"inte" poems
some days, his eyes are full with angst
his arms down his sides, with his fists as closed as his ears
and all I want to say is *I know how it is
to be so angry you don't know where to go
because the whole world lights you up like a dry stick of explosives,
how it is to have your feelings being so big they start to feel
like extensions of your limbs,
waving uncontrollably
and all you can do to avoid their friction from setting you on fire
is either to cut them off or keep your arms down your sides*
but I step aside, because he can no longer take in my words
his six year old eyes are filled with the nothingness of
an anger so big and unlabeled
but someday, I will tell him and he will understand
I will tell him that even though my blood is not in his veins,
I will cleanse it from soot and silt,
I will be his human shield from this world
I will tear kingdoms apart and slay every last creeper
just to help him level up
and I will uncontrollably, explosively and unconditionally
love him
//
vissa dagar är hans ögon fyllda med ångest
hans armar längs sidorna, med nävar lika hårt stängda som hans öron
och allt jag vill säga är att *jag vet hur det är
att vara så arg att du inte vet vars du ska ta vägen,
för hela världen får en att tända som en torr bunt sprängämnen,
hur det är att ha känslor så stora att de börjar kännas
som förlängningar av dina egna armar och ben,
okontrollerbart viftande
och allt du kan göra för att förhindra att deras friktion tänder eld på dig
är att antingen hugga av dem eller hålla armarna längs sidorna*
men jag går undan, för han kan inte ta in mina ord längre
hans sexåriga ögon fyllda med ingentinget
av en ilska så stor och oettikerad ilska
men någon dag ska jag berätta för honom och han ska förstå
jag ska berätta för honom att även fast mitt blod inte flyter genom hans artärer,
ska jag rensa det från smuts och sot,
jag ska vara hans mänskliga sköld från den här världen
jag ska slita kungariken itu och döda varenda creeper
bara för att hjälpa honom att levla upp
och jag ska okontrollerbart, explosivt och villkorslöst
älska honom
May 30, 2013
May 30, 2013 at 4:46 AM UTC
Vårvind, kom in
Kylan har tröttat mig och allt står still
Vårvind, när jag var din
betydde kylan ingenting
Så starkt, hjärtat mitt var
Vårvind, vart blir minnen av?
Kylan är ännu kvar
Vårvind viner stillsamt in
Kylan besitter mitt skinn
Så starkt, hjärtat mitt en gång var
May 6, 2015
May 6, 2015 at 5:36 PM UTC
.
*•vile plumes reaching to the
sky•killing the earth as days go
by•cutting corners, we dump our
waste•the easiest of solutions exe-
cuted in poor taste•there are many
signs, how could we miss•when
we are the ones who did this•
scores of geniuses and inte-
llects•can't come to consensus
and drive a pact•to save the
world for our children•
to save what's
left for
future
gene-
ra-
ti-
o
n
s
•*
**IIIIII
o o o I I
OO OO OO I I
OOOO OOOO OOOO I I
OOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOO
oOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOO
IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII
IIIIIIIII IIIII IIIII IIIII IIIII IIIIIIIII
IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII**
Nov 28, 2015
Nov 28, 2015 at 10:48 AM UTC
Flint and flight: Flinta och flyta:
Nature curls, open, Naturen lockas, öppnas,
The unwinding. Nystas av.
We walk, not straight lined Vi går, ej rakt fram
But in slow curves, Men i långsamma kurvor,
Towards a met horizon. Mot en mötande horisont.
To breathe, not in flumes, Att andas, inte i rännor,
But breath invisible, Men med osynlig andedräkt,
As warmth freezes winter. Såsom värmen fryser vintern.
All root and branch Alla rötter och grenar
Strive to hold up Strävar att hålla upp
A falling sky. En fallande himmel.
May 1, 2015
May 1, 2015 at 3:04 AM UTC
so here I sit alone in our apartment
while he is in his childhood town, cleaning out his dads
cleaning out the drunken chaos and the remains of a life
and tries to air out the smell of death
he is forced to clean out the remains of
a periodic alcoholic's liqour soaked period which ended in the definite end of it all
i'm stuck at work while he is forced to run to the funeral agency, the bank
and an apartment whose walls could tell a story
that would make the ancient greeks' tragedies fade in comparison
he is forced to clean up after his absent dads' death,
a dad who was never there, whose resumé not only includes
the leaving of a son, but also the leaving of life,
all this while i'm looking for washing machines online
//
så här sitter jag ensam i vår lägenhet,
medan han är i barndomsstaden och rensar ur sin pappas
städar bort fyllekaoset och resterna av ett liv
och försöker vädra ut lukten av död
han tvingas städa bort resterna av
en periodares alkohol-indränkta period som slutade i det slutliga slutet på allt
jag är fast på jobbet när han tvingas springa till begravningsbyrån, banken
och en lägenhet vars väggar skulle kunna berätta en historia
som skulle få de gamla grekernas tragedier att blekna i jämförelse
han tvingas städa upp efter sin frånvarande pappas död,
en pappa som aldrig var där, vars cv inte bara innefattar
ett lämnande av en son, utan också lämnandet av ett liv
medans jag letar tvättmaskiner på nätet
Aug 5, 2013
Aug 5, 2013 at 12:32 PM UTC
Hej jag heter Kalle, jag är 17 vårar
och
jag är trött på att tårar faller ner från min kind.
Det hände senast i torsdags morgon i klassrummet när nina skapat ett
instagram konto
som hette kalle balle kalle balle är ful.
Jag tyckte det var töntigt för vi är sjutton år,
men alla andra skrattade så vad ska man göra då ?
Läraren sa inget fast han allting såg
han bara twittra på om något som jag ej kommer ihåg.
Även om dem flesta mobiler är på surr
så hör jag allt twitter som pågår i detta ***
och jag vet att det mesta inte är om mig
och jag vet att man inte borde bry sig men
jag bryr mig.
och det känns så motsägelsefull
för jag har alltid hört att det är någonting fint i att bry sig
att bry sig,
men nu när jag är större är det som att världen har växt med mig
och nu finns det för mycket att bry sig,
att bry sig om.
Hej jag heter Kalle och jag mår inte bra,
jag får notiser om att det är så ungdomar ska ha det.
Jag sitter i min plats längst bak i klassrummet till vänster,
när jag plötsligt ser en bild,
jag tror jag ser ett mönster.
här uppifrån som utanför vårt fönster.
för vi är ett *** fullt av instängda fåglar,
det finns svanar som alla anar kommer växa och bli kända som alla vill vara
det finns kråkor som är stolta över att ta andras lycka/ det andra har , och det finns hackspettar
och duvor
gökar
ugglor,
och jag
och jag är rädd att jag är en pingvin eller en struts
jag vet inte om ni vet men av alla 10000 fåglar är just dem de ända som inte kan flyga
och jag tror jag är en pingvin
men kanske är det bra för jag är jag.
Mar 2, 2018
Mar 2, 2018 at 1:05 AM UTC
I don't know if
I can cope
under
such
inte
nse
**pr
e
s
s
u
r
e**
Nov 11, 2012
Nov 11, 2012 at 1:22 PM UTC
she thought of going home.
It wasn’t a very hard task to go home, she thought.
She kind of was already home, she thought.
She was on top of the roof of her home, she thought.
She sat inte the sofa and she thought; take your clothes on, take your bag, take your keys, where were the keys?
The phone rang, she thought.
She took her keys, she threw them on the floor. Wrong order, she thought.
She took her clothes up from the floor, she put them on, success, first task done, she thought.
She sat on the topp of the roof like on the prow of a ship, a woman on the street screamed up at her, she screamed up at her, she went down, she thought.
Not falling, she just took the stairs, so it was fine, she thought.
The home was covered in dust, she was covered in dust, she tried to clean it of but the water was covered in dust. She wanted to float over the floor as if on one of those stupid hover-boards in the perfect middle of the room, there in the middle there were no dust, she thought.
She lost her hand, it was her left hand, she was left handed, she found her keys, they were on the floor. She took a pen with the hand she had left and wrote, to- do underlined it and continued; walk to bag, take bag, open door and go down all the stairs, go home, she thought.
She sat up and she stood up, she found her hand, it was on the roof, the wind stole it, now she had two hands, she thought.
She walked to her bag, she took her bag and realized she had forgotten to write go to door, how can you open door if you’re aren’t by the door? She laid down, fell asleep on the hallway floor, in her dream she just walked out, down the stairs, said hello to the nice old man sitting in the beach-chair outside and then she just took the train home, or you know, where she lived now. She once had happened to call it her home when talking to her dad on the phone and he got so happy she could hear him crying on the other-side of the line so now she calls the new place where she lives her home. It isn’t though, she thought.
She woke up, she stood in the shower she screamed she tried to rip her heart out, she had to rip herself out of this apartment. She went out on the balcony, she slept on the balcony, she screamed on the balcony, she thought
on the balcony.
Thought about what happens when your brain drops
when the grief becomes to heavy and the brain can’t say stop.
Can’t say no, sorry. can we delay this very important grief-meeting, what about next week ?
She stood up, she thought.
She looked down the balcony, she saw people, people going to their jobs, taking their children to school, people jogging maybe for the first time ever or training for their fifteenth marathon. She thought.
She saw her old neighbor sitting in his chair outside. She thought.
She saw the sun come up, because it happens, she knew.
Jan 5, 2019
Jan 5, 2019 at 6:36 PM UTC
"Du är inte min sommarförälskelse, ty känslor starka som en sådan förälskelse tynar bort innan ett gånget år..."
May 29, 2018
May 29, 2018 at 3:16 PM UTC
Jag undrar, känner Lady vad jag känner?
Bjöd ut henne på middag, ville vara mer än bara vänner.
Opera musik, något fint vin, pasta och ***** frikadeller.
Bildar mig en framtid med henne som vackra akvareller, slurpar upp spaghettin och undrar om hon kommer finnas på andra änden.
Men Lady var intresserad av andra grejer.
Eh.
Bagateller.
Sånt som händer.
Ett snedsteg man lär sig av i livets lidande.
Har ändå inte tid för romantik, måste lufsa vidare.
Bort från tragedi, monarki och slavdrivare.
Bort från folk som berikar sig med att tro att alla andras perspektiv av dom är genom en stjärnkikare.
Men man är ju närsynt som få.
Dammar in dimman vill försvinna, övervinna alla hinder men det är svårt.
Ger eloge till alla er som finner fingret ni kan stoppa ringen på, men förstå.
Paniken som uppstår av insikten att tiden rinner, broar brinner,
tjejer som du känner vill hellre vara dina vänner för dom väntar på Mister grå.
**** it..
Det ba så.
Låt det gå
vilken låt
stå på tå
låt musiken föra dig till morgondagen,
glöm igår.
Låt dom skörda,
fortsätt så.
Tills du når
varje mål.
Låt tiden läka alla sår.
Dec 10, 2019
Dec 10, 2019 at 1:57 PM UTC
I just let the words leave my head.
But they are so dark and heavy,
that they weigh me down even more than when they left me.
When I write, the weight is suppose to leave me
Not reappear when I read it
Where all the gates are now closed surrounding all that is me
And my heart is locked and the key is nowhere to be found
Swedish
Jag lät orden bara lämna mitt huvud
Men de är så mörka och tunga att de väger ner mig mer än när de lämnade mig.
När jag skriver är det meningen att det tunga ska lämna mig. Inte läsa in mig och stänga alla grindar och spärra in mitt hjärta
Apr 14, 2021
Apr 14, 2021 at 2:10 PM UTC
Jag är inte ett objekt.
Jag är bara en flicka,
rädd,
fjantig,
bortglömd.
Även då
är jag guld värd.
Jun 2, 2017
Jun 2, 2017 at 9:31 AM UTC
*I don't want to die,
I don't want to die,
I don't want to die,
I don't want to die,
I don't want to die,
I don't want to die,
I don't want to die,
I don't want to die,
I don't want to d-...*
Oct 27, 2017
Oct 27, 2017 at 9:17 AM UTC
Man får säga ibland
Att det finns skönhet som inte går att beskriva
När till och med en himmelsk strand
Skulle se gräslig ut om man skulle jämföra
Så länge jag bor här
Kommer det inte finnas något att klaga på
Vi är som ett par
Med två partiklar som möttes och blev oskiljaktiga
Jag har varit med dig i tre år nu
Och kärleken brinner fortfarande
Det är uppenbarligen jag och du
Och det är inget erbjudande
Det är hellre ett vackert oundvikligt löfte
Som skrevs med outplånligt bläck på ett häfte
Du ser ut som en mångfacetterad hydra
Som står ovanför en blå matta
Det känns så skönt att korsa dina broar
Och att gå vilse i kurvorna du har
Jag måste också prata om din gröna klänning
Som man inte kan undvika att smeka
Den absorberar solsken, släpper syre, får oss att leva
Och gör mig glad när jag kommer kring
Du är ljusare än solen under sommaren
Men mörkare än ett svart hål när vinter spränger dörren
Som regnet som får regnbågen att dyka upp
Uppskattar jag mörkret för då ser man norrsken
Samtidigt, brukar snö bygga upp
En vit rock som försvinner sen
Du var inte mitt första val från början
Men nu står du högst upp på listan
Jag behöver erkänna att jag är kär i dig
Trots att du inte ens är en riktig tjej.
Feb 18, 2020
Feb 18, 2020 at 12:37 PM UTC
--Berörd--
Som att röra din hud
egentligen är jag den berörda
-- Avundsvärld --
inte alltid kunde jag känna stillheten
havet brusar också vintervilt nu
som om jag lagt mina tankar där
-- Vilse --
Jag känner din andedräkt
då du inte är här
så var är jag då?
Oct 27, 2015
Oct 27, 2015 at 10:04 AM UTC
Det är inte erövring
LÄNGRE
Det är ömsesidighet
Hon letar sig in i mig
jag i henne
och hittar alla dessa
....kompromisser
Nov 5, 2015
Nov 5, 2015 at 4:11 AM UTC
It's like I know the problem
I see the problem
But I don't understand the definition of what a problem is
I see three thousand windows to houses I don't recognize
And now I'm back at square one and I have no clue
"Fattar ingenting"
Det är som att jag vet problemet
Ser problemet,
Men förstår inte vad problem är,
Ser tretusen fönster till hus jag inte känner igen.
Och nu är jag tillbaka på ruta ett och fattar ingenting.
Jan 21, 2021
Jan 21, 2021 at 6:07 PM UTC
That summer you left me
Leave a burnt scar in my heart
I will never forget how you smiled that day
Like the busy city lights I always see
Blinding in the night
Yet when day comes it all fades away
That summer you left me
Like the water balloon I got in the festival
Diffused and the waters gone
Your touch still lingers like it was just yesterday
But it’s not there like how you are not here
All were just vivid dreams of past I always relived
That summer you left me
I thought I heard the cicadas cry
Mournfully buzzing through my ears
As the train already departed, I stood still
And I started to cry
That summer you left me
The skies were filled with fireworks
Beautiful as it lit up the night
But as it disappeared inte the thin air
It reminisce when my tears fall
That summer you left me
I was trapped seeing that moment
Like repeated flashbacks of a broken movie
Your goodbyes and farewells stuck on every wind
I keep hearing when summer comes back again
That summer you left me
As this spring is about to end
Will I see you one more time?
Those sunflowers sways gently
Just as how I was that day
With the coming summer wind, I look back
But still, I can't find you
Sep 21, 2017
Sep 21, 2017 at 6:25 AM UTC
Det var länge sen, vi såg varandra
En dag som jag aldrig kommer glömma
Vi satt på soffan hos mig, det var lugnt då
Två själar i ett *** verkligen lyckliga och fria
Åtminstone, jag minns att det kändes så
Vi tittade på en film, vars titel jag inte kommer nämna
För att det är för svårt att komma ihåg detta
Så svårt att fokusera
När det finns en sån tjej som sitter så nära
Ett ansikte, en kropp, en sinnesstämning, idealiska
Jag kunde inte sluta begrunda
Jag håller på att ordna och skriva
Allt som virvlar just nu i min hjärna
”Jag har tur!”, kan jag väl påstå
För sen, vi gick till sovrummet och fick komma
Så nära som natur kan tillåta
Under en natt som blev den tredje och sista
Innan du bestämde dig att flytta tillbaka
Nu, känns det konstigt för att du är borta
Är det ett riktigt minne eller drömde jag?
Livet är som en berg- och dalbana
Som man inte riktigt har kontroll på
Fast, det finns en sak som du kan göra
Varje dag, ta ett steg baklänges bara
Utan att titta över axlarna
Titta hellre upp på himlen, du kan gärna stirra
Kanske ser du åter en hund som rider en sköldpadda
Tänker på mig och börjar skratta
Tills du är tvungen att sluta gå
För det finns nån som står i vägen
Nån som kanske gjort detsamma
Med ögonen fast på molnen
Om jag skulle vara helt ärlig, måste jag avslöja
Att i hemlighet, hoppas jag det blir jag
Det låter självisk förstås, det vet jag
Men det är väl min dikt så jag får bestämma
Resten av historien kommer jag inte berätta
Det är bara att tänka sig
”Den som lever får se”.
Feb 18, 2020
Feb 18, 2020 at 12:36 PM UTC
Hon brukar ha på sig en mössa
Som gömmer en del av långa håret
En gyllene kaskad som inte blöter
Men är *** lugnande, och skiner
Mössan skämmer aldrig bort ansiktet
Huset till hennes fina ögon, gul, grå, och blå
En blandning som måste bedömas som perfekt
Så tydlig som en plus en är lika med två
Det känns alltid bra att resa söderut
Att flygga utifrån språngbrädan
Och att ta **** tack vare vinden
Som blåser periodiskt när hon andas ut
Jag landar då på hennes mun
Som hyser den hemliga bron
Som väntar på att jag närmar mig för att hälsa på,
Inte varje gång, men det blir alltid en härlig överraskning då
Jag brukar stanna kvar där en stund
Vaggad av vågorna bildas av hennes läppars kurvor
Och inser att man kan väl resa utan att flytta på sig
Jag står här orörlig och kysser henne
Det räcker för att skapa nya banor
Som leder till ett ställe som kallas extas
Ett ställe som kan enbart finnas
När vi är tillsammans,
När det finns inget avstånd mellan oss
När vi är i mitten av en sensuell dans
Det är klart att jag vill ta ingen paus
Men hellre fortsätta tills natten gradvis raderas av solen
Tills det är dags att börja om resan igen.
Apr 3, 2020
Apr 3, 2020 at 4:47 AM UTC
tunga täcken och dina andetag
bläcket i din hud och dina fina ord
jag glömmer nästan att sängen är dekorerad med mitt blod
fläckar som du låter finnas kvar
du känns som mitt paradis
för ibland vill du hålla om mig
men oftast vill du ha mer
dina händer är för ivriga och blåmärken är bevis
du ser ledsen ut men du fortsätter ändå
jag tror att det är okej för du vill ju ha mig
jag vill gråta
du vill romantisera
du säger ju att jag är fin när jag gråter
även när det är du som orsakat tårarna
gillar du det?
är du stolt?
för mina ögon brinner när dina bara är blå
jag är en saga och du är min prins
det finns ingen krona på ditt huvud
så du låter makten koras i dina händer istället
men det är
okej
vi är okej
du greppar hårt och blåser på såren
lämnar mig för ett bloss från cigaretten
jag känner lukten av rök på dina kläder
men jag vet att jag inte ska fråga
aldrig ifrågasätta
för då hade jag kanske sett
att dina ord var mjuka men din säng var hård
att dina löften vara stora men dina lögner var större
jag faller alltid för dig ändå
jag håller dig i handen och allt jag säger är fel
mina kläder är värdelösa
mina ord är ett evigt eko
du varnar och du säger
f ö r l å t
men du vet aldrig vad du ber om ursäkt för
alkohol i vårt blod och mina tårar på din kudde
din själ som låtsas vara trasig
min själ som skriker ditt namn
aldrig någonsin hittar de till varandra igen
för illusionen är förstörd och till **** får jag syn
du är inget mästerverk och jag tycker synd om de andra
de som ser när dina ögon blir mörka
de som ser dina läppar runt en flaska
mörka väggar och du är borta
någon dag kommer du få höra
om natten jag spenderade hos din vän
eller telefonsamtalen från personen du träffade senast för en kvart sen
viskningar på stan och folk som ser igenom dig
du är en kliché
och inget känns okej längre
Nov 12, 2019
Nov 12, 2019 at 4:15 AM UTC
Det var en gång
En man bestämde sig
att lämna allt bakom sig
För att söka framgång
Det var en gång
En man åkte till en främmande stad
Bara för att han hade tillstånd
Och hört om den på en verkstad
Det var en gång
En man hamnade
I en värld mer mystisk
Än han trodde
Det var en gång
En man som försökte
Vänja sig vid kulturen
Hamnade vilsen
Det var en gång
En man tänkte sig
Att åka tillbaka
Varifrån han kom
Det var en gång
En man föredrog
Att stanna lite längre
För att utforska mer och bättre
Det började som en saga
Man vet inte riktigt hur eller när det kommer sluta
Men mannen förväntar sig
Att i framtiden kunna dela med sig
Av att han levde lycklig i flesta av sina dagar
Med sina gamla och nya kompisar
Kanske med några barn
Men troligen med kärlek.
Mar 9, 2020
Mar 9, 2020 at 3:24 PM UTC
Du var som gruset
På en trottoar i december
Därför
Ville jag ha dig
För jag trodde det var du
Som hjälpte mig stå när gatan var hal
Men jag glömde tacka mina egna ben
Som hjälpte mig upp
Varje gång du misslyckades skydda mig
Från vinterns alla brutala fall
Men nu är våren här
Och jag ser dig inte
Men jag är inte ledsen
För jag vet
Att bland alla betydelselösa gruskorn
Finns någon som kommer pryda min trädgård
Och inte bara vara gruset på en trottoar
Apr 30, 2019
Apr 30, 2019 at 6:38 PM UTC
jag skulle ljuga om jag inte erkände att jag minns dig
jag minns hur din famn var som en vagga för min trötta kropp
jag minns hur ditt leende satte ett stopp på allt jag trodde att jag var
för med dig så räckte inte mina andetag eller trösten jag trodde skulle göra dig hel
det räckte inte med maten jag fyllde din kyl med eller när jag träffade dina vänner som kollade på tjejer som om de vore tårtor i ett skyltfönster
precis som du gjorde
du höll upp mig med ett snöre med saxen nära till hands
snälla klipp ner mig och låt mig träffa marken innan du hinner skada mig igen
tänk om jag hade sagt så
tänk om jag sa åt dig att sluta
istället lät du mig vakna i fläckar av blod och i en kropp som inte längre kändes som min
men du lät mig aldrig vara ledsen för det var ju din själ som skulle vara trasig
det var ju du som förtjänade sympati
för en gång sa du ju
f ö r l å t
och om jag inte säger okej till allt du vill så är det mitt eget fel
det är mitt fel att dina ögon inte längre är blå
men att mitt lår är lila från ditt grepp
jag minns den mörka parkeringsplatsen och hur jag gick från skratt till chock av din hand runt min hals
tänk om det hade varit suddigt som en dröm
istället minns jag mer än jag önskar
hur allt var så naturligt och självklart för dig
och då var det redan för sent att säga nej
min rygg mot din vägg blev min plats och jag skämdes över såren som du skapade
för kanske var det jag som låtit dem ta form
smärta
du bar en mantel av svek och ändå kunde jag inte se igenom dig
din skönhet försvann i ögonblicket mitt namn och våldtäkt nämndes i samma mening
men även nu känns det fortfarande som att jag vill säga okej
att allt är...
okej
Jul 10, 2021
Jul 10, 2021 at 8:20 PM UTC