Hello PoetryVoting

Vote

Voting-Boards

Home

HomeFollowingInboxNotifications

Read

ReadLiftedFeedsHeartedHistoryMy poemsNew poem

Explore

ExploreOrbitsWordsTagsClassics
Log in
0
Stars
0
Embers
0
Alerts
0
Inbox

Vote

Voting-Boards

Home

HomeFollowingInboxNotifications

Read

ReadLiftedFeedsHeartedHistoryMy poemsNew poem

Explore

ExploreOrbitsWordsTagsClassics
Log in
0
Stars
0
Embers
0
Alerts
0
Inbox

BASTA IKAW (UNANG KABANATA)

naaalala ko pa no'n

diretso sa tindahan ng turon

pagkatapos ng ating klase

kwentuhan hanggang matapos ang hapon

 

'pag madilim na ang kalye

sinasabayan ka sa pag-uwi

mapalayo man sa'king bahay

kahit galit na naman si nanay

 

agad kang tinatawagan

paglapat ng likod sa higaan

dinadaan pa sa assignments

marinig ko lamang ang iyong boses

 

gumigising ng maaga

kahit lunes ay ganado't handa

makita lang ang iyong mukha.

ilang taon pa ay inamin ko na.

 

hindi ko alam kung bakit

masakit maging kaibigan lang

kahit sa pagkakaibigan naman

nag-umpisa ang lahat...

 

pero ayos lang basta ikaw

maghahangad pero maghihintay

ayos lang basta para sa'yo

masasaktan pero 'di sususuko

pasasaan ba at baka

doon din tayo mapunta

pero kung talagang hindi

'di pa rin aalis sa'yong tabi

basta ikaw...

Request permission to use this poem
Written by
SebastienAngelo
24 / M / Manila, Ph
Published
Oct 27, 2018
Lines·Words
29·128
Notes

not related to what i'm currently going through nor to any of my past experiences. this is just a form of creative experimental writing.

Tags
#pagibig#pinoy#filipino#tagalog#tagalogpoems#pinoypoems#love#friendzone#broken#spokenwords
Permission

Request to use this poem

Tell SebastienAngelo how you would like to use it. We review requests before forwarding them.

AboutBlogFAQPrivacyTermsContact
© 2009-2026 Hello Poetry/v27.0 by @eliotyork
Explore
Hello PoetryVoting
Write