"namn" poems - Hello Poetry

Masaya ako nasa pagmulat ng aking mga mata ay mensahe mo agad ang aking makikita Hindi namn nabago dahil simula umpisa ay binabati mo na ako ng "magandang umaga", " kumusta ang tulog mo"? "Kumain kana ba"?Hindi bat masarap sa feeling? Nasa bawat palitan ng ating mga mensahe ay kinakailangan ng paggalang animoy bumabalik sa nakaraan. Parang Lola't lolo mo lang na nangangaral sayo tuwing ikay sasagot ng pabalang. At kapag nawala ang "po" at "opo" sa mga pangungusap na ating binibitawan ay siguradong away na ang labanan, tampuhan, at suyuan. Bakit hindi ka nag "oopo"? Bakit walang "po"? Galit kaba? Ano bang ginawa ko sayo? Mga palitan ng salita na hindi natin sigurado kung may patutunguhan paba. Naalala ko pa nga nung gabing hindi ka nagrereply sa mga message ko. At mga ilang minuto, hindi ako nakuntento sa tagal ng reply mo. Napa-call na ako, baka bukod sa busy ka e baka may kausap ka ng iba. Para ba akong nahihibang parang sirang plakang hindi ko maintindihan, at hindi ako matatahimik hanggat diko alam ang dahilan ng ilang minutong iyong pananahan hanggang umabot ng ilang oras ay hindi parin nagnonotif... Ang pangalan mo sa phone ko. Hindi na ako nag-atubili hinawakan ko na ang aking telepono, tinawagan kita at naka-ilang miss call ako sayo pero tanging ring lang yung naririnig ko. Hinayaan ko lang ang sarili ko sa panonood sa yt ng mga palabas na nakakatawa. Tulad na lang ng mga prank na walang kwenta. Yung tipong matatawa ka na lng sa kanila. Matatawa ka na lng kasi kahit anong paglimot ang gawin mo ay maiisip mo parin kung bakit wala pa siyang reply sa mga text at calls mo. Sayang naman yung unli call and text na pinaload ko, kung hindi mo rin sasagutin mga tawag at text ko. Hanggang sa umabot na ang umaga, heto ako't mulat parin ang mga mata. Hindi ako dinalaw ng antok dahil mas nangingibabaw ang pag-aalala. At ngayon ko lang narealize na alas otso palang pala kagabi e tulog kana.

0

Mar 21, 2021

Mar 21, 2021 at 8:15 PM UTC

BinibiningMagalang

"Tulog"

Masaya ako nasa pagmulat ng aking mga mata ay mensahe mo agad ang aking makikita Hindi namn nabago dahil simula umpisa ay binabati mo na ako ng "magandang umaga", " kumusta ang tulog mo"? "Kumain kana ba"?Hindi bat masarap sa feeling? Nasa bawat palitan ng ating mga mensahe ay kinakailangan ng paggalang animoy bumabalik sa nakaraan. Parang Lola't lolo mo lang na nangangaral sayo tuwing ikay sasagot ng pabalang. At kapag nawala ang "po" at "opo" sa mga pangungusap na ating binibitawan ay siguradong away na ang labanan, tampuhan, at suyuan. Bakit hindi ka nag "oopo"? Bakit walang "po"? Galit kaba? Ano bang ginawa ko sayo? Mga palitan ng salita na hindi natin sigurado kung may patutunguhan paba. Naalala ko pa nga nung gabing hindi ka nagrereply sa mga message ko. At mga ilang minuto, hindi ako nakuntento sa tagal ng reply mo. Napa-call na ako, baka bukod sa busy ka e baka may kausap ka ng iba. Para ba akong nahihibang parang sirang plakang hindi ko maintindihan, at hindi ako matatahimik hanggat diko alam ang dahilan ng ilang minutong iyong pananahan hanggang umabot ng ilang oras ay hindi parin nagnonotif... Ang pangalan mo sa phone ko. Hindi na ako nag-atubili hinawakan ko na ang aking telepono, tinawagan kita at naka-ilang miss call ako sayo pero tanging ring lang yung naririnig ko. Hinayaan ko lang ang sarili ko sa panonood sa yt ng mga palabas na nakakatawa. Tulad na lang ng mga prank na walang kwenta. Yung tipong matatawa ka na lng sa kanila. Matatawa ka na lng kasi kahit anong paglimot ang gawin mo ay maiisip mo parin kung bakit wala pa siyang reply sa mga text at calls mo. Sayang naman yung unli call and text na pinaload ko, kung hindi mo rin sasagutin mga tawag at text ko. Hanggang sa umabot na ang umaga, heto ako't mulat parin ang mga mata. Hindi ako dinalaw ng antok dahil mas nangingibabaw ang pag-aalala. At ngayon ko lang narealize na alas otso palang pala kagabi e tulog kana.

15

Du sa mer i tystnad än i orden Du gav ett namn åt längtan Inget håller dig bunden Det var mer än vad jag nånsin gjorde Tog det första steget, jag förstår det Man kunde visst ändå, I rädsla finna modet Det var mer än vad jag nånsin gjorde

0

Jun 1, 2015

Jun 1, 2015 at 4:31 PM UTC

sebastian2w

Det Var Mer

Du sa mer i tystnad än i orden Du gav ett namn åt längtan Inget håller dig bunden Det var mer än vad jag nånsin gjorde Tog det första steget, jag förstår det Man kunde visst ändå, I rädsla finna modet Det var mer än vad jag nånsin gjorde

8

Minsan naisip ko Na sumuku na kase wla namn tlga mnsn naramdaman kong tama na tgnn mo yung pusu ko oh durog na durog Na Pero nung oras na masulyapan Ka ng Aking mga mata . bigla nabura Sa isip ko yung naisip kong Sumuku Na at yung naramdaman Kong Tama at ang tanging natira ay yung salita at pakiramdam kong mahal Na mahal kita #sad

0

Aug 29, 2016

Aug 29, 2016 at 1:28 AM UTC

ramon-cayangyang

mahal kita

Minsan naisip ko Na sumuku na kase wla namn tlga mnsn naramdaman kong tama na tgnn mo yung pusu ko oh durog na durog Na Pero nung oras na masulyapan Ka ng Aking mga mata . bigla nabura Sa isip ko yung naisip kong Sumuku Na at yung naramdaman Kong Tama at ang tanging natira ay yung salita at pakiramdam kong mahal Na mahal kita #sad

8

tunga täcken och dina andetag bläcket i din hud och dina fina ord jag glömmer nästan att sängen är dekorerad med mitt blod fläckar som du låter finnas kvar du känns som mitt paradis för ibland vill du hålla om mig men oftast vill du ha mer dina händer är för ivriga och blåmärken är bevis du ser ledsen ut men du fortsätter ändå jag tror att det är okej för du vill ju ha mig jag vill gråta du vill romantisera du säger ju att jag är fin när jag gråter även när det är du som orsakat tårarna gillar du det? är du stolt? för mina ögon brinner när dina bara är blå jag är en saga och du är min prins det finns ingen krona på ditt huvud så du låter makten koras i dina händer istället men det är okej vi är okej du greppar hårt och blåser på såren lämnar mig för ett bloss från cigaretten jag känner lukten av rök på dina kläder men jag vet att jag inte ska fråga aldrig ifrågasätta för då hade jag kanske sett att dina ord var mjuka men din säng var hård att dina löften vara stora men dina lögner var större jag faller alltid för dig ändå jag håller dig i handen och allt jag säger är fel mina kläder är värdelösa mina ord är ett evigt eko du varnar och du säger f ö r l å t men du vet aldrig vad du ber om ursäkt för alkohol i vårt blod och mina tårar på din kudde din själ som låtsas vara trasig min själ som skriker ditt namn aldrig någonsin hittar de till varandra igen för illusionen är förstörd och till **** får jag syn du är inget mästerverk och jag tycker synd om de andra de som ser när dina ögon blir mörka de som ser dina läppar runt en flaska mörka väggar och du är borta någon dag kommer du få höra om natten jag spenderade hos din vän eller telefonsamtalen från personen du träffade senast för en kvart sen viskningar på stan och folk som ser igenom dig du är en kliché och inget känns okej längre

0

Nov 12, 2019

Nov 12, 2019 at 4:15 AM UTC

artistic_mishap

naivitet

tunga täcken och dina andetag bläcket i din hud och dina fina ord jag glömmer nästan att sängen är dekorerad med mitt blod fläckar som du låter finnas kvar du känns som mitt paradis för ibland vill du hålla om mig men oftast vill du ha mer dina händer är för ivriga och blåmärken är bevis du ser ledsen ut men du fortsätter ändå jag tror att det är okej för du vill ju ha mig jag vill gråta du vill romantisera du säger ju att jag är fin när jag gråter även när det är du som orsakat tårarna gillar du det? är du stolt? för mina ögon brinner när dina bara är blå jag är en saga och du är min prins det finns ingen krona på ditt huvud så du låter makten koras i dina händer istället men det är okej vi är okej du greppar hårt och blåser på såren lämnar mig för ett bloss från cigaretten jag känner lukten av rök på dina kläder men jag vet att jag inte ska fråga aldrig ifrågasätta för då hade jag kanske sett att dina ord var mjuka men din säng var hård att dina löften vara stora men dina lögner var större jag faller alltid för dig ändå jag håller dig i handen och allt jag säger är fel mina kläder är värdelösa mina ord är ett evigt eko du varnar och du säger f ö r l å t men du vet aldrig vad du ber om ursäkt för alkohol i vårt blod och mina tårar på din kudde din själ som låtsas vara trasig min själ som skriker ditt namn aldrig någonsin hittar de till varandra igen för illusionen är förstörd och till **** får jag syn du är inget mästerverk och jag tycker synd om de andra de som ser när dina ögon blir mörka de som ser dina läppar runt en flaska mörka väggar och du är borta någon dag kommer du få höra om natten jag spenderade hos din vän eller telefonsamtalen från personen du träffade senast för en kvart sen viskningar på stan och folk som ser igenom dig du är en kliché och inget känns okej längre

53

jag skulle ljuga om jag inte erkände att jag minns dig jag minns hur din famn var som en vagga för min trötta kropp jag minns hur ditt leende satte ett stopp på allt jag trodde att jag var för med dig så räckte inte mina andetag eller trösten jag trodde skulle göra dig hel det räckte inte med maten jag fyllde din kyl med eller när jag träffade dina vänner som kollade på tjejer som om de vore tårtor i ett skyltfönster precis som du gjorde du höll upp mig med ett snöre med saxen nära till hands snälla klipp ner mig och låt mig träffa marken innan du hinner skada mig igen tänk om jag hade sagt så tänk om jag sa åt dig att sluta istället lät du mig vakna i fläckar av blod och i en kropp som inte längre kändes som min men du lät mig aldrig vara ledsen för det var ju din själ som skulle vara trasig det var ju du som förtjänade sympati för en gång sa du ju f ö r l å t och om jag inte säger okej till allt du vill så är det mitt eget fel det är mitt fel att dina ögon inte längre är blå men att mitt lår är lila från ditt grepp jag minns den mörka parkeringsplatsen och hur jag gick från skratt till chock av din hand runt min hals tänk om det hade varit suddigt som en dröm istället minns jag mer än jag önskar hur allt var så naturligt och självklart för dig och då var det redan för sent att säga nej min rygg mot din vägg blev min plats och jag skämdes över såren som du skapade för kanske var det jag som låtit dem ta form smärta du bar en mantel av svek och ändå kunde jag inte se igenom dig din skönhet försvann i ögonblicket mitt namn och våldtäkt nämndes i samma mening men även nu känns det fortfarande som att jag vill säga okej att allt är... okej

0

Jul 10, 2021

Jul 10, 2021 at 8:20 PM UTC

artistic_mishap

han

jag skulle ljuga om jag inte erkände att jag minns dig jag minns hur din famn var som en vagga för min trötta kropp jag minns hur ditt leende satte ett stopp på allt jag trodde att jag var för med dig så räckte inte mina andetag eller trösten jag trodde skulle göra dig hel det räckte inte med maten jag fyllde din kyl med eller när jag träffade dina vänner som kollade på tjejer som om de vore tårtor i ett skyltfönster precis som du gjorde du höll upp mig med ett snöre med saxen nära till hands snälla klipp ner mig och låt mig träffa marken innan du hinner skada mig igen tänk om jag hade sagt så tänk om jag sa åt dig att sluta istället lät du mig vakna i fläckar av blod och i en kropp som inte längre kändes som min men du lät mig aldrig vara ledsen för det var ju din själ som skulle vara trasig det var ju du som förtjänade sympati för en gång sa du ju f ö r l å t och om jag inte säger okej till allt du vill så är det mitt eget fel det är mitt fel att dina ögon inte längre är blå men att mitt lår är lila från ditt grepp jag minns den mörka parkeringsplatsen och hur jag gick från skratt till chock av din hand runt min hals tänk om det hade varit suddigt som en dröm istället minns jag mer än jag önskar hur allt var så naturligt och självklart för dig och då var det redan för sent att säga nej min rygg mot din vägg blev min plats och jag skämdes över såren som du skapade för kanske var det jag som låtit dem ta form smärta du bar en mantel av svek och ändå kunde jag inte se igenom dig din skönhet försvann i ögonblicket mitt namn och våldtäkt nämndes i samma mening men även nu känns det fortfarande som att jag vill säga okej att allt är... okej

31