Hello PoetryVoting

Vote

Voting-Boards

Home

HomeFollowingInboxNotifications

Read

ReadLiftedFeedsHeartedHistoryMy poemsNew poem

Explore

ExploreOrbitsWordsTagsClassics
Log in
0
Stars
0
Embers
0
Alerts
0
Inbox

Vote

Voting-Boards

Home

HomeFollowingInboxNotifications

Read

ReadLiftedFeedsHeartedHistoryMy poemsNew poem

Explore

ExploreOrbitsWordsTagsClassics
Log in
0
Stars
0
Embers
0
Alerts
0
Inbox

SAYA

Nagsimula sa isang kwentuhan

Hanggang umabot sa biruan

Nakangiti, nakatawa na parang walang problema

Lumulutang sa ulap na may saya.

 

Minsan sa pag-uwi magkasabay

Nakaalalay at hawak hawak ang aking kamay

Ang iyong labi na ma pula-pula

Ang mga matang kumikinang sa akin ay nakatingin pa.

 

Dumating ang gabi ikaw ang iniisip

"Kamusta na siya?" yan ang nasa isip

Agad-agad kinuha ang telepono

Tinawagan na walang alinlangan ang maginoo.

 

Hindi namalayan umabot na ng umaga

Mga kwentuhang napakasarap sa tenga

Mga halakhakan at tawanan nating dalawa

Basta't kausap ka, walang lungkot na madarama.❤️

Request permission to use this poem
Written by
fayeelicious
28 / F / Iloilo City
Published
Feb 25, 2020
Lines·Words
16·93
Permission

Request to use this poem

Tell fayeelicious how you would like to use it. We review requests before forwarding them.

AboutBlogFAQPrivacyTermsContact
© 2009-2026 Hello Poetry/v27.0 by @eliotyork
Explore
Hello PoetryVoting
Write