Hello Poetry
Submit your work and get some sparkles! Create free account
"hoppas" poems
Dina ögon påminner mig om galaxen, färgglad och djup. Ditt leende är solskenet, eftersom det lyser genom gott och dåligt. Och ditt hjärta ... Åh, hur det sprider sig. Hjärtans vänlighet slår som pinnar på en ståltrumma, vibrerar och slår mot alla som hör det med känslor. Du är en krusning i tiden men din mening går klart igenom minnen från alla andra. Du är min vän och du är min gåva. Det här är min gåva till dig. Jag är glad att vi träffades. Jag hoppas att din krusning gör att du gör något omöjligt. ---------------------------------- To Cat, because she understands.
0
Feb 26, 2020
Feb 26, 2020 at 11:33 AM UTC
My friend
Det var länge sen, vi såg varandra En dag som jag aldrig kommer glömma Vi satt på soffan hos mig, det var lugnt då Två själar i ett *** verkligen lyckliga och fria Åtminstone, jag minns att det kändes så Vi tittade på en film, vars titel jag inte kommer nämna För att det är för svårt att komma ihåg detta Så svårt att fokusera När det finns en sån tjej som sitter så nära Ett ansikte, en kropp, en sinnesstämning, idealiska Jag kunde inte sluta begrunda Jag håller på att ordna och skriva Allt som virvlar just nu i min hjärna ”Jag har tur!”, kan jag väl påstå För sen, vi gick till sovrummet och fick komma Så nära som natur kan tillåta Under en natt som blev den tredje och sista Innan du bestämde dig att flytta tillbaka Nu, känns det konstigt för att du är borta Är det ett riktigt minne eller drömde jag?   Livet är som en berg- och dalbana Som man inte riktigt har kontroll på Fast, det finns en sak som du kan göra Varje dag, ta ett steg baklänges bara Utan att titta över axlarna Titta hellre upp på himlen, du kan gärna stirra Kanske ser du åter en hund som rider en sköldpadda Tänker på mig och börjar skratta Tills du är tvungen att sluta gå För det finns nån som står i vägen Nån som kanske gjort detsamma Med ögonen fast på molnen Om jag skulle vara helt ärlig, måste jag avslöja Att i hemlighet, hoppas jag det blir jag Det låter självisk förstås, det vet jag Men det är väl min dikt så jag får bestämma Resten av historien kommer jag inte berätta Det är bara att tänka sig ”Den som lever får se”.
0
Feb 18, 2020
Feb 18, 2020 at 12:36 PM UTC
Lov
Det var länge sen, vi såg varandra En dag som jag aldrig kommer glömma Vi satt på soffan hos mig, det var lugnt då Två själar i ett *** verkligen lyckliga och fria Åtminstone, jag minns att det kändes så Vi tittade på en film, vars titel jag inte kommer nämna För att det är för svårt att komma ihåg detta Så svårt att fokusera När det finns en sån tjej som sitter så nära Ett ansikte, en kropp, en sinnesstämning, idealiska Jag kunde inte sluta begrunda Jag håller på att ordna och skriva Allt som virvlar just nu i min hjärna ”Jag har tur!”, kan jag väl påstå För sen, vi gick till sovrummet och fick komma Så nära som natur kan tillåta Under en natt som blev den tredje och sista Innan du bestämde dig att flytta tillbaka Nu, känns det konstigt för att du är borta Är det ett riktigt minne eller drömde jag?   Livet är som en berg- och dalbana Som man inte riktigt har kontroll på Fast, det finns en sak som du kan göra Varje dag, ta ett steg baklänges bara Utan att titta över axlarna Titta hellre upp på himlen, du kan gärna stirra Kanske ser du åter en hund som rider en sköldpadda Tänker på mig och börjar skratta Tills du är tvungen att sluta gå För det finns nån som står i vägen Nån som kanske gjort detsamma Med ögonen fast på molnen Om jag skulle vara helt ärlig, måste jag avslöja Att i hemlighet, hoppas jag det blir jag Det låter självisk förstås, det vet jag Men det är väl min dikt så jag får bestämma Resten av historien kommer jag inte berätta Det är bara att tänka sig ”Den som lever får se”.
Continue reading...
39
Dagen jag inte vaknar och mitt huvud ligger tungt kvar på kudden Dagen då mitt hjärta somnat och mina leder stelnat till Dagen du vaknar utan mig vid din sida och dagen du kommer hem till ett hus där jag inte längre bor När breven har blivit för många och bläcket i pennan tagit **** När mina fötter blivit för trötta och rört marken för sista gången När du inte längre behöver trösta mig eller säga att allt kommer bli okej För allt har redan blivit okej När jag inte kan ta emot kramar och inte kan säga hejdå För min rätt till hejdå var förbrukad så fort jag insåg att jag kanske aldrig vaknar igen Och hur den tanken kändes bra Jag hoppas att du inte behövde se mig så Jag hoppas att du ringde någon och jag hoppas att alla kan förlåta mig på det sättet jag aldrig kunde förlåta mig själv
0
Jul 10, 2021
Jul 10, 2021 at 8:16 PM UTC
Självmordsbreven
Det var en sak jag ville säga En sak som plötsligt blev flera Det är så det brukar gå I mitt huvud, råkar allt förändras Jag vill att du närmar dig Inte för att det är en hemlighet Men för tiden det ger mig För att samla på mig tillräckligt med mod Jag vet inte hur du kommer reagera Jag hoppas att du inte tar det illa Fast, jag vet det inte kan hända Borde jag hellre ha använt tro, tycka, eller tänka? Det finns inget som är säkert När du är i området Det här matar problemet som blåser upp lite mer varje dag Eftersom du är här, fast i mina tankar, oavsett vägen jag tar Det känns nu som jag har sagt för mycket Jag är förvirrad, helt enkelt Kanske, blir det bättre om jag håller tyst i alla fall Jag blir rädd, jag blir kall Jag behöver värma mig Kom fortare, hjälp mig! Det är bara en sak som räknas Bara en sak, jag lovar Det var en sak jag ville säga En sak du ska veta En sak bara Det är faktiskt en fråga En fråga till dig Som ungarna skulle säga Får jag en chans på dig?
0
Feb 26, 2020
Feb 26, 2020 at 4:59 AM UTC
Du