"stanna" poems
Solskenet verkar
bara stanna för en dag
Värmen drar sig snabbt tillbaka
och ger plats åt en välbekant kyla
Som har satt sina spår
under alla dessa år
På väg mot nya skyar
Ändå samma blåa färg
Jag bosätter mig här
och ger plats åt samma gamla tankar
Som har satt sina spår
under alla dessa år
Regnmolnen verkar
favorisera mitt hem
Jag skulle aldrig nånsin kommit hit
men det fanns plats åt samma gråa skurar
Som har satt sina spår
under alla dessa år
May 13, 2015
May 13, 2015 at 1:48 PM UTC
20 minuter av frihet känns det
den härliga, kyliga brisen är renande.
Små fåglar delar glädjen av en ny dag.
Solen småtittar genom träden som släpper
små löv som liknar snö.
Trädens vaggnade och vinden påminner mig
om havet. Det känns fridsamt,
Jag vill stanna kvar.
10 minuter kvar av frisk vind som blåser
genom mig, känns helande. Alla tankar
försvinner.
Jag vill stanna kvar.
5 minuter kvar av otrolig harmoni av
öppet sinne for skönhet och inget annat.
Av känslor som flödar genom mig, av att
vara en del av det hela, av att vara
älskad och uppleva detta med all sinnen öppna.
Tiden är ute men jag vill stanna kvar. Nostalgi
May 16, 2011
May 16, 2011 at 1:36 PM UTC
Hon brukar ha på sig en mössa
Som gömmer en del av långa håret
En gyllene kaskad som inte blöter
Men är *** lugnande, och skiner
Mössan skämmer aldrig bort ansiktet
Huset till hennes fina ögon, gul, grå, och blå
En blandning som måste bedömas som perfekt
Så tydlig som en plus en är lika med två
Det känns alltid bra att resa söderut
Att flygga utifrån språngbrädan
Och att ta **** tack vare vinden
Som blåser periodiskt när hon andas ut
Jag landar då på hennes mun
Som hyser den hemliga bron
Som väntar på att jag närmar mig för att hälsa på,
Inte varje gång, men det blir alltid en härlig överraskning då
Jag brukar stanna kvar där en stund
Vaggad av vågorna bildas av hennes läppars kurvor
Och inser att man kan väl resa utan att flytta på sig
Jag står här orörlig och kysser henne
Det räcker för att skapa nya banor
Som leder till ett ställe som kallas extas
Ett ställe som kan enbart finnas
När vi är tillsammans,
När det finns inget avstånd mellan oss
När vi är i mitten av en sensuell dans
Det är klart att jag vill ta ingen paus
Men hellre fortsätta tills natten gradvis raderas av solen
Tills det är dags att börja om resan igen.
Apr 3, 2020
Apr 3, 2020 at 4:47 AM UTC
Det var en gång
En man bestämde sig
att lämna allt bakom sig
För att söka framgång
Det var en gång
En man åkte till en främmande stad
Bara för att han hade tillstånd
Och hört om den på en verkstad
Det var en gång
En man hamnade
I en värld mer mystisk
Än han trodde
Det var en gång
En man som försökte
Vänja sig vid kulturen
Hamnade vilsen
Det var en gång
En man tänkte sig
Att åka tillbaka
Varifrån han kom
Det var en gång
En man föredrog
Att stanna lite längre
För att utforska mer och bättre
Det började som en saga
Man vet inte riktigt hur eller när det kommer sluta
Men mannen förväntar sig
Att i framtiden kunna dela med sig
Av att han levde lycklig i flesta av sina dagar
Med sina gamla och nya kompisar
Kanske med några barn
Men troligen med kärlek.
Mar 9, 2020
Mar 9, 2020 at 3:24 PM UTC
En del av något
Som gör det hel
En sak utan stort värde
Om det står ensam
En cell utanför en organism
En krydda före en måltid
En tegelsten utanför en vägg
Ett faktum utan vetenskap
Element finns överallt
De formar allt vi känner till
Från atomer till universumet
Från likgiltighet till kärleken
De är orsaken bakom livet
Resultatet av döden
Det finns så mycket att prata om
Jag har inte tillräckligt med papper
De andra elementen kommer stanna kvar
I mitt huvud tills de flyr
Gradvis igenom mina fingrar
Om få sekonder eller några minuter
Få timmar eller några dagar
De kommande orden kommer försvinna
Nedanför en ogenomskinlig filt
Tills jag kommer tillbaka
Och slår åter tangenterna|
Mar 28, 2020
Mar 28, 2020 at 4:46 AM UTC