Flint and flight:                                               Flinta och flyta:
Nature curls, open,                                        Naturen lockas, öppnas,
The  unwinding.                                          ­   Nystas av.

We walk, not straight lined                         Vi går, ej rakt fram
But in slow curves,                                        Men i långsamma kurvor,
Towards a met horizon.                                Mot en mötande horisont.

To breathe, not in flumes,                             Att andas, inte i rännor,
But breath invisible,                                       Men med osynlig andedräkt,
As warmth freezes winter.                            Såsom värmen fryser vintern.

All root and branch                                        Alla rötter och grenar
Strive to hold up                                             Strävar att hålla upp
A falling sky.                                                   En fallande himmel.

Flint and flight:                                             Flinta och flyta:
Nature curls, open:                                      Naturen lockas, öppnas:
Unwinding.                                          ­         Nystas av.

We walk, not straight, lined                         Vi går, ej rakt, fram
In slow curves,                                              I långsamma kurvor,
A met horizon.                                             En mötande horisont.

Breath, in flumes,                                        Andetag,  i rännor,
Breath invisible,                                          Osynlig andedräkt,
Warmth freezes winter.                              Värmen fryser vintern.

All roots and branches                                  Alla rötter och grenar
Striving to hold up:                                      Strävar att hålla upp:
falling sky.                                                   fallande himmel.

Hon brukar ha på sig en mössa
Som gömmer en del av långa håret
En gyllene kaskad som inte blöter
Men är ***, lugnande, och skiner
Mössan skämmer aldrig bort ansiktet
Huset till hennes fina ögon, gul, grå, och blå
En blandning som måste bedömas som perfekt
Så tydlig som en plus en är lika med två

Det känns alltid bra att resa söderut
Att flygga utifrån språngbrädan
Och att ta **** tack vare vinden
Som blåser periodiskt när hon andas ut

Jag landar då på hennes mun
Som hyser den hemliga bron
Som väntar på att jag närmar mig för att hälsa på,
Inte varje gång, men det blir alltid en härlig överraskning då

Jag brukar stanna kvar där en stund
Vaggad av vågorna bildas av hennes läppars kurvor
Och inser att man kan väl resa utan att flytta på sig
Jag står här orörlig och kysser henne
Det räcker för att skapa nya banor
Som leder till ett ställe som kallas extas
Ett ställe som kan enbart finnas
När vi är tillsammans,
När det finns inget avstånd mellan oss
När vi är i mitten av en sensuell dans
Det är klart att jag vill ta ingen paus
Men hellre fortsätta tills natten gradvis raderas av solen
Tills det är dags att börja om resan igen.