I rummet fullt av brus och stoj,
möttes deras blickar, utan ett ord, en glömd pojk.
Bland skratt och ljud, där människor går,
fann de varann, i tystnaden som består.
Blickarna talade, starkare än ljud,
kanske var det kärlek, kanske var det bud.
I folkmassan förlorade allt sin plats,
det var deras ögon som bar på livets skatt.

75
Våra vägar möttes, mitt hjärta slog snabbt,
din blick gled förbi, men mitt hjärta var fast.
Vi såg på varann, men orden var svåra,
ett leende från dig och allt annat försvann bara.

Vi gick förbi, men något höll oss kvar,
det var mer än vi sa, vi båda förstod där.vad det var.
Med varje ögonkast, med varje liten chans,
visste vi att något brann, men vi sa inget om vår dans.