"ibland" poems - Hello Poetry

Det här är mitt favorit väder När allt står still När gräset är grön och täckt av de löv lämnat tillbaka av höstens träd När solen hälsar, och skymtar ibland. Och de nakna träd som rör sig av den svaga och härliga vinden. Den är just den vinden som kommer bärande med vårens uppkomst och dess sjungande fåglar.

0

Mar 8, 2020

Mar 8, 2020 at 10:13 AM UTC

deepinthewoods02

18 mars 2020

Det här är mitt favorit väder När allt står still När gräset är grön och täckt av de löv lämnat tillbaka av höstens träd När solen hälsar, och skymtar ibland. Och de nakna träd som rör sig av den svaga och härliga vinden. Den är just den vinden som kommer bärande med vårens uppkomst och dess sjungande fåglar.

6

Man får säga ibland Att det finns skönhet som inte går att beskriva När till och med en himmelsk strand Skulle se gräslig ut om man skulle jämföra Så länge jag bor här Kommer det inte finnas något att klaga på Vi är som ett par Med två partiklar som möttes och blev oskiljaktiga Jag har varit med dig i tre år nu Och kärleken brinner fortfarande Det är uppenbarligen jag och du Och det är inget erbjudande Det är hellre ett vackert oundvikligt löfte Som skrevs med outplånligt bläck på ett häfte Du ser ut som en mångfacetterad hydra Som står ovanför en blå matta Det känns så skönt att korsa dina broar Och att gå vilse i kurvorna du har Jag måste också prata om din gröna klänning Som man inte kan undvika att smeka Den absorberar solsken, släpper syre, får oss att leva Och gör mig glad när jag kommer kring Du är ljusare än solen under sommaren Men mörkare än ett svart hål när vinter spränger dörren Som regnet som får regnbågen att dyka upp Uppskattar jag mörkret för då ser man norrsken Samtidigt, brukar snö bygga upp En vit rock som försvinner sen Du var inte mitt första val från början Men nu står du högst upp på listan Jag behöver erkänna att jag är kär i dig Trots att du inte ens är en riktig tjej.

0

Feb 18, 2020

Feb 18, 2020 at 12:37 PM UTC

GorAmb

Stockholm

Man får säga ibland Att det finns skönhet som inte går att beskriva När till och med en himmelsk strand Skulle se gräslig ut om man skulle jämföra Så länge jag bor här Kommer det inte finnas något att klaga på Vi är som ett par Med två partiklar som möttes och blev oskiljaktiga Jag har varit med dig i tre år nu Och kärleken brinner fortfarande Det är uppenbarligen jag och du Och det är inget erbjudande Det är hellre ett vackert oundvikligt löfte Som skrevs med outplånligt bläck på ett häfte Du ser ut som en mångfacetterad hydra Som står ovanför en blå matta Det känns så skönt att korsa dina broar Och att gå vilse i kurvorna du har Jag måste också prata om din gröna klänning Som man inte kan undvika att smeka Den absorberar solsken, släpper syre, får oss att leva Och gör mig glad när jag kommer kring Du är ljusare än solen under sommaren Men mörkare än ett svart hål när vinter spränger dörren Som regnet som får regnbågen att dyka upp Uppskattar jag mörkret för då ser man norrsken Samtidigt, brukar snö bygga upp En vit rock som försvinner sen Du var inte mitt första val från början Men nu står du högst upp på listan Jag behöver erkänna att jag är kär i dig Trots att du inte ens är en riktig tjej.

32

tunga täcken och dina andetag bläcket i din hud och dina fina ord jag glömmer nästan att sängen är dekorerad med mitt blod fläckar som du låter finnas kvar du känns som mitt paradis för ibland vill du hålla om mig men oftast vill du ha mer dina händer är för ivriga och blåmärken är bevis du ser ledsen ut men du fortsätter ändå jag tror att det är okej för du vill ju ha mig jag vill gråta du vill romantisera du säger ju att jag är fin när jag gråter även när det är du som orsakat tårarna gillar du det? är du stolt? för mina ögon brinner när dina bara är blå jag är en saga och du är min prins det finns ingen krona på ditt huvud så du låter makten koras i dina händer istället men det är okej vi är okej du greppar hårt och blåser på såren lämnar mig för ett bloss från cigaretten jag känner lukten av rök på dina kläder men jag vet att jag inte ska fråga aldrig ifrågasätta för då hade jag kanske sett att dina ord var mjuka men din säng var hård att dina löften vara stora men dina lögner var större jag faller alltid för dig ändå jag håller dig i handen och allt jag säger är fel mina kläder är värdelösa mina ord är ett evigt eko du varnar och du säger f ö r l å t men du vet aldrig vad du ber om ursäkt för alkohol i vårt blod och mina tårar på din kudde din själ som låtsas vara trasig min själ som skriker ditt namn aldrig någonsin hittar de till varandra igen för illusionen är förstörd och till **** får jag syn du är inget mästerverk och jag tycker synd om de andra de som ser när dina ögon blir mörka de som ser dina läppar runt en flaska mörka väggar och du är borta någon dag kommer du få höra om natten jag spenderade hos din vän eller telefonsamtalen från personen du träffade senast för en kvart sen viskningar på stan och folk som ser igenom dig du är en kliché och inget känns okej längre

0

Nov 12, 2019

Nov 12, 2019 at 4:15 AM UTC

artistic_mishap

naivitet

tunga täcken och dina andetag bläcket i din hud och dina fina ord jag glömmer nästan att sängen är dekorerad med mitt blod fläckar som du låter finnas kvar du känns som mitt paradis för ibland vill du hålla om mig men oftast vill du ha mer dina händer är för ivriga och blåmärken är bevis du ser ledsen ut men du fortsätter ändå jag tror att det är okej för du vill ju ha mig jag vill gråta du vill romantisera du säger ju att jag är fin när jag gråter även när det är du som orsakat tårarna gillar du det? är du stolt? för mina ögon brinner när dina bara är blå jag är en saga och du är min prins det finns ingen krona på ditt huvud så du låter makten koras i dina händer istället men det är okej vi är okej du greppar hårt och blåser på såren lämnar mig för ett bloss från cigaretten jag känner lukten av rök på dina kläder men jag vet att jag inte ska fråga aldrig ifrågasätta för då hade jag kanske sett att dina ord var mjuka men din säng var hård att dina löften vara stora men dina lögner var större jag faller alltid för dig ändå jag håller dig i handen och allt jag säger är fel mina kläder är värdelösa mina ord är ett evigt eko du varnar och du säger f ö r l å t men du vet aldrig vad du ber om ursäkt för alkohol i vårt blod och mina tårar på din kudde din själ som låtsas vara trasig min själ som skriker ditt namn aldrig någonsin hittar de till varandra igen för illusionen är förstörd och till **** får jag syn du är inget mästerverk och jag tycker synd om de andra de som ser när dina ögon blir mörka de som ser dina läppar runt en flaska mörka väggar och du är borta någon dag kommer du få höra om natten jag spenderade hos din vän eller telefonsamtalen från personen du träffade senast för en kvart sen viskningar på stan och folk som ser igenom dig du är en kliché och inget känns okej längre

53