Hello PoetryVoting

Vote

Voting-Boards

Home

HomeFollowingInboxNotifications

Read

ReadLiftedFeedsHeartedHistoryMy poemsNew poem

Explore

ExploreOrbitsWordsTagsClassics
Log in
0
Stars
0
Embers
0
Alerts
0
Inbox

Vote

Voting-Boards

Home

HomeFollowingInboxNotifications

Read

ReadLiftedFeedsHeartedHistoryMy poemsNew poem

Explore

ExploreOrbitsWordsTagsClassics
Log in
0
Stars
0
Embers
0
Alerts
0
Inbox

SA IMO RA

Sa imo ra nipitik ning akong dughan

Buntag, udto, ug gabieng tanan

Na bisan ug namalandong ko sa makadaghan

Dinasaysay gihapon niini ang imong ngalan.

 

Sa imo ra nitotok ang akong mga mata

Sa matag pilok niini, imong nawong ang makita.

Ug bisan paman ug motan-aw ko sa ubang dalaga

Ikaw raman jud akong makit-an na gwapa.

 

Sa imo ra nilupad ang akong hunahuna

Nagahandom na makauban ka sa matag takna

Nahigam ko, lisod jud ning mahigugma

Magpanikad sa adlaw na makaanha ko sa imoha

 

Ug sa imo ra iukit ang akong ugma

Hugot sa pagtoo na dili ko sa imo mawala

Ubanan teka sa kasakit, hilak, ug pagmaya

Hangtod kitang duha husgahan na niining kalibotana.

 

Sa imo ra.

Request permission to use this poem
Written by
angelito-d-libay
28 / M / Davao City
Published
Jun 27, 2020
Lines·Words
17·119
Tags
#bisaya#gugma#filipino#imo#tula
Permission

Request to use this poem

Tell angelito-d-libay how you would like to use it. We review requests before forwarding them.

AboutBlogFAQPrivacyTermsContact
© 2009-2026 Hello Poetry/v27.0 by @eliotyork
Explore
Hello PoetryVoting
Write