Fåglar Flyger Fritt (typ)

Hej jag heter Kalle, jag är 17 vårar och jag är trött på att tårar faller ner från min kind. Det hände senast i torsdags morgon i klassrummet när nina skapat ett instagram konto som hette kalle balle kalle balle är ful. Jag tyckte det var töntigt för vi är sjutton år, men alla andra skrattade så vad ska man göra då ? Läraren sa inget fast han allting såg han bara twittra på om något som jag ej kommer ihåg. Även om dem flesta mobiler är på surr så hör jag allt twitter som pågår i detta rum. och jag vet att det mesta inte är om mig och jag vet att man inte borde bry sig men jag bryr mig. och det känns så motsägelsefull för jag har alltid hört att det är någonting fint i att bry sig att bry sig, men nu när jag är större är det som att världen har växt med mig och nu finns det för mycket att bry sig, att bry sig om. Hej jag heter Kalle och jag mår inte bra, jag får notiser om att det är så ungdomar ska ha det. Jag sitter i min plats längst bak i klassrummet till vänster, när jag plötsligt ser en bild, jag tror jag ser ett mönster. här uppifrån som utanför vårt fönster. för vi är ett rum fullt av instängda fåglar, det finns svanar som alla anar kommer växa och bli kända som alla vill vara det finns kråkor som är stolta över att ta andras lycka/ det andra har , och det finns hackspettar och duvor gökar ugglor, och jag och jag är rädd att jag är en pingvin eller en struts jag vet inte om ni vet men av alla 10000 fåglar är just dem de ända som inte kan flyga och jag tror jag är en pingvin men kanske är det bra för jag är jag.

Request permission to use this poem

Written by

emil-hernried

23 / Non-binary

For You?

Explore

Hello PoetryVoting

Write