan för sent att säga nej
min rygg mot din vägg blev min plats och jag skämdes över såren som du skapade
för kanske var det jag som låtit dem ta form
smärta
du bar en mantel av svek och ändå kunde jag inte se igenom dig

din skönhet försvann i ögonblicket mitt namn och våldtäkt nämndes i samma mening
men även nu känns det fortfarande som att jag vill säga okej
att allt är...
                    okej
agnes Jul 2021
Dagen jag inte vaknar och mitt huvud ligger tungt kvar på kudden
Dagen då mitt hjärta somnat och mina leder stelnat till
Dagen du vaknar utan mig vid din sida och dagen du kommer hem till ett hus där jag inte längre bor

När breven har blivit för många och bläcket i pennan tagit ****
När mina fötter blivit för trötta och rört marken för sista gången
När du inte längre behöver trösta mig eller säga att allt kommer bli okej
För allt har redan blivit okej

När jag inte kan ta emot kramar och inte kan säga hejdå
För min rätt till hejdå var förbrukad så fort jag insåg att jag kanske aldrig vaknar igen
Och hur den tanken kändes bra
Jag hoppas att du inte behövde se mig så
Jag hoppas att du ringde någon och jag hoppas att alla kan förlåta mig på det sättet jag aldrig kunde förlåta mig själv
Alvin Agnani Sep 23
Jag längtar redan.
Tills du återigen blir endast ett minne.
Så att jag kan tappa min mask.
Och falla för dig i min egna takt...

///

I'm already longing-
For the moment you once again become a memory.
So that I can drop my mask.
And fall for you at my own pace...
Swedish notes with a touch of familiarity.

Written to the song "Love On The Ground" by Cannons.

— The End —