Hello Poetry
Submit your work and get some sparkles! Create free account
"brukar" poems
Man får säga ibland Att det finns skönhet som inte går att beskriva När till och med en himmelsk strand Skulle se gräslig ut om man skulle jämföra Så länge jag bor här Kommer det inte finnas något att klaga på Vi är som ett par Med två partiklar som möttes och blev oskiljaktiga Jag har varit med dig i tre år nu Och kärleken brinner fortfarande Det är uppenbarligen jag och du Och det är inget erbjudande Det är hellre ett vackert oundvikligt löfte Som skrevs med outplånligt bläck på ett häfte Du ser ut som en mångfacetterad hydra Som står ovanför en blå matta Det känns så skönt att korsa dina broar Och att gå vilse i kurvorna du har Jag måste också prata om din gröna klänning Som man inte kan undvika att smeka Den absorberar solsken, släpper syre, får oss att leva Och gör mig glad när jag kommer kring Du är ljusare än solen under sommaren Men mörkare än ett svart hål när vinter spränger dörren Som regnet som får regnbågen att dyka upp Uppskattar jag mörkret för då ser man norrsken Samtidigt, brukar snö bygga upp En vit rock som försvinner sen Du var inte mitt första val från början Men nu står du högst upp på listan Jag behöver erkänna att jag är kär i dig Trots att du inte ens är en riktig tjej.
0
Feb 18, 2020
Feb 18, 2020 at 12:37 PM UTC
Stockholm
Hon brukar ha på sig en mössa Som gömmer en del av långa håret En gyllene kaskad som inte blöter Men är *** lugnande, och skiner Mössan skämmer aldrig bort ansiktet Huset till hennes fina ögon, gul, grå, och blå En blandning som måste bedömas som perfekt Så tydlig som en plus en är lika med två Det känns alltid bra att resa söderut Att flygga utifrån språngbrädan Och att ta **** tack vare vinden Som blåser periodiskt när hon andas ut Jag landar då på hennes mun Som hyser den hemliga bron Som väntar på att jag närmar mig för att hälsa på, Inte varje gång, men det blir alltid en härlig överraskning då Jag brukar stanna kvar där en stund Vaggad av vågorna bildas av hennes läppars kurvor Och inser att man kan väl resa utan att flytta på sig Jag står här orörlig och kysser henne Det räcker för att skapa nya banor Som leder till ett ställe som kallas extas Ett ställe som kan enbart finnas När vi är tillsammans, När det finns inget avstånd mellan oss När vi är i mitten av en sensuell dans Det är klart att jag vill ta ingen paus Men hellre fortsätta tills natten gradvis raderas av solen Tills det är dags att börja om resan igen.
0
Apr 3, 2020
Apr 3, 2020 at 4:47 AM UTC
Resan (1/2)
Det var en sak jag ville säga En sak som plötsligt blev flera Det är så det brukar gå I mitt huvud, råkar allt förändras Jag vill att du närmar dig Inte för att det är en hemlighet Men för tiden det ger mig För att samla på mig tillräckligt med mod Jag vet inte hur du kommer reagera Jag hoppas att du inte tar det illa Fast, jag vet det inte kan hända Borde jag hellre ha använt tro, tycka, eller tänka? Det finns inget som är säkert När du är i området Det här matar problemet som blåser upp lite mer varje dag Eftersom du är här, fast i mina tankar, oavsett vägen jag tar Det känns nu som jag har sagt för mycket Jag är förvirrad, helt enkelt Kanske, blir det bättre om jag håller tyst i alla fall Jag blir rädd, jag blir kall Jag behöver värma mig Kom fortare, hjälp mig! Det är bara en sak som räknas Bara en sak, jag lovar Det var en sak jag ville säga En sak du ska veta En sak bara Det är faktiskt en fråga En fråga till dig Som ungarna skulle säga Får jag en chans på dig?
0
Feb 26, 2020
Feb 26, 2020 at 4:59 AM UTC
Du