Hello Poetry
Submit your work and get some sparkles! Create free account
Words
"fortfarande" poems
Man får säga ibland Att det finns skönhet som inte går att beskriva När till och med en himmelsk strand Skulle se gräslig ut om man skulle jämföra Så länge jag bor här Kommer det inte finnas något att klaga på Vi är som ett par Med två partiklar som möttes och blev oskiljaktiga Jag har varit med dig i tre år nu Och kärleken brinner fortfarande Det är uppenbarligen jag och du Och det är inget erbjudande Det är hellre ett vackert oundvikligt löfte Som skrevs med outplånligt bläck på ett häfte Du ser ut som en mångfacetterad hydra Som står ovanför en blå matta Det känns så skönt att korsa dina broar Och att gå vilse i kurvorna du har Jag måste också prata om din gröna klänning Som man inte kan undvika att smeka Den absorberar solsken, släpper syre, får oss att leva Och gör mig glad när jag kommer kring Du är ljusare än solen under sommaren Men mörkare än ett svart hål när vinter spränger dörren Som regnet som får regnbågen att dyka upp Uppskattar jag mörkret för då ser man norrsken Samtidigt, brukar snö bygga upp En vit rock som försvinner sen Du var inte mitt första val från början Men nu står du högst upp på listan Jag behöver erkänna att jag är kär i dig Trots att du inte ens är en riktig tjej.
0
Feb 18, 2020
Feb 18, 2020 at 12:37 PM UTC
GorAmb
Stockholm
Man får säga ibland Att det finns skönhet som inte går att beskriva När till och med en himmelsk strand Skulle se gräslig ut om man skulle jämföra Så länge jag bor här Kommer det inte finnas något att klaga på Vi är som ett par Med två partiklar som möttes och blev oskiljaktiga Jag har varit med dig i tre år nu Och kärleken brinner fortfarande Det är uppenbarligen jag och du Och det är inget erbjudande Det är hellre ett vackert oundvikligt löfte Som skrevs med outplånligt bläck på ett häfte Du ser ut som en mångfacetterad hydra Som står ovanför en blå matta Det känns så skönt att korsa dina broar Och att gå vilse i kurvorna du har Jag måste också prata om din gröna klänning Som man inte kan undvika att smeka Den absorberar solsken, släpper syre, får oss att leva Och gör mig glad när jag kommer kring Du är ljusare än solen under sommaren Men mörkare än ett svart hål när vinter spränger dörren Som regnet som får regnbågen att dyka upp Uppskattar jag mörkret för då ser man norrsken Samtidigt, brukar snö bygga upp En vit rock som försvinner sen Du var inte mitt första val från början Men nu står du högst upp på listan Jag behöver erkänna att jag är kär i dig Trots att du inte ens är en riktig tjej.
Continue reading...
32
jag skulle ljuga om jag inte erkände att jag minns dig jag minns hur din famn var som en vagga för min trötta kropp jag minns hur ditt leende satte ett stopp på allt jag trodde att jag var för med dig så räckte inte mina andetag eller trösten jag trodde skulle göra dig hel det räckte inte med maten jag fyllde din kyl med eller när jag träffade dina vänner som kollade på tjejer som om de vore tårtor i ett skyltfönster precis som du gjorde du höll upp mig med ett snöre med saxen nära till hands snälla klipp ner mig och låt mig träffa marken innan du hinner skada mig igen tänk om jag hade sagt så tänk om jag sa åt dig att sluta istället lät du mig vakna i fläckar av blod och i en kropp som inte längre kändes som min men du lät mig aldrig vara ledsen för det var ju din själ som skulle vara trasig det var ju du som förtjänade sympati för en gång sa du ju f ö r l å t och om jag inte säger okej till allt du vill så är det mitt eget fel det är mitt fel att dina ögon inte längre är blå men att mitt lår är lila från ditt grepp jag minns den mörka parkeringsplatsen och hur jag gick från skratt till chock av din hand runt min hals tänk om det hade varit suddigt som en dröm istället minns jag mer än jag önskar hur allt var så naturligt och självklart för dig och då var det redan för sent att säga nej min rygg mot din vägg blev min plats och jag skämdes över såren som du skapade för kanske var det jag som låtit dem ta form smärta du bar en mantel av svek och ändå kunde jag inte se igenom dig din skönhet försvann i ögonblicket mitt namn och våldtäkt nämndes i samma mening men även nu känns det fortfarande som att jag vill säga okej att allt är... okej
0
Jul 10, 2021
Jul 10, 2021 at 8:20 PM UTC
artistic_mishap
han
jag skulle ljuga om jag inte erkände att jag minns dig jag minns hur din famn var som en vagga för min trötta kropp jag minns hur ditt leende satte ett stopp på allt jag trodde att jag var för med dig så räckte inte mina andetag eller trösten jag trodde skulle göra dig hel det räckte inte med maten jag fyllde din kyl med eller när jag träffade dina vänner som kollade på tjejer som om de vore tårtor i ett skyltfönster precis som du gjorde du höll upp mig med ett snöre med saxen nära till hands snälla klipp ner mig och låt mig träffa marken innan du hinner skada mig igen tänk om jag hade sagt så tänk om jag sa åt dig att sluta istället lät du mig vakna i fläckar av blod och i en kropp som inte längre kändes som min men du lät mig aldrig vara ledsen för det var ju din själ som skulle vara trasig det var ju du som förtjänade sympati för en gång sa du ju f ö r l å t och om jag inte säger okej till allt du vill så är det mitt eget fel det är mitt fel att dina ögon inte längre är blå men att mitt lår är lila från ditt grepp jag minns den mörka parkeringsplatsen och hur jag gick från skratt till chock av din hand runt min hals tänk om det hade varit suddigt som en dröm istället minns jag mer än jag önskar hur allt var så naturligt och självklart för dig och då var det redan för sent att säga nej min rygg mot din vägg blev min plats och jag skämdes över såren som du skapade för kanske var det jag som låtit dem ta form smärta du bar en mantel av svek och ändå kunde jag inte se igenom dig din skönhet försvann i ögonblicket mitt namn och våldtäkt nämndes i samma mening men även nu känns det fortfarande som att jag vill säga okej att allt är... okej
Continue reading...
31