Submit your work, meet writers and drop the ads. Become a member
20 minuter av frihet känns det
den härliga, kyliga brisen är renande.
Små fåglar delar glädjen av en ny dag.
Solen småtittar genom träden som släpper
små löv som liknar snö.
Trädens vaggnade och vinden påminner mig
om havet. Det känns fridsamt,
Jag vill stanna kvar.

10 minuter kvar av frisk vind som blåser
genom mig, känns helande. Alla tankar
försvinner.
Jag vill stanna kvar.

5 minuter kvar av otrolig harmoni av
öppet sinne for skönhet och inget annat.
Av känslor som flödar genom mig, av att
vara en del av det hela, av att vara
älskad och uppleva detta med all sinnen öppna.

Tiden är ute men jag vill stanna kvar. Nostalgi
“A Fall Moment”

20 minutes of freedom it feels
the wonderful chilly breeze feels cleansing.
Small birds share the joy of a new day.
The sun peeps through the trees that let go
of small leaves that  remind me of snow.
The waddling of the trees and the wind reminds me
of the ocean. It feels peaceful,
I want to remain here

10 minutes of fresh wind that blows
through me, feels mending. All thoughts
disappear.
I want to remain here

5 minutes left of unimaginable harmony of
an open mind for beauty and nothing else.
Of feelings that flow through me, to be
a part of the whole, to be
loved and experience it with all senses open.

Time is up but I want to remain here. Nostalgia
Sebastian May 2015
Vårvind, kom in
Kylan har tröttat mig och allt står still
Vårvind, när jag var din
betydde kylan ingenting
Så starkt, hjärtat mitt var

Vårvind, vart blir minnen av?
Kylan är ännu kvar
Vårvind viner stillsamt in
Kylan besitter mitt skinn
Så starkt, hjärtat mitt en gång var
swedish poem (so I don't forget)
Mateuš Conrad Jul 2016
vänster, samt vad är kvar / left, together with what's left (Sveedish).

i didn't tell you which hemisphere of
the brain was affected, the uncensored region
you might say - unaffected by
αφασια - a fine balancing act:

right*                              |                     ­       left
imagination                                        ­          logic
intuition                                                  langu­ge
insight                                                  reaso­ning
music                                                   arithmetic
art                                           science in general
= Σ, a holistic basin            = Σ, a rat in a maze

so no wonder - the left was pumped up studying
chemistry and not really bothered about
theological-humanism or humanism per se,
arguments came, arguments went,
some argued, some prayed, it was all a bit
like a fiery hoopla thrown in the air with
a dog jumping through it at the same time -
but what i don't understand is how,
certain aspects of knowledge encapsulating
a universal breadth of things are based upon
limitations, limitations that are, after all
the particulars - like Socrates mused,
universally we can all see the stars -
blind men and speech coupled with
imagination are a particular cut-off point,
as i guess are astronauts - star-gazing must
seem rather boring after you've seen the earth
from above like that - never mind the photographs
from up there, won't do it justice -
so let's say we have the above stated schematic of
variations in the hemispheres - why did
i get this adrenaline / steroid boost in language?
the only reason i can think of is that this language
was acquired, it's technically an inorganic part of me,
should it be organic akin to the body it would
have to be spoken to a child in some remote part
of Poland, any haemorrhage is an organic event,
it's this inorganic implant in me that's surfacing
and seems unaffected, rebellious against the body's
change... for a minute there i thought i handled
the whole debate well, now i'm not so sure -
it's this music pounding that's affecting the writing,
sometimes you get it right, sometimes you get it wrong,
but the compensation is... it's on digital paper,
i'm not chopping down the Amazon or stealing
other people's toilet paper... language usage based
upon misnomer-ism, a theory that to encompass
a well-intended vocabulary given the depth of
all human vocabulary is a sheer impossibility unless
it be limited, and by being limited invokes
emotional connection to averse reaction via a censor
or without a censor - or was that the expectation
to understand left and right in a classroom with prim
instances of use of thought out immortality and
Japanese perfectionism in the garden? mortal, mistake,
mortal, mistake - and if mortality wasn't bad enough
the insistent lamentations of a would-be-heaven-to-come.
now i can write blah blah blah blah blah blah blah, blah
like this forever, but i just have a feeling for anymore,
it's this contradictory lamentation of what
adequate language activity is expected of anyone -
or why the qualities of the left are only partially damaged,
and the sudden exponential rush to compulsive
writing, hermit-like-existence and overall boredom
with existence (i hate that in england there's a
distinction between existence and life... existence always
has negative connotations, to me it just means life
in slow-motion- i.e. out of every instance; or?
attention to detail). but it's true, that's how it's spoken
in england - existence bad, life good - or why is it
that both self and ego are used in psychology?
they're no longer proper pronouns, so i guess they can
act as bumper stickers or boxing bags to bash
about because no one is going to write or speak a
sentence using them, well the self is still used more,
no ego-tripping as they say - but you wouldn't
exactly write, so self went to the corner-shop
and bought myself a brimful of asha (forty-five!),
one's german, the other is latin, and we're bashing
these words about with theories, structures
of necessary conviction while using a more fluid
system of pronouns, but we nonetheless kept them
for theoretical purposes, supposing we wouldn't
hurt anyone in the process... why keep both?
it's like two histories colliding - the history of barbaric
invaders from the north with their ram-like
persistence to keep talking, and the southerners who
didn't like the runes and like Greek thought.
i don't know, seems like a bordello in terms of keeping
any language tidy.

p.s. i wonder why, with the right hemisphere being
unaffected i do not experience lucid dreaming...
i guess the brain just said: dreaming is irrational
when justifying a good night's sleep.
Bisaal Jun 2017
Striden
den är över
men alla sår är kvar
och de blöder.
Swedish poem.
agnes Nov 2019
tunga täcken och dina andetag
bläcket i din hud och dina fina ord
jag glömmer nästan att sängen är dekorerad med mitt blod
fläckar som du låter finnas kvar

du känns som mitt paradis
för ibland vill du hålla om mig
men oftast vill du ha mer
dina händer är för ivriga och blåmärken är bevis
du ser ledsen ut men du fortsätter ändå
jag tror att det är okej för du vill ju ha mig

jag vill gråta
du vill romantisera
du säger ju att jag är fin när jag gråter
även när det är du som orsakat tårarna
gillar du det?
är du stolt?
för mina ögon brinner när dina bara är blå

jag är en saga och du är min prins
det finns ingen krona på ditt huvud
så du låter makten koras i dina händer istället
men det är
                      okej
vi är okej

du greppar hårt och blåser på såren
lämnar mig för ett bloss från cigaretten
jag känner lukten av rök på dina kläder
men jag vet att jag inte ska fråga
aldrig ifrågasätta
för då hade jag kanske sett
att dina ord var mjuka men din säng var hård
att dina löften vara stora men dina lögner var större
jag faller alltid för dig ändå

jag håller dig i handen och allt jag säger är fel
mina kläder är värdelösa
mina ord är ett evigt eko
du varnar och du säger
                                           f ö r l å t
men du vet aldrig vad du ber om ursäkt för

alkohol i vårt blod och mina tårar på din kudde
din själ som låtsas vara trasig
min själ som skriker ditt namn
aldrig någonsin hittar de till varandra igen
för illusionen är förstörd och till **** får jag syn
du är inget mästerverk och jag tycker synd om de andra
de som ser när dina ögon blir mörka
de som ser dina läppar runt en flaska

mörka väggar och du är borta
någon dag kommer du få höra
om natten jag spenderade hos din vän
eller telefonsamtalen från personen du träffade senast för en kvart sen
viskningar på stan och folk som ser igenom dig
du är en kliché
och inget känns okej längre
Gorba Apr 2020
Hon brukar ha på sig en mössa
Som gömmer en del av långa håret
En gyllene kaskad som inte blöter
Men är ***, lugnande, och skiner
Mössan skämmer aldrig bort ansiktet
Huset till hennes fina ögon, gul, grå, och blå
En blandning som måste bedömas som perfekt
Så tydlig som en plus en är lika med två

Det känns alltid bra att resa söderut
Att flygga utifrån språngbrädan
Och att ta **** tack vare vinden
Som blåser periodiskt när hon andas ut

Jag landar då på hennes mun
Som hyser den hemliga bron
Som väntar på att jag närmar mig för att hälsa på,
Inte varje gång, men det blir alltid en härlig överraskning då

Jag brukar stanna kvar där en stund
Vaggad av vågorna bildas av hennes läppars kurvor
Och inser att man kan väl resa utan att flytta på sig
Jag står här orörlig och kysser henne
Det räcker för att skapa nya banor
Som leder till ett ställe som kallas extas
Ett ställe som kan enbart finnas
När vi är tillsammans,
När det finns inget avstånd mellan oss
När vi är i mitten av en sensuell dans
Det är klart att jag vill ta ingen paus
Men hellre fortsätta tills natten gradvis raderas av solen
Tills det är dags att börja om resan igen.
Gorba Mar 2020
En del av något
Som gör det hel
En sak utan stort värde
Om det står ensam
En cell utanför en organism
En krydda före en måltid
En tegelsten utanför en vägg
Ett faktum utan vetenskap
Element finns överallt
De formar allt vi känner till
Från atomer till universumet
Från likgiltighet till kärleken
De är orsaken bakom livet
Resultatet av döden
Det finns så mycket att prata om
Jag har inte tillräckligt med papper
De andra elementen kommer stanna kvar
I mitt huvud tills de flyr
Gradvis igenom mina fingrar
Om få sekonder eller några minuter
Få timmar eller några dagar
De kommande orden kommer försvinna
Nedanför en ogenomskinlig filt
Tills jag kommer tillbaka
Och slår åter tangenterna|
agnes Jul 2021
Dagen jag inte vaknar och mitt huvud ligger tungt kvar på kudden
Dagen då mitt hjärta somnat och mina leder stelnat till
Dagen du vaknar utan mig vid din sida och dagen du kommer hem till ett hus där jag inte längre bor

När breven har blivit för många och bläcket i pennan tagit ****
När mina fötter blivit för trötta och rört marken för sista gången
När du inte längre behöver trösta mig eller säga att allt kommer bli okej
För allt har redan blivit okej

När jag inte kan ta emot kramar och inte kan säga hejdå
För min rätt till hejdå var förbrukad så fort jag insåg att jag kanske aldrig vaknar igen
Och hur den tanken kändes bra
Jag hoppas att du inte behövde se mig så
Jag hoppas att du ringde någon och jag hoppas att alla kan förlåta mig på det sättet jag aldrig kunde förlåta mig själv

— The End —