so here I sit alone in our apartment
while he is in his childhood town, cleaning out his dads
cleaning out the drunken chaos and the remains of a life
and tries to air out the smell of death
he is forced to clean out the remains of
a periodic alcoholic's liqour soaked period which ended in the definite end of it all
i'm stuck at work while he is forced to run to the funeral agency, the bank
and an apartment whose walls could tell a story
that would make the ancient greeks' tragedies fade in comparison
he is forced to clean up after his absent dads' death,
a dad who was never there, whose resumé not only includes
the leaving of a son, but also the leaving of life,
all this while i'm looking for washing machines online
//
så här sitter jag ensam i vår lägenhet,
medan han är i barndomsstaden och rensar ur sin pappas
städar bort fyllekaoset och resterna av ett liv
och försöker vädra ut lukten av död
han tvingas städa bort resterna av
en periodares alkohol-indränkta period som slutade i det slutliga slutet på allt
jag är fast på jobbet när han tvingas springa till begravningsbyrån, banken
och en lägenhet vars väggar skulle kunna berätta en historia
som skulle få de gamla grekernas tragedier att blekna i jämförelse
han tvingas städa upp efter sin frånvarande pappas död,
en pappa som aldrig var där, vars cv inte bara innefattar
ett lämnande av en son, utan också lämnandet av ett liv
medans jag letar tvättmaskiner på nätet
Aug 5, 2013
Aug 5, 2013 at 12:32 PM UTC
some days, his eyes are full with angst
his arms down his sides, with his fists as closed as his ears
and all I want to say is *I know how it is
to be so angry you don't know where to go
because the whole world lights you up like a dry stick of explosives,
how it is to have your feelings being so big they start to feel
like extensions of your limbs,
waving uncontrollably
and all you can do to avoid their friction from setting you on fire
is either to cut them off or keep your arms down your sides*
but I step aside, because he can no longer take in my words
his six year old eyes are filled with the nothingness of
an anger so big and unlabeled
but someday, I will tell him and he will understand
I will tell him that even though my blood is not in his veins,
I will cleanse it from soot and silt,
I will be his human shield from this world
I will tear kingdoms apart and slay every last creeper
just to help him level up
and I will uncontrollably, explosively and unconditionally
love him
//
vissa dagar är hans ögon fyllda med ångest
hans armar längs sidorna, med nävar lika hårt stängda som hans öron
och allt jag vill säga är att *jag vet hur det är
att vara så arg att du inte vet vars du ska ta vägen,
för hela världen får en att tända som en torr bunt sprängämnen,
hur det är att ha känslor så stora att de börjar kännas
som förlängningar av dina egna armar och ben,
okontrollerbart viftande
och allt du kan göra för att förhindra att deras friktion tänder eld på dig
är att antingen hugga av dem eller hålla armarna längs sidorna*
men jag går undan, för han kan inte ta in mina ord längre
hans sexåriga ögon fyllda med ingentinget
av en ilska så stor och oettikerad ilska
men någon dag ska jag berätta för honom och han ska förstå
jag ska berätta för honom att även fast mitt blod inte flyter genom hans artärer,
ska jag rensa det från smuts och sot,
jag ska vara hans mänskliga sköld från den här världen
jag ska slita kungariken itu och döda varenda creeper
bara för att hjälpa honom att levla upp
och jag ska okontrollerbart, explosivt och villkorslöst
älska honom
May 30, 2013
May 30, 2013 at 4:46 AM UTC
An empty ******* tank, but with full throttle
been running on idle on top gear,
now the engine has seized up and I
am forced to surrender every morning
to the fact
that I have to eat pills not to go into myself,
go into a corner and go under
and even though I’m on the maximum dose
there are still days when I can’t
get outside the door
just laying down, sinking through the couch, back down
to a state I don’t want to allow
but I have no other choice but to keep breathing
as if I were on ten thousand meters altitude
and I have no other choice but to surrender to
the fact that I can’t handle myself,
that I wouldn’t get up without
these forty milligrams a day
yet still I stand there with my sword drawn behind my back
can’t let the guard down unto the enemy that is reality
and now they say I have a bipolarity they
want to medicate, stabilize
my moods
I have a flawed brain, I have a flawed history
been making too many bad choices, involved myself
in too many ****** up people and got stuck
as if I didn’t have any other choice
when really I just could have opened my eyes
and see my own part of the story
that I’ve always been looking for someone more broken than
what I’ve been,
to take care of, in stupid attempts
to drown out my own weakness
it’s as if I’ve always wanted to find excuses
for feeling the way I do, being the way I am,
that I don’t function at all
never wanted to realize that it was in me
the fault lied
always on the hunt for someone who could destroy me anew
so I didn’t have to see that I was already annihilated
by myself,
so I didn’t have to see that there were no hangman,
that I stood there with the axe in my own hands
and blood on my shoes
//
en tom jävla tank, men med gasen i botten
har kört på tomgång på högsta växeln,
nu har motorn skurit och jag
är tvungen att kapitulera varenda morgon
inför det faktum
att jag måste knapra piller för att inte gå in i mig själv,
gå in i ett hörn och gå under
och trots att jag ligger på maxdos
så finns det fortfarande dagar då jag inte klarar av
att ta mig utanför dörren
bara ligger, sjunker igenom soffan, ner tillbaka
till ett tillstånd jag inte vill tillåta,
men jag har inget annat val än att fortsätta andas
som om jag befann mig på tiotusenmeters höjd
jag har inget annat val än att kapitulera inför
det faktum att jag inte klarar av mig själv,
att jag inte skulle idas resa mig upp utan
dessa fyrti milligram om dagen
ändå står jag där med svärdet draget bakom ryggen
kan inte släppa ner garden inför den fiende som är verkligheten
och nu säger de att jag har en bipolaritet
som de vill medicinera, stabilisera
mina stämningar
jag har fel på hjärnan, det är fel på min historia
har gjort för många dåliga val, har involverat mig
i för många fuckade människor och fastnat där
som om jag inte hade något annat val
när jag egentligen bara kunnat öppna ögonen
och se min egen roll i det hela
att jag ständigt sökt någon trasigare än
vad jag själv varit,
att ta hand om, i korkade försök
att överrösta min egen svaghet
det är som att jag alltid velat hitta ursäkter
för att jag mår som jag mår, är som jag är,
att jag inte fungerar alls
har aldrig velat inse att det var hos mig
felet låg,
ständigt på jakt efter nån som kunnat förgöra mig på nytt
så jag slapp se att jag redan var tillintetgjord
av mig själv,
så jag slapp se att det inte fanns någon bödel,
att jag stod med yxan i min egen hand
och blod på mina skor
May 30, 2013
May 30, 2013 at 3:57 AM UTC