Submit your work, meet writers and drop the ads. Become a member
Mistico Mar 4
Um grito, talvez de socorro,
tão intenso que se perde no silêncio.
As palavras me fogem, a voz me trai,
e mesmo querendo pedir ajuda,
o som não se forma, e tudo se esvai.

Afogado em penas de uma depressão densa,
com saudades eternas daquela que partiu.
Tão viva esteve, tão breve ficou,
hoje repousa em paz, enquanto eu,
preso aqui, luto para seguir.

Tento me erguer, tropeço no vazio,
o peso de existir me ancora ao chão.
Talvez eu seja uma rocha fria,
forte o bastante para proteger,
mas incapaz de ser protegido.

E quem cuidará de mim,
se fui feito para amparar?
Talvez minha missão seja essa,
ser o escudo e não ser abraçado,
ser o alicerce e jamais o lar.

No fim, sou apenas eu,
sozinho com pensamentos que gritam,
querendo sumir, mas percebendo
que desaparecer é fútil,
pois já sou invisível ao mundo.
Mr Nemó Apr 22
“Það er alltaf einhver að deyja / There’s always someone dying.

Og alltaf einhver að fæðast / And always someone being born.

Sumir fæðast aldrei, þora því ekki / Some never make it—never dare.

Þora EKKI að láta drauminn sinn rætast – Framkallast / Not daring to light the torch.

Það er eitt stærsta verkefni lífsins / It is one of life’s biggest projects.

En flestir átta sig ekki á því, taka ekki eftir því / And most don’t get it—
Og svo er það of seint. / Until it’s already too late.

Láta samfélagið stela af sér sjálfs-myndinni; / Letting society steal their image;
Væntingar samfélagsins ráðast gegn þeim – / Or the expectations of society –

En alltaf er eitthvað að deyja, / And always something dying,

og eitthvað nýtt að fæðast. / And something else trying to get born.

Plís, ekki verða þjáður fáviti eins og ég. / Please, don’t become a tortured fool like me.”

Leifðu þér að fæðast / allow yourself to be born

— The End —