Hello Poetry
Submit your work and get some sparkles! Create free account
josephine-lndPoems
An empty ******* tank, but with full throttle been running on idle on top gear, now the engine has seized up and I am forced to surrender every morning to the fact that I have to eat pills not to go into myself, go into a corner and go under and even though I’m on the maximum dose there are still days when I can’t get outside the door just laying down, sinking through the couch, back down to a state I don’t want to allow but I have no other choice but to keep breathing as if I were on ten thousand meters altitude and I have no other choice but to surrender to the fact that I can’t handle myself, that I wouldn’t get up without these forty milligrams a day yet still I stand there with my sword drawn behind my back can’t let the guard down unto the enemy that is reality and now they say I have a bipolarity they want to medicate, stabilize my moods I have a flawed brain, I have a flawed history been making too many bad choices, involved myself in too many ****** up people and got stuck as if I didn’t have any other choice when really I just could have opened my eyes and see my own part of the story   that I’ve always been looking for someone more broken than what I’ve been, to take care of, in stupid attempts to drown out my own weakness it’s as if I’ve always wanted to find excuses for feeling the way I do, being the way I am, that I don’t function at all   never wanted to realize that it was in me the fault lied   always on the hunt for someone who could destroy me anew so I didn’t have to see that I was already annihilated by myself, so I didn’t have to see that there were no hangman, that I stood there with the axe in my own hands and blood on my shoes // en tom jävla tank, men med gasen i botten har kört på tomgång på högsta växeln, nu har motorn skurit och jag är tvungen att kapitulera varenda morgon inför det faktum att jag måste knapra piller för att inte gå in i mig själv, gå in i ett hörn och gå under och trots att jag ligger på maxdos så finns det fortfarande dagar då jag inte klarar av att ta mig utanför dörren bara ligger, sjunker igenom soffan, ner tillbaka till ett tillstånd jag inte vill tillåta, men jag har inget annat val än att fortsätta andas som om jag befann mig på tiotusenmeters höjd jag har inget annat val än att kapitulera inför det faktum att jag inte klarar av mig själv, att jag inte skulle idas resa mig upp utan dessa fyrti milligram om dagen   ändå står jag där med svärdet draget bakom ryggen kan inte släppa ner garden inför den fiende som är verkligheten och nu säger de att jag har en bipolaritet som de vill medicinera, stabilisera mina stämningar jag har fel på hjärnan, det är fel på min historia har gjort för många dåliga val, har involverat mig i för många fuckade människor och fastnat där som om jag inte hade något annat val när jag egentligen bara kunnat öppna ögonen och se min egen roll i det hela   att jag ständigt sökt någon trasigare än vad jag själv varit, att ta hand om, i korkade försök att överrösta min egen svaghet det är som att jag alltid velat hitta ursäkter för att jag mår som jag mår, är som jag är, att jag inte fungerar alls har aldrig velat inse att det var hos mig felet låg, ständigt på jakt efter nån som kunnat förgöra mig på nytt så jag slapp se att jag redan var tillintetgjord av mig själv, så jag slapp se att det inte fanns någon bödel, att jag stod med yxan i min egen hand och blod på mina skor
0
May 30, 2013
May 30, 2013 at 3:57 AM UTC
to a wound
An empty ******* tank, but with full throttle been running on idle on top gear, now the engine has seized up and I am forced to surrender every morning to the fact that I have to eat pills not to go into myself, go into a corner and go under and even though I’m on the maximum dose there are still days when I can’t get outside the door just laying down, sinking through the couch, back down to a state I don’t want to allow but I have no other choice but to keep breathing as if I were on ten thousand meters altitude and I have no other choice but to surrender to the fact that I can’t handle myself, that I wouldn’t get up without these forty milligrams a day yet still I stand there with my sword drawn behind my back can’t let the guard down unto the enemy that is reality and now they say I have a bipolarity they want to medicate, stabilize my moods I have a flawed brain, I have a flawed history been making too many bad choices, involved myself in too many ****** up people and got stuck as if I didn’t have any other choice when really I just could have opened my eyes and see my own part of the story   that I’ve always been looking for someone more broken than what I’ve been, to take care of, in stupid attempts to drown out my own weakness it’s as if I’ve always wanted to find excuses for feeling the way I do, being the way I am, that I don’t function at all   never wanted to realize that it was in me the fault lied   always on the hunt for someone who could destroy me anew so I didn’t have to see that I was already annihilated by myself, so I didn’t have to see that there were no hangman, that I stood there with the axe in my own hands and blood on my shoes // en tom jävla tank, men med gasen i botten har kört på tomgång på högsta växeln, nu har motorn skurit och jag är tvungen att kapitulera varenda morgon inför det faktum att jag måste knapra piller för att inte gå in i mig själv, gå in i ett hörn och gå under och trots att jag ligger på maxdos så finns det fortfarande dagar då jag inte klarar av att ta mig utanför dörren bara ligger, sjunker igenom soffan, ner tillbaka till ett tillstånd jag inte vill tillåta, men jag har inget annat val än att fortsätta andas som om jag befann mig på tiotusenmeters höjd jag har inget annat val än att kapitulera inför det faktum att jag inte klarar av mig själv, att jag inte skulle idas resa mig upp utan dessa fyrti milligram om dagen   ändå står jag där med svärdet draget bakom ryggen kan inte släppa ner garden inför den fiende som är verkligheten och nu säger de att jag har en bipolaritet som de vill medicinera, stabilisera mina stämningar jag har fel på hjärnan, det är fel på min historia har gjort för många dåliga val, har involverat mig i för många fuckade människor och fastnat där som om jag inte hade något annat val när jag egentligen bara kunnat öppna ögonen och se min egen roll i det hela   att jag ständigt sökt någon trasigare än vad jag själv varit, att ta hand om, i korkade försök att överrösta min egen svaghet det är som att jag alltid velat hitta ursäkter för att jag mår som jag mår, är som jag är, att jag inte fungerar alls har aldrig velat inse att det var hos mig felet låg, ständigt på jakt efter nån som kunnat förgöra mig på nytt så jag slapp se att jag redan var tillintetgjord av mig själv, så jag slapp se att det inte fanns någon bödel, att jag stod med yxan i min egen hand och blod på mina skor
josephine-lnd
Written by
josephine-lnd
Swedish
May 30, 2013
May 30, 2013 at 3:57 AM UTC
Request permission to use this poem