"andetag" poems - Hello Poetry

Jag går såhär, dag efter dag. Det känns i varje andetag. Vinden i ditt hår, varje liten tår. Jag vill låta dig gå men trots allt gör det ont ändå. Jag vill bli kvitt denna smärta, men den kommer alltid finnas i mitt hjärta. Det känns i allt jag gör. Jag går såhär till den dag jag dör.

0

Mar 21, 2017

Mar 21, 2017 at 4:45 PM UTC

Noxiatari

Jag går såhär

Jag går såhär, dag efter dag. Det känns i varje andetag. Vinden i ditt hår, varje liten tår. Jag vill låta dig gå men trots allt gör det ont ändå. Jag vill bli kvitt denna smärta, men den kommer alltid finnas i mitt hjärta. Det känns i allt jag gör. Jag går såhär till den dag jag dör.

10

Flint and flight: Flinta och flyta: Nature curls, open: Naturen lockas, öppnas: Unwinding. Nystas av. We walk, not straight, lined Vi går, ej rakt, fram In slow curves, I långsamma kurvor, A met horizon. En mötande horisont. Breath, in flumes, Andetag, i rännor, Breath invisible, Osynlig andedräkt, Warmth freezes winter. Värmen fryser vintern. All roots and branches Alla rötter och grenar Striving to hold up: Strävar att hålla upp: falling sky. fallande himmel.

0

Apr 8, 2022

Apr 8, 2022 at 7:02 AM UTC

the_jazz_poet

May 1st, 2022

Flint and flight: Flinta och flyta: Nature curls, open: Naturen lockas, öppnas: Unwinding. Nystas av. We walk, not straight, lined Vi går, ej rakt, fram In slow curves, I långsamma kurvor, A met horizon. En mötande horisont. Breath, in flumes, Andetag, i rännor, Breath invisible, Osynlig andedräkt, Warmth freezes winter. Värmen fryser vintern. All roots and branches Alla rötter och grenar Striving to hold up: Strävar att hålla upp: falling sky. fallande himmel.

12

tunga täcken och dina andetag bläcket i din hud och dina fina ord jag glömmer nästan att sängen är dekorerad med mitt blod fläckar som du låter finnas kvar du känns som mitt paradis för ibland vill du hålla om mig men oftast vill du ha mer dina händer är för ivriga och blåmärken är bevis du ser ledsen ut men du fortsätter ändå jag tror att det är okej för du vill ju ha mig jag vill gråta du vill romantisera du säger ju att jag är fin när jag gråter även när det är du som orsakat tårarna gillar du det? är du stolt? för mina ögon brinner när dina bara är blå jag är en saga och du är min prins det finns ingen krona på ditt huvud så du låter makten koras i dina händer istället men det är okej vi är okej du greppar hårt och blåser på såren lämnar mig för ett bloss från cigaretten jag känner lukten av rök på dina kläder men jag vet att jag inte ska fråga aldrig ifrågasätta för då hade jag kanske sett att dina ord var mjuka men din säng var hård att dina löften vara stora men dina lögner var större jag faller alltid för dig ändå jag håller dig i handen och allt jag säger är fel mina kläder är värdelösa mina ord är ett evigt eko du varnar och du säger f ö r l å t men du vet aldrig vad du ber om ursäkt för alkohol i vårt blod och mina tårar på din kudde din själ som låtsas vara trasig min själ som skriker ditt namn aldrig någonsin hittar de till varandra igen för illusionen är förstörd och till **** får jag syn du är inget mästerverk och jag tycker synd om de andra de som ser när dina ögon blir mörka de som ser dina läppar runt en flaska mörka väggar och du är borta någon dag kommer du få höra om natten jag spenderade hos din vän eller telefonsamtalen från personen du träffade senast för en kvart sen viskningar på stan och folk som ser igenom dig du är en kliché och inget känns okej längre

0

Nov 12, 2019

Nov 12, 2019 at 4:15 AM UTC

artistic_mishap

naivitet

tunga täcken och dina andetag bläcket i din hud och dina fina ord jag glömmer nästan att sängen är dekorerad med mitt blod fläckar som du låter finnas kvar du känns som mitt paradis för ibland vill du hålla om mig men oftast vill du ha mer dina händer är för ivriga och blåmärken är bevis du ser ledsen ut men du fortsätter ändå jag tror att det är okej för du vill ju ha mig jag vill gråta du vill romantisera du säger ju att jag är fin när jag gråter även när det är du som orsakat tårarna gillar du det? är du stolt? för mina ögon brinner när dina bara är blå jag är en saga och du är min prins det finns ingen krona på ditt huvud så du låter makten koras i dina händer istället men det är okej vi är okej du greppar hårt och blåser på såren lämnar mig för ett bloss från cigaretten jag känner lukten av rök på dina kläder men jag vet att jag inte ska fråga aldrig ifrågasätta för då hade jag kanske sett att dina ord var mjuka men din säng var hård att dina löften vara stora men dina lögner var större jag faller alltid för dig ändå jag håller dig i handen och allt jag säger är fel mina kläder är värdelösa mina ord är ett evigt eko du varnar och du säger f ö r l å t men du vet aldrig vad du ber om ursäkt för alkohol i vårt blod och mina tårar på din kudde din själ som låtsas vara trasig min själ som skriker ditt namn aldrig någonsin hittar de till varandra igen för illusionen är förstörd och till **** får jag syn du är inget mästerverk och jag tycker synd om de andra de som ser när dina ögon blir mörka de som ser dina läppar runt en flaska mörka väggar och du är borta någon dag kommer du få höra om natten jag spenderade hos din vän eller telefonsamtalen från personen du träffade senast för en kvart sen viskningar på stan och folk som ser igenom dig du är en kliché och inget känns okej längre

53

jag skulle ljuga om jag inte erkände att jag minns dig jag minns hur din famn var som en vagga för min trötta kropp jag minns hur ditt leende satte ett stopp på allt jag trodde att jag var för med dig så räckte inte mina andetag eller trösten jag trodde skulle göra dig hel det räckte inte med maten jag fyllde din kyl med eller när jag träffade dina vänner som kollade på tjejer som om de vore tårtor i ett skyltfönster precis som du gjorde du höll upp mig med ett snöre med saxen nära till hands snälla klipp ner mig och låt mig träffa marken innan du hinner skada mig igen tänk om jag hade sagt så tänk om jag sa åt dig att sluta istället lät du mig vakna i fläckar av blod och i en kropp som inte längre kändes som min men du lät mig aldrig vara ledsen för det var ju din själ som skulle vara trasig det var ju du som förtjänade sympati för en gång sa du ju f ö r l å t och om jag inte säger okej till allt du vill så är det mitt eget fel det är mitt fel att dina ögon inte längre är blå men att mitt lår är lila från ditt grepp jag minns den mörka parkeringsplatsen och hur jag gick från skratt till chock av din hand runt min hals tänk om det hade varit suddigt som en dröm istället minns jag mer än jag önskar hur allt var så naturligt och självklart för dig och då var det redan för sent att säga nej min rygg mot din vägg blev min plats och jag skämdes över såren som du skapade för kanske var det jag som låtit dem ta form smärta du bar en mantel av svek och ändå kunde jag inte se igenom dig din skönhet försvann i ögonblicket mitt namn och våldtäkt nämndes i samma mening men även nu känns det fortfarande som att jag vill säga okej att allt är... okej

0

Jul 10, 2021

Jul 10, 2021 at 8:20 PM UTC

artistic_mishap

han

jag skulle ljuga om jag inte erkände att jag minns dig jag minns hur din famn var som en vagga för min trötta kropp jag minns hur ditt leende satte ett stopp på allt jag trodde att jag var för med dig så räckte inte mina andetag eller trösten jag trodde skulle göra dig hel det räckte inte med maten jag fyllde din kyl med eller när jag träffade dina vänner som kollade på tjejer som om de vore tårtor i ett skyltfönster precis som du gjorde du höll upp mig med ett snöre med saxen nära till hands snälla klipp ner mig och låt mig träffa marken innan du hinner skada mig igen tänk om jag hade sagt så tänk om jag sa åt dig att sluta istället lät du mig vakna i fläckar av blod och i en kropp som inte längre kändes som min men du lät mig aldrig vara ledsen för det var ju din själ som skulle vara trasig det var ju du som förtjänade sympati för en gång sa du ju f ö r l å t och om jag inte säger okej till allt du vill så är det mitt eget fel det är mitt fel att dina ögon inte längre är blå men att mitt lår är lila från ditt grepp jag minns den mörka parkeringsplatsen och hur jag gick från skratt till chock av din hand runt min hals tänk om det hade varit suddigt som en dröm istället minns jag mer än jag önskar hur allt var så naturligt och självklart för dig och då var det redan för sent att säga nej min rygg mot din vägg blev min plats och jag skämdes över såren som du skapade för kanske var det jag som låtit dem ta form smärta du bar en mantel av svek och ändå kunde jag inte se igenom dig din skönhet försvann i ögonblicket mitt namn och våldtäkt nämndes i samma mening men även nu känns det fortfarande som att jag vill säga okej att allt är... okej

31