Trodde aldrig jag skulle vara så här
Chilla med ord, men nu är vi där.
Skriver en ramsa, töntig och söt,
fast det känns som något förbjudet och rött.
Tänkte att sånt här var smörigt och fjant,
men yani, ditt leende slog mig som kant.
Dina ögon—de glittrar, de ler,
och plötsligt står jag här och ser.
Men känslorna måste jag gömma och dölja,
kan inte erkänna, kan inte följa.
För jag skäms att fortfarande tro
att kärlek är mer än en lek vi kan bo.