I rummet fullt av brus och stoj,
möttes deras blickar, utan ett ord, en glömd pojk.
Bland skratt och ljud, där människor går,
fann de varann, i tystnaden som består.
Blickarna talade, starkare än ljud,
kanske var det kärlek, kanske var det bud.
I folkmassan förlorade allt sin plats,
det var deras ögon som bar på livets skatt.