"marken" poems - Hello Poetry

*** ligger på marken Hendes hud er helt bleg og hendes krop er kold. *** har lagt der siden dét skete! Marken er dækket af røde valmuer, kontrasten mellem hendes blege hud og de grønne græsstrå der giver fylde til marken, får det hele til at virke så uvirkeligt! Brutalt, hendes øjne er stadig åbne, *** kigger til siden, for selvom *** er kold, er der stadig ting *** ikke vil se i øjnene. Blodet er stivnet, hendes blod er koaguleret, ligsom hendes liv. Alt lever videre selvom *** er blevet plantet der ved en fejl, fuglene synger og insekterne spjætter, kun et spørgmål om tid før de bosætter sig på hendes korpus, og *** bliver en del af valmuemarken..

0

May 30, 2017

May 30, 2017 at 2:37 PM UTC

HazelLamb

Død

*** ligger på marken Hendes hud er helt bleg og hendes krop er kold. *** har lagt der siden dét skete! Marken er dækket af røde valmuer, kontrasten mellem hendes blege hud og de grønne græsstrå der giver fylde til marken, får det hele til at virke så uvirkeligt! Brutalt, hendes øjne er stadig åbne, *** kigger til siden, for selvom *** er kold, er der stadig ting *** ikke vil se i øjnene. Blodet er stivnet, hendes blod er koaguleret, ligsom hendes liv. Alt lever videre selvom *** er blevet plantet der ved en fejl, fuglene synger og insekterne spjætter, kun et spørgmål om tid før de bosætter sig på hendes korpus, og *** bliver en del af valmuemarken..

7

Jeg så dig i mængden, så unik, uberørt Du var som nyudslået blomst, på en mark fyld af ukrudt Alle lagde mærke til dig, ingen vil plukke dig For så yndigt du belyste hele marken Skyggede for alt ukrudt Ingen ville plukke dig For en nyudslået blomt er smuk Til man træder på den Til man plukker den Til man dræber på den

0

Aug 26, 2014

Aug 26, 2014 at 2:00 AM UTC

julia-galuszka

Blomst

Jeg så dig i mængden, så unik, uberørt Du var som nyudslået blomst, på en mark fyld af ukrudt Alle lagde mærke til dig, ingen vil plukke dig For så yndigt du belyste hele marken Skyggede for alt ukrudt Ingen ville plukke dig For en nyudslået blomt er smuk Til man træder på den Til man plukker den Til man dræber på den

10

jag skulle ljuga om jag inte erkände att jag minns dig jag minns hur din famn var som en vagga för min trötta kropp jag minns hur ditt leende satte ett stopp på allt jag trodde att jag var för med dig så räckte inte mina andetag eller trösten jag trodde skulle göra dig hel det räckte inte med maten jag fyllde din kyl med eller när jag träffade dina vänner som kollade på tjejer som om de vore tårtor i ett skyltfönster precis som du gjorde du höll upp mig med ett snöre med saxen nära till hands snälla klipp ner mig och låt mig träffa marken innan du hinner skada mig igen tänk om jag hade sagt så tänk om jag sa åt dig att sluta istället lät du mig vakna i fläckar av blod och i en kropp som inte längre kändes som min men du lät mig aldrig vara ledsen för det var ju din själ som skulle vara trasig det var ju du som förtjänade sympati för en gång sa du ju f ö r l å t och om jag inte säger okej till allt du vill så är det mitt eget fel det är mitt fel att dina ögon inte längre är blå men att mitt lår är lila från ditt grepp jag minns den mörka parkeringsplatsen och hur jag gick från skratt till chock av din hand runt min hals tänk om det hade varit suddigt som en dröm istället minns jag mer än jag önskar hur allt var så naturligt och självklart för dig och då var det redan för sent att säga nej min rygg mot din vägg blev min plats och jag skämdes över såren som du skapade för kanske var det jag som låtit dem ta form smärta du bar en mantel av svek och ändå kunde jag inte se igenom dig din skönhet försvann i ögonblicket mitt namn och våldtäkt nämndes i samma mening men även nu känns det fortfarande som att jag vill säga okej att allt är... okej

0

Jul 10, 2021

Jul 10, 2021 at 8:20 PM UTC

artistic_mishap

han

jag skulle ljuga om jag inte erkände att jag minns dig jag minns hur din famn var som en vagga för min trötta kropp jag minns hur ditt leende satte ett stopp på allt jag trodde att jag var för med dig så räckte inte mina andetag eller trösten jag trodde skulle göra dig hel det räckte inte med maten jag fyllde din kyl med eller när jag träffade dina vänner som kollade på tjejer som om de vore tårtor i ett skyltfönster precis som du gjorde du höll upp mig med ett snöre med saxen nära till hands snälla klipp ner mig och låt mig träffa marken innan du hinner skada mig igen tänk om jag hade sagt så tänk om jag sa åt dig att sluta istället lät du mig vakna i fläckar av blod och i en kropp som inte längre kändes som min men du lät mig aldrig vara ledsen för det var ju din själ som skulle vara trasig det var ju du som förtjänade sympati för en gång sa du ju f ö r l å t och om jag inte säger okej till allt du vill så är det mitt eget fel det är mitt fel att dina ögon inte längre är blå men att mitt lår är lila från ditt grepp jag minns den mörka parkeringsplatsen och hur jag gick från skratt till chock av din hand runt min hals tänk om det hade varit suddigt som en dröm istället minns jag mer än jag önskar hur allt var så naturligt och självklart för dig och då var det redan för sent att säga nej min rygg mot din vägg blev min plats och jag skämdes över såren som du skapade för kanske var det jag som låtit dem ta form smärta du bar en mantel av svek och ändå kunde jag inte se igenom dig din skönhet försvann i ögonblicket mitt namn och våldtäkt nämndes i samma mening men även nu känns det fortfarande som att jag vill säga okej att allt är... okej

31

jeg ved nu at du ikke gjorde mig til den bedste version af mig selv for jeg har set at med de rigtige mennesker blomstrer jeg som en valmue smuk og rød mens den lever frit på marken men hvis du plukker den dør den jeg ved nu at jeg ikke skal leve for at passe ind i et andet menneskes liv men finde mennesker der passer ind i mit som vil leve side om side med mig på den frie mark jeg ved også at det er okay at jeg forelskede mig blindt i lyden af din stemme dit grin din hjerne i måden dine læber rørte mine den måde du så mig det er okay men først nu ved jeg at jeg ikke er en kærlighed fattigere men en kærlighed rigere for du vil altid side i mig have en plads i mit hjerte for tiden vi har tilbragt sammen kommer aldrig tilbage minderne vi har skabt sammen de forsvinder aldrig vi vil altid eksistere i datiden det kan ingen af os løbe fra og det er okay nu for nu ved jeg at det var meningen at vi skulle forelske os for at skilles igen og lære noget om kærlighed

0

Apr 16, 2018

Apr 16, 2018 at 5:00 PM UTC

ungdomspoet

nu ved jeg

jeg ved nu at du ikke gjorde mig til den bedste version af mig selv for jeg har set at med de rigtige mennesker blomstrer jeg som en valmue smuk og rød mens den lever frit på marken men hvis du plukker den dør den jeg ved nu at jeg ikke skal leve for at passe ind i et andet menneskes liv men finde mennesker der passer ind i mit som vil leve side om side med mig på den frie mark jeg ved også at det er okay at jeg forelskede mig blindt i lyden af din stemme dit grin din hjerne i måden dine læber rørte mine den måde du så mig det er okay men først nu ved jeg at jeg ikke er en kærlighed fattigere men en kærlighed rigere for du vil altid side i mig have en plads i mit hjerte for tiden vi har tilbragt sammen kommer aldrig tilbage minderne vi har skabt sammen de forsvinder aldrig vi vil altid eksistere i datiden det kan ingen af os løbe fra og det er okay nu for nu ved jeg at det var meningen at vi skulle forelske os for at skilles igen og lære noget om kærlighed

47

Dagen jag inte vaknar och mitt huvud ligger tungt kvar på kudden Dagen då mitt hjärta somnat och mina leder stelnat till Dagen du vaknar utan mig vid din sida och dagen du kommer hem till ett hus där jag inte längre bor När breven har blivit för många och bläcket i pennan tagit **** När mina fötter blivit för trötta och rört marken för sista gången När du inte längre behöver trösta mig eller säga att allt kommer bli okej För allt har redan blivit okej När jag inte kan ta emot kramar och inte kan säga hejdå För min rätt till hejdå var förbrukad så fort jag insåg att jag kanske aldrig vaknar igen Och hur den tanken kändes bra Jag hoppas att du inte behövde se mig så Jag hoppas att du ringde någon och jag hoppas att alla kan förlåta mig på det sättet jag aldrig kunde förlåta mig själv

0

Jul 10, 2021

Jul 10, 2021 at 8:16 PM UTC

artistic_mishap

Självmordsbreven

Dagen jag inte vaknar och mitt huvud ligger tungt kvar på kudden Dagen då mitt hjärta somnat och mina leder stelnat till Dagen du vaknar utan mig vid din sida och dagen du kommer hem till ett hus där jag inte längre bor När breven har blivit för många och bläcket i pennan tagit **** När mina fötter blivit för trötta och rört marken för sista gången När du inte längre behöver trösta mig eller säga att allt kommer bli okej För allt har redan blivit okej När jag inte kan ta emot kramar och inte kan säga hejdå För min rätt till hejdå var förbrukad så fort jag insåg att jag kanske aldrig vaknar igen Och hur den tanken kändes bra Jag hoppas att du inte behövde se mig så Jag hoppas att du ringde någon och jag hoppas att alla kan förlåta mig på det sättet jag aldrig kunde förlåta mig själv

12