"leende" poems - Hello Poetry

Du är lika vacker som en morgonsol Din ikea-blåa hud, dina rosenröda kinder i januarikylan. Ditt leende när du ser mig, dina blickar som du ger mig. De besegrar mig. Jag älskar dig.

0

Jan 21, 2022

Jan 21, 2022 at 5:40 PM UTC

missuppfostrad

kärleken

Du är lika vacker som en morgonsol Din ikea-blåa hud, dina rosenröda kinder i januarikylan. Ditt leende när du ser mig, dina blickar som du ger mig. De besegrar mig. Jag älskar dig.

7

latterligt, let leende, lur mig legende larm lukkede øjne lodret, levende løgner!, lup larve, lukket luft, luk nu lolland? lutlandia lovgivning, lærkesang levning; lev

0

Sep 7, 2015

Sep 7, 2015 at 4:36 PM UTC

en-anonym-skikkelse

en Leg

latterligt, let leende, lur mig legende larm lukkede øjne lodret, levende løgner!, lup larve, lukket luft, luk nu lolland? lutlandia lovgivning, lærkesang levning; lev

14

Dina ögon påminner mig om galaxen, färgglad och djup. Ditt leende är solskenet, eftersom det lyser genom gott och dåligt. Och ditt hjärta ... Åh, hur det sprider sig. Hjärtans vänlighet slår som pinnar på en ståltrumma, vibrerar och slår mot alla som hör det med känslor. Du är en krusning i tiden men din mening går klart igenom minnen från alla andra. Du är min vän och du är min gåva. Det här är min gåva till dig. Jag är glad att vi träffades. Jag hoppas att din krusning gör att du gör något omöjligt. ---------------------------------- To Cat, because she understands.

0

Feb 26, 2020

Feb 26, 2020 at 11:33 AM UTC

Creampiekitten

My friend

Dina ögon påminner mig om galaxen, färgglad och djup. Ditt leende är solskenet, eftersom det lyser genom gott och dåligt. Och ditt hjärta ... Åh, hur det sprider sig. Hjärtans vänlighet slår som pinnar på en ståltrumma, vibrerar och slår mot alla som hör det med känslor. Du är en krusning i tiden men din mening går klart igenom minnen från alla andra. Du är min vän och du är min gåva. Det här är min gåva till dig. Jag är glad att vi träffades. Jag hoppas att din krusning gör att du gör något omöjligt. ---------------------------------- To Cat, because she understands.

7

jag skulle ljuga om jag inte erkände att jag minns dig jag minns hur din famn var som en vagga för min trötta kropp jag minns hur ditt leende satte ett stopp på allt jag trodde att jag var för med dig så räckte inte mina andetag eller trösten jag trodde skulle göra dig hel det räckte inte med maten jag fyllde din kyl med eller när jag träffade dina vänner som kollade på tjejer som om de vore tårtor i ett skyltfönster precis som du gjorde du höll upp mig med ett snöre med saxen nära till hands snälla klipp ner mig och låt mig träffa marken innan du hinner skada mig igen tänk om jag hade sagt så tänk om jag sa åt dig att sluta istället lät du mig vakna i fläckar av blod och i en kropp som inte längre kändes som min men du lät mig aldrig vara ledsen för det var ju din själ som skulle vara trasig det var ju du som förtjänade sympati för en gång sa du ju f ö r l å t och om jag inte säger okej till allt du vill så är det mitt eget fel det är mitt fel att dina ögon inte längre är blå men att mitt lår är lila från ditt grepp jag minns den mörka parkeringsplatsen och hur jag gick från skratt till chock av din hand runt min hals tänk om det hade varit suddigt som en dröm istället minns jag mer än jag önskar hur allt var så naturligt och självklart för dig och då var det redan för sent att säga nej min rygg mot din vägg blev min plats och jag skämdes över såren som du skapade för kanske var det jag som låtit dem ta form smärta du bar en mantel av svek och ändå kunde jag inte se igenom dig din skönhet försvann i ögonblicket mitt namn och våldtäkt nämndes i samma mening men även nu känns det fortfarande som att jag vill säga okej att allt är... okej

0

Jul 10, 2021

Jul 10, 2021 at 8:20 PM UTC

artistic_mishap

han

jag skulle ljuga om jag inte erkände att jag minns dig jag minns hur din famn var som en vagga för min trötta kropp jag minns hur ditt leende satte ett stopp på allt jag trodde att jag var för med dig så räckte inte mina andetag eller trösten jag trodde skulle göra dig hel det räckte inte med maten jag fyllde din kyl med eller när jag träffade dina vänner som kollade på tjejer som om de vore tårtor i ett skyltfönster precis som du gjorde du höll upp mig med ett snöre med saxen nära till hands snälla klipp ner mig och låt mig träffa marken innan du hinner skada mig igen tänk om jag hade sagt så tänk om jag sa åt dig att sluta istället lät du mig vakna i fläckar av blod och i en kropp som inte längre kändes som min men du lät mig aldrig vara ledsen för det var ju din själ som skulle vara trasig det var ju du som förtjänade sympati för en gång sa du ju f ö r l å t och om jag inte säger okej till allt du vill så är det mitt eget fel det är mitt fel att dina ögon inte längre är blå men att mitt lår är lila från ditt grepp jag minns den mörka parkeringsplatsen och hur jag gick från skratt till chock av din hand runt min hals tänk om det hade varit suddigt som en dröm istället minns jag mer än jag önskar hur allt var så naturligt och självklart för dig och då var det redan för sent att säga nej min rygg mot din vägg blev min plats och jag skämdes över såren som du skapade för kanske var det jag som låtit dem ta form smärta du bar en mantel av svek och ändå kunde jag inte se igenom dig din skönhet försvann i ögonblicket mitt namn och våldtäkt nämndes i samma mening men även nu känns det fortfarande som att jag vill säga okej att allt är... okej

31