"allt" poems
Fingerprints and fibers,
Accumulated talk,
Whispers in the corners,
Bodies demarcated in chalk
On the marble courtroom stairs.
His misery became a pall.
With mourning signs in splattered pairs,
Red flowers on the wall.
All that he had left behind was grief
And powerless rage,
A Tansu chest in high relief,
A coiled brass clock fatigued with age.
Retreating to a white house in Simrishamn,
He’d walk his dog along the shore,
Find sterile clues amongst the sands,
And travel a ferry between two lands.
And now: An experiment! Blame Google Translate for this weird (?) Swedish translation: Please tell me if this is a bad translation!
Fingeravtryck och fibrer,
Ackumulerat samtal,
Viskar i hörnen,
Kroppar avgränsad i krita
På marmor rättssal trappor.
Hans elände blev en pall.
Med sorgsignaler i splatterade par,
Röda blommor på väggen.
Allt som han hade lämnat var sorg
Och maktlös raseri,
En Tansu bröst i hög lättnad,
En spolad mässingsklocka utmanad med åldern.
Att återvända till ett vitt hus i Simrishamn,
Han skulle gå sin hund längs stranden,
Hitta sterila ledtrådar bland sandarna,
Aug 27, 2018
Aug 27, 2018 at 12:24 PM UTC
Jag går såhär, dag efter dag.
Det känns i varje andetag.
Vinden i ditt hår,
varje liten tår.
Jag vill låta dig gå
men trots allt gör det ont ändå.
Jag vill bli kvitt denna smärta,
men den kommer alltid finnas i mitt hjärta.
Det känns i allt jag gör.
Jag går såhär till den dag jag dör.
Mar 21, 2017
Mar 21, 2017 at 4:45 PM UTC
some days, his eyes are full with angst
his arms down his sides, with his fists as closed as his ears
and all I want to say is *I know how it is
to be so angry you don't know where to go
because the whole world lights you up like a dry stick of explosives,
how it is to have your feelings being so big they start to feel
like extensions of your limbs,
waving uncontrollably
and all you can do to avoid their friction from setting you on fire
is either to cut them off or keep your arms down your sides*
but I step aside, because he can no longer take in my words
his six year old eyes are filled with the nothingness of
an anger so big and unlabeled
but someday, I will tell him and he will understand
I will tell him that even though my blood is not in his veins,
I will cleanse it from soot and silt,
I will be his human shield from this world
I will tear kingdoms apart and slay every last creeper
just to help him level up
and I will uncontrollably, explosively and unconditionally
love him
//
vissa dagar är hans ögon fyllda med ångest
hans armar längs sidorna, med nävar lika hårt stängda som hans öron
och allt jag vill säga är att *jag vet hur det är
att vara så arg att du inte vet vars du ska ta vägen,
för hela världen får en att tända som en torr bunt sprängämnen,
hur det är att ha känslor så stora att de börjar kännas
som förlängningar av dina egna armar och ben,
okontrollerbart viftande
och allt du kan göra för att förhindra att deras friktion tänder eld på dig
är att antingen hugga av dem eller hålla armarna längs sidorna*
men jag går undan, för han kan inte ta in mina ord längre
hans sexåriga ögon fyllda med ingentinget
av en ilska så stor och oettikerad ilska
men någon dag ska jag berätta för honom och han ska förstå
jag ska berätta för honom att även fast mitt blod inte flyter genom hans artärer,
ska jag rensa det från smuts och sot,
jag ska vara hans mänskliga sköld från den här världen
jag ska slita kungariken itu och döda varenda creeper
bara för att hjälpa honom att levla upp
och jag ska okontrollerbart, explosivt och villkorslöst
älska honom
May 30, 2013
May 30, 2013 at 4:46 AM UTC
Vårvind, kom in
Kylan har tröttat mig och allt står still
Vårvind, när jag var din
betydde kylan ingenting
Så starkt, hjärtat mitt var
Vårvind, vart blir minnen av?
Kylan är ännu kvar
Vårvind viner stillsamt in
Kylan besitter mitt skinn
Så starkt, hjärtat mitt en gång var
May 6, 2015
May 6, 2015 at 5:36 PM UTC
Strö nu fröna uti mark
Väx upp trädet, mitt
och giv mig frukt
Låt ingen stoppa dig nu
Ut på grenen, bygg ditt hus
Ta en dag i taget,
vi kommer att se ljus
Låt ingen stoppa dig nu
Kom, vi går hem tillslut
Där kan vi leva fritt,
allt mitt är ditt
Men låt lingen stoppa dig nu
May 6, 2015
May 6, 2015 at 3:49 PM UTC
Det här är mitt favorit väder
När allt står still
När gräset är grön och täckt av de löv lämnat tillbaka av höstens träd
När solen hälsar, och skymtar ibland.
Och de nakna träd som rör sig av den svaga och härliga vinden.
Den är just den vinden som kommer bärande med vårens uppkomst och dess sjungande fåglar.
Mar 8, 2020
Mar 8, 2020 at 10:13 AM UTC
so here I sit alone in our apartment
while he is in his childhood town, cleaning out his dads
cleaning out the drunken chaos and the remains of a life
and tries to air out the smell of death
he is forced to clean out the remains of
a periodic alcoholic's liqour soaked period which ended in the definite end of it all
i'm stuck at work while he is forced to run to the funeral agency, the bank
and an apartment whose walls could tell a story
that would make the ancient greeks' tragedies fade in comparison
he is forced to clean up after his absent dads' death,
a dad who was never there, whose resumé not only includes
the leaving of a son, but also the leaving of life,
all this while i'm looking for washing machines online
//
så här sitter jag ensam i vår lägenhet,
medan han är i barndomsstaden och rensar ur sin pappas
städar bort fyllekaoset och resterna av ett liv
och försöker vädra ut lukten av död
han tvingas städa bort resterna av
en periodares alkohol-indränkta period som slutade i det slutliga slutet på allt
jag är fast på jobbet när han tvingas springa till begravningsbyrån, banken
och en lägenhet vars väggar skulle kunna berätta en historia
som skulle få de gamla grekernas tragedier att blekna i jämförelse
han tvingas städa upp efter sin frånvarande pappas död,
en pappa som aldrig var där, vars cv inte bara innefattar
ett lämnande av en son, utan också lämnandet av ett liv
medans jag letar tvättmaskiner på nätet
Aug 5, 2013
Aug 5, 2013 at 12:32 PM UTC
Hej jag heter Kalle, jag är 17 vårar
och
jag är trött på att tårar faller ner från min kind.
Det hände senast i torsdags morgon i klassrummet när nina skapat ett
instagram konto
som hette kalle balle kalle balle är ful.
Jag tyckte det var töntigt för vi är sjutton år,
men alla andra skrattade så vad ska man göra då ?
Läraren sa inget fast han allting såg
han bara twittra på om något som jag ej kommer ihåg.
Även om dem flesta mobiler är på surr
så hör jag allt twitter som pågår i detta ***
och jag vet att det mesta inte är om mig
och jag vet att man inte borde bry sig men
jag bryr mig.
och det känns så motsägelsefull
för jag har alltid hört att det är någonting fint i att bry sig
att bry sig,
men nu när jag är större är det som att världen har växt med mig
och nu finns det för mycket att bry sig,
att bry sig om.
Hej jag heter Kalle och jag mår inte bra,
jag får notiser om att det är så ungdomar ska ha det.
Jag sitter i min plats längst bak i klassrummet till vänster,
när jag plötsligt ser en bild,
jag tror jag ser ett mönster.
här uppifrån som utanför vårt fönster.
för vi är ett *** fullt av instängda fåglar,
det finns svanar som alla anar kommer växa och bli kända som alla vill vara
det finns kråkor som är stolta över att ta andras lycka/ det andra har , och det finns hackspettar
och duvor
gökar
ugglor,
och jag
och jag är rädd att jag är en pingvin eller en struts
jag vet inte om ni vet men av alla 10000 fåglar är just dem de ända som inte kan flyga
och jag tror jag är en pingvin
men kanske är det bra för jag är jag.
Mar 2, 2018
Mar 2, 2018 at 1:05 AM UTC
make her
she lies incomplete
lies on the floor
somewhat butchered
but her eyes remain
daggers lit in
sunlight
but her face trembles
as a mirror i avoided
for two years while
i was dead
not dead
as i'd thought
but dreamed with
dusty morning eyes but
at night
with limbs thinner and
black
hiding shadows under
footsteps
heard in
the tunnels
she left
before me
pressed deep in
the eyes a
soft grandeur
in black ovals
where
i died as well again
and will die
for awhile
i dreamed
of rickety towers descending
downwards through
land
until able to
be jumped on
and awoken with
raucous stomps
Feb 15, 2016
Feb 15, 2016 at 4:41 AM UTC
Det var länge sen, vi såg varandra
En dag som jag aldrig kommer glömma
Vi satt på soffan hos mig, det var lugnt då
Två själar i ett *** verkligen lyckliga och fria
Åtminstone, jag minns att det kändes så
Vi tittade på en film, vars titel jag inte kommer nämna
För att det är för svårt att komma ihåg detta
Så svårt att fokusera
När det finns en sån tjej som sitter så nära
Ett ansikte, en kropp, en sinnesstämning, idealiska
Jag kunde inte sluta begrunda
Jag håller på att ordna och skriva
Allt som virvlar just nu i min hjärna
”Jag har tur!”, kan jag väl påstå
För sen, vi gick till sovrummet och fick komma
Så nära som natur kan tillåta
Under en natt som blev den tredje och sista
Innan du bestämde dig att flytta tillbaka
Nu, känns det konstigt för att du är borta
Är det ett riktigt minne eller drömde jag?
Livet är som en berg- och dalbana
Som man inte riktigt har kontroll på
Fast, det finns en sak som du kan göra
Varje dag, ta ett steg baklänges bara
Utan att titta över axlarna
Titta hellre upp på himlen, du kan gärna stirra
Kanske ser du åter en hund som rider en sköldpadda
Tänker på mig och börjar skratta
Tills du är tvungen att sluta gå
För det finns nån som står i vägen
Nån som kanske gjort detsamma
Med ögonen fast på molnen
Om jag skulle vara helt ärlig, måste jag avslöja
Att i hemlighet, hoppas jag det blir jag
Det låter självisk förstås, det vet jag
Men det är väl min dikt så jag får bestämma
Resten av historien kommer jag inte berätta
Det är bara att tänka sig
”Den som lever får se”.
Feb 18, 2020
Feb 18, 2020 at 12:36 PM UTC
tunga täcken och dina andetag
bläcket i din hud och dina fina ord
jag glömmer nästan att sängen är dekorerad med mitt blod
fläckar som du låter finnas kvar
du känns som mitt paradis
för ibland vill du hålla om mig
men oftast vill du ha mer
dina händer är för ivriga och blåmärken är bevis
du ser ledsen ut men du fortsätter ändå
jag tror att det är okej för du vill ju ha mig
jag vill gråta
du vill romantisera
du säger ju att jag är fin när jag gråter
även när det är du som orsakat tårarna
gillar du det?
är du stolt?
för mina ögon brinner när dina bara är blå
jag är en saga och du är min prins
det finns ingen krona på ditt huvud
så du låter makten koras i dina händer istället
men det är
okej
vi är okej
du greppar hårt och blåser på såren
lämnar mig för ett bloss från cigaretten
jag känner lukten av rök på dina kläder
men jag vet att jag inte ska fråga
aldrig ifrågasätta
för då hade jag kanske sett
att dina ord var mjuka men din säng var hård
att dina löften vara stora men dina lögner var större
jag faller alltid för dig ändå
jag håller dig i handen och allt jag säger är fel
mina kläder är värdelösa
mina ord är ett evigt eko
du varnar och du säger
f ö r l å t
men du vet aldrig vad du ber om ursäkt för
alkohol i vårt blod och mina tårar på din kudde
din själ som låtsas vara trasig
min själ som skriker ditt namn
aldrig någonsin hittar de till varandra igen
för illusionen är förstörd och till **** får jag syn
du är inget mästerverk och jag tycker synd om de andra
de som ser när dina ögon blir mörka
de som ser dina läppar runt en flaska
mörka väggar och du är borta
någon dag kommer du få höra
om natten jag spenderade hos din vän
eller telefonsamtalen från personen du träffade senast för en kvart sen
viskningar på stan och folk som ser igenom dig
du är en kliché
och inget känns okej längre
Nov 12, 2019
Nov 12, 2019 at 4:15 AM UTC
Det var en gång
En man bestämde sig
att lämna allt bakom sig
För att söka framgång
Det var en gång
En man åkte till en främmande stad
Bara för att han hade tillstånd
Och hört om den på en verkstad
Det var en gång
En man hamnade
I en värld mer mystisk
Än han trodde
Det var en gång
En man som försökte
Vänja sig vid kulturen
Hamnade vilsen
Det var en gång
En man tänkte sig
Att åka tillbaka
Varifrån han kom
Det var en gång
En man föredrog
Att stanna lite längre
För att utforska mer och bättre
Det började som en saga
Man vet inte riktigt hur eller när det kommer sluta
Men mannen förväntar sig
Att i framtiden kunna dela med sig
Av att han levde lycklig i flesta av sina dagar
Med sina gamla och nya kompisar
Kanske med några barn
Men troligen med kärlek.
Mar 9, 2020
Mar 9, 2020 at 3:24 PM UTC
jag skulle ljuga om jag inte erkände att jag minns dig
jag minns hur din famn var som en vagga för min trötta kropp
jag minns hur ditt leende satte ett stopp på allt jag trodde att jag var
för med dig så räckte inte mina andetag eller trösten jag trodde skulle göra dig hel
det räckte inte med maten jag fyllde din kyl med eller när jag träffade dina vänner som kollade på tjejer som om de vore tårtor i ett skyltfönster
precis som du gjorde
du höll upp mig med ett snöre med saxen nära till hands
snälla klipp ner mig och låt mig träffa marken innan du hinner skada mig igen
tänk om jag hade sagt så
tänk om jag sa åt dig att sluta
istället lät du mig vakna i fläckar av blod och i en kropp som inte längre kändes som min
men du lät mig aldrig vara ledsen för det var ju din själ som skulle vara trasig
det var ju du som förtjänade sympati
för en gång sa du ju
f ö r l å t
och om jag inte säger okej till allt du vill så är det mitt eget fel
det är mitt fel att dina ögon inte längre är blå
men att mitt lår är lila från ditt grepp
jag minns den mörka parkeringsplatsen och hur jag gick från skratt till chock av din hand runt min hals
tänk om det hade varit suddigt som en dröm
istället minns jag mer än jag önskar
hur allt var så naturligt och självklart för dig
och då var det redan för sent att säga nej
min rygg mot din vägg blev min plats och jag skämdes över såren som du skapade
för kanske var det jag som låtit dem ta form
smärta
du bar en mantel av svek och ändå kunde jag inte se igenom dig
din skönhet försvann i ögonblicket mitt namn och våldtäkt nämndes i samma mening
men även nu känns det fortfarande som att jag vill säga okej
att allt är...
okej
Jul 10, 2021
Jul 10, 2021 at 8:20 PM UTC
Eve confirmed that apples are sweet
The banishing sin is,
as well
Until the aftermath divides
birth from life
and all is bland and empty again
-cj
Jul 18, 2014
Jul 18, 2014 at 11:38 PM UTC
Dagen jag inte vaknar och mitt huvud ligger tungt kvar på kudden
Dagen då mitt hjärta somnat och mina leder stelnat till
Dagen du vaknar utan mig vid din sida och dagen du kommer hem till ett hus där jag inte längre bor
När breven har blivit för många och bläcket i pennan tagit ****
När mina fötter blivit för trötta och rört marken för sista gången
När du inte längre behöver trösta mig eller säga att allt kommer bli okej
För allt har redan blivit okej
När jag inte kan ta emot kramar och inte kan säga hejdå
För min rätt till hejdå var förbrukad så fort jag insåg att jag kanske aldrig vaknar igen
Och hur den tanken kändes bra
Jag hoppas att du inte behövde se mig så
Jag hoppas att du ringde någon och jag hoppas att alla kan förlåta mig på det sättet jag aldrig kunde förlåta mig själv
Jul 10, 2021
Jul 10, 2021 at 8:16 PM UTC
En del av något
Som gör det hel
En sak utan stort värde
Om det står ensam
En cell utanför en organism
En krydda före en måltid
En tegelsten utanför en vägg
Ett faktum utan vetenskap
Element finns överallt
De formar allt vi känner till
Från atomer till universumet
Från likgiltighet till kärleken
De är orsaken bakom livet
Resultatet av döden
Det finns så mycket att prata om
Jag har inte tillräckligt med papper
De andra elementen kommer stanna kvar
I mitt huvud tills de flyr
Gradvis igenom mina fingrar
Om få sekonder eller några minuter
Få timmar eller några dagar
De kommande orden kommer försvinna
Nedanför en ogenomskinlig filt
Tills jag kommer tillbaka
Och slår åter tangenterna|
Mar 28, 2020
Mar 28, 2020 at 4:46 AM UTC
Det var en sak jag ville säga
En sak som plötsligt blev flera
Det är så det brukar gå
I mitt huvud, råkar allt förändras
Jag vill att du närmar dig
Inte för att det är en hemlighet
Men för tiden det ger mig
För att samla på mig tillräckligt med mod
Jag vet inte hur du kommer reagera
Jag hoppas att du inte tar det illa
Fast, jag vet det inte kan hända
Borde jag hellre ha använt tro, tycka, eller tänka?
Det finns inget som är säkert
När du är i området
Det här matar problemet som blåser upp lite mer varje dag
Eftersom du är här, fast i mina tankar, oavsett vägen jag tar
Det känns nu som jag har sagt för mycket
Jag är förvirrad, helt enkelt
Kanske, blir det bättre om jag håller tyst i alla fall
Jag blir rädd, jag blir kall
Jag behöver värma mig
Kom fortare, hjälp mig!
Det är bara en sak som räknas
Bara en sak, jag lovar
Det var en sak jag ville säga
En sak du ska veta
En sak bara
Det är faktiskt en fråga
En fråga till dig
Som ungarna skulle säga
Får jag en chans på dig?
Feb 26, 2020
Feb 26, 2020 at 4:59 AM UTC
Svart och vit
Dag och natt
Sovande och vaken
Lekande och stridande
Skadad och obruten
Frisk och sjuk
Död och liv
Bollen är rund
Allt kan hända
Vänta en stund
Det kommer en låda
Som är för närvarande tom
Men som du ska fylla.
Feb 26, 2020
Feb 26, 2020 at 5:05 AM UTC
give me enough money in this world
to travel to at least one of these
three destinations... to die...
for the calming climate of the cold...
far away from any Arab influences...
to at least one...
Færeyjar...
Ísland... ees-land...
eða Grænland...
none of this English cosmopolitanism...
globalism...
nei amerískt geo-pólitík!
lifa hér lifa stór!
af lif það er: allt...
og dauða og þögn og skuggar...
plenty of F's...
come to think of it...
apostrophes and surds...
notably?
psi... sigh...
although... that's extending
the iota by omitting
both giggle
and ha ha ha...
Jun 17, 2022
Jun 17, 2022 at 6:36 PM UTC