Varje dag jag går på buss tio
och jag ser någon som ser ut som dig


Och det passar bra.

Jag drogs tillbaka
men bara för en kort stund
Jag såg dina ögon
men bara för en sekund

Solskenet verkar
bara stanna för en dag
Värmen drar sig snabbt tillbaka
och ger plats åt en välbekant kyla

Som har satt sina spår
under alla dessa år

På väg mot nya skyar
Ändå samma blåa färg
Jag bosätter mig här
och ger plats åt samma gamla tankar

Som har satt sina spår
under alla dessa år

Regnmolnen verkar
favorisera mitt hem
Jag skulle aldrig nånsin kommit hit
men det fanns plats åt samma gråa skurar

Som har satt sina spår
under alla dessa år

Vårvind, kom in
Kylan har tröttat mig och allt står still
Vårvind, när jag var din
betydde kylan ingenting
Så starkt, hjärtat mitt var

Vårvind, vart blir minnen av?
Kylan är ännu kvar
Vårvind viner stillsamt in
Kylan besitter mitt skinn
Så starkt, hjärtat mitt en gång var

Jag slänger min blick bortom vägen
Där vidare sträcker sig den outgrundliga världen
Mitt hjärta fylls av en längtan
Som präglas av en tidlös väntan

Se hur tiden flyger
Se hur den tar dag efter dag
Ringarna i stammen växer
Jag lär väl vänja mig om ett tag

Solstänkta dagar fann vi
Långt bort från hem och hus
Vi besteg den klippiga kusten
Ingen kommer nånsin veta hur

Du nådde fram tillslut